Det här blev en dag som jag veerkligen inte hade trott skulle ske men från att fått smällar och ramlat till

botten händer något som lyfter mig upp och får båda fötterna på marken igen. Imorse skickade jag in en

ansökan om ett jobb men som vanligt kommer dom inte höra av sig så tänkte inte mera på det. Halv ett

tog jag bussen till gymmet, jag kommer lite tidigare än min vän och då ringer min mobil, trodde så klart

att det var min vän som ringde men nej utan det var från jobbet jag hade sökt EN TIMME TIDIGARE IDAG

så jag vart ganska ställd men kände en glädje och lättnad inom mig som inte går att beskriva. Dom hade

läst min ansökan, med så kort varsel undrade dom ifall jag kunde komma på intervju halv 4, sjääälvklart

kan jag det, jag är där då. När jag precis lagt på kommer min vän,jag är uppe i varv och säger till henne

att jag hinner tyvärr inte med att gymma. Det var bara att vända på klacken, ja skyndade mig till bussen

även om jag hade två och en halvtimme på mig. Som vanligt med min vanliga otur går bussen sönder för

FJÄRDE gången på Råby, men innan det körde (jag åkte 15 bussen ) bussen elvans tur vilket han kommer

på efter ett tag så han åker till Hammarby, vänder och åker tillbaka till stan. En väldans omväg,nu blir ja

ännu mera sen hem men sen därefter går bussen sönder. Nähe DET ÄR INTE SANT tänkte jag, det hära är

fjärde gången på två veckor för mig,seriöst VL vad gör ni med era bussar??Men som tur är fick chaufförn

igång bussen efter tio minuter så vi fick kliva på bussen igen och jag kom hem över en timme senare xD

Jag valde ut kläder, fixade håret,tog ut cykeln från förrådet som inte använts på hela vintern och cyklade

iväg till intervjun. Kände mig fin i min vårjacka,var inte speciellt nervös faktiskt,kände mig redo för att

bli intervjuad och få det där jobbet. Jag själv tycker intervjun gick riktigt bra,dom som intervjuade mig

var två kvinnor i 40 årsåldern,vilka härliga personer dom var,det gick lätt att svara på alla frågor och ja

kände mig otroligt bekväm i deras närvaro faktiskt,det var som att vi känt varandra länge för så bra var

stämningen mellan oss. Nu får vi hålla tummarna på att det vänder för mig, tycker banne mig nu att det

är min tur och jag förtjänar det med all rätt. När jag gick därifrån kom det några glädjetårar,det kändes

som om någon hade hört mitt rop på hjälp,att någon hade sett mig & tycker jag förtjänar en ärlig chans.

Jag är jätte stolt över mig själv,känner mig mer vuxen nu, levande & det fick mig att växa som person :´)