I söndags natt halv fyra vaknade jag med ett ryck att något konstigt, högt och annorlunda ljud lät i hela huset. Jag gick upp för att kolla, i hallen så känner jag iskallt vatten under mina fötter, det var som en stor vattenpöl i hela köket och hallen. Skriker efter mamma, hon och hennes kille rusar upp från sängen. Ett rör i vår skrubb har gått sönder, min plastpappa fick ta en stor tavla framför ansiktet för att kunna komma fram.

Vi går som tre yra höns hemma och visste inte vart vi skulle ringa men det blev 112 och bara någon minut efter kryllar det av brandmän i hela huset. Vilken marddröm, vilket kaos. Alla golv, väggar, tapeter, köket/badrummet måste rivas och göras om. Vi packa ur huset från 05:00 till 20:00 igår. De var den längsta, jobbigaste och tuffaste dagen i mitt liv. Men det värsta är att vi har hela vårat liv i flyttkartonger men ingenstans att bo :'/ Igårkväll kunde vi iallafall sova hos mormor & morfar.

Vet inte hur många gånger jag grät igår, imorse när jag vaknade ville jag bara att det skulle vara en dröm, det är bara något man ser andra hända på tv och att det aldrig kan hända en själv men nu står vi här utan hem och hjälp. Vi får inte komma hem förrän efter sommaren, jag som trodde det här skulle bli den bästa men nu lever vi i helvetet och jag har aldrig vart så rädd som jag är nu, snälla väck mig :'(