Tankar hit och känslor ditt. Det är läskigt hur van man har blivit att bli sviken och sårad så att man lägger

alla sina känslor åt sidan för att slippa känna efter vad man känner. Gränsen är nåd,jag har kommit till en

punkt att jag inte orkar bry mig längre, rycker på axlarna och bara är. Den där muren man bygger upp, det

var länge sen jag hade en men min mur är högre och hårdare nu, jag kommer inte släppa in folk på samma

sätt som jag gjort dom senaste fem åren. Att livet går upp och ner,det vet jag och ingen har någonsin sagt 

att livet är lätt men att man ska bli så pass förstörd att jag inte ens känner något längre är fan förjävligt :(