Dom senaste tre månaderna har vart en riktigt kamp för att orka med allting varje daag men i

lördags hände något inom min familj som gick vi kände att det däär var droppen, nu måste vi

göra något åt det här och fixa våran familj. När mamma sa det till mig , att hon förstod och nu

såg med egna ögon vad jag försökt förklara för henne en lång tid nu gjorde att jag bröt ihop av

lättnad och kände äntligen, äntligen kommer jag kunna andas, slippa klumpen i magen, sova

ordentligt på nätterna och ha lugn och ro hemma. igår kväll kunde jag för första gången på ett

bra tag lägga mig i sängen för att sova utan något tryck över bröstet och oro. Hade mitt alarm

på 07:30, hade möte klockan 10 på arbetsförmedlingen men var lite smått orolig över att inte

kunna komma iväg på grund av den här dumma buss strejken som är men stadsbussarna här i

Västerås klarade sig, taack och lov. Mötet gick jätte bra , jag går just nu i en grupp där vi är tre

stycken som snart hamnar i tredje fas men istället för att hamna där ska vi försöka komma ut i

arbete och jag kaanske har roffat åt mig praktik/provanställning på 4mån på en Turistbyrå där

dom inriktar sig på Kroatien,fortsättning följer men jag håller iallafall tummarna,känns faktiskt

som att det där kan vara något för mig :) Mötet slutade runt elva,när jag klev på bussen var det

en stor fet humla brevid mig preecis där jag satt, tror jag bytte plats 4 gånger på två seekunder

haha & vi var några där bak som flaaxade med armarna mot humlan medans alla andra kollade

på oss och undrade nog vad vi gjorde men till slut försvann den och jag slapp en hjärtattack x )

Nu under dagen har jag ätit mat, passat på att sola nu när värmen och solen är tillbaka,umgåtts

med min moster som vart på besök en snabbis och nu är jag lite små hungrig igen. Jag vaknade

med ont i halsen imorse på vänster sida och örat också men det är nästan helt borta nu,tur de<3