Igårkväll satt jag och funderade lite på livet, inte för att det är något ovanligt när det gäller mig men den

här gången var det annorlunda, en annan känsla som bara sa pang det här vill jag. Det är inget jag varken

tänkt på eller känt förrut förrän nu. När jag väl har hittat min rätta och vi har bestämmt oss för att skaffa

barn då vill jag att vi ska skaffa en sommarstuga tillsammans. Helt plötsligt från ingenstans kom jag fram

till det igår,att jag längtar mer än någonsin efter kärleken,efter någon att dela mitt liv med och skaffa ett

liv med. Det sämsta är att jag är livrädd för kärleken just nu, efter alla skitstövlar till pojkvänner jag haft

är det svårt för mig och tänka att det ens finns några bra där ute kvar till mig. Men om jag fokuserar bara

på mig just nu,inte tänker på kärleken & killar så kanske dyker prinsen upp av sig själv när man som minst

annar det eller låter det helt tokigt? Jag tror att om man tänker hela tiden på hur man vill hitta kärleken,på

att få en pojkvän här & nu att man nästan får panik för att det känns som om det aldrig kommer hända,då

tror jag att man skapar någon ond cirkel och att det märks tydligt utåt och då blir det inte kärlek på riktigt.

Just nu ska jag bara leva, bara vara, göra roliga saker med mina vänner,vara så glad jag kan och leva :)<3