Direktlänk till inlägg 9 oktober 2012
Det här är något jag kämpat och strävat efter i många år, att passa in bland andra fast jag har
panikångest utan att bli bedömd av andra som inte känner mig och inte vet hur det är att leva
med det. Du om någon var den sista som jag trodde skulle döma mig fast du känner mig väldigt
bra och det gör mig otroligt besviken! Det här har förändrat allt, just nu vet jag varken vad jag
känner och vill längre. Det ända jag vet är att låta mig vara ett tag tills vi hittar ett sätt att lösa
det på och vad det blir har jag ingen anning om. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, ifall jag
ska göra roliga saker för att tänka på annat eller om jag ska dra mig tillbaka för att få vara ifred.
Det är så blandade känslor, jag är både arg och ledsen men det förstår inte du hur mycket än har
försökt förklara det för dig och det gör mig bara frustrerad. Trodde jag dög för dig, att du tyckte
om mig för den jag är men vad fel man kan ha ibland. Jag har ingen anning om hur det kommer
lösa sig, jag antar att tiden får visa om det är meningen eller inte, jag själv har ingen anning =´/
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
7 |
|||
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 |
18 |
19 |
20 |
21 | |||
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|