Jag trivs verkligen inte i den här lägenheten,varje morgon när jag vaknar har jag en stor klump i magen och

bara känner jag vill inte vara här och vill bara dra täcket över huvudet och vakna när marddrömmen är över!

Jag kan inte andas här,det finns ingen glädje här, det är som en stor tung luft som drar ner en till att knappt

orka göra någonting. När jag säger till mina vänner hur jag känner får man bara höra hur man bor på stan,nu

har jag nära till både gymmet, hamnen och stan eftersom jag bor mitt inne i stan. JA MEN PRECIS, det är det

som är kruxet. Nu när man har nära till allting är det inte lika roligt att göra dom,man ser inte fram emot det

eftersom man redan är där. Jag saknar att göra göra iordning mig för att passa en tid, jag saknar att bara gå

till bussen,jag saknar min egen tid på bussen som är 20 viktiga minuter för mig,jag saknar resan till ditt som

vart man än ska för då har man något att se fram emot,det gör man inte nu. Men nu har man iallafall mycket

att se fram emot för om EN vecka och TVÅ dagar drar jag till Turkiet,vi kommer hem på en onsdag och redan

på fredagen där då FLYTTAR VI HEM och sen har vi blivit med SOMMARSTUGA :D Utan det här & mina vänner

så har jag ingen anning vart jag skulle få styrka ifrån annars,allting som hänt har tagit hårdare än någonsin!

Men ni som känner mig vet att jag aldrig ger upp även fast jag åkt på mer smällar än många andra så ger ja

inte upp men hemlängtan jag känner nu är större än någonting,hemma är ens trygghet och nu vill jag hem :)