Igår kväll kollade jag på en film som gick på elvan,den heter Cyberbully ( nätmobbning ).

Den berörde mig i varenda del i hela min kropp,i min själ och i mitt hjärta. Jag tror att har

man aldrig vart med om att vara mobbad har man ingeen aning om hur det är och hur det

känns. Det var en film som fick fram alla ens känslor,man vart verkligen påverkad och arg

över hur dagens samhälle ,världen och ungdomar är idag. Jag har själv vart jätte mobbad

från ettan till nian i skolan,jag hatade skolan mer än något annat! Men sjuan till nian, mest

hemskaste åren i skolan. På den tiden,nu låter jag gammal här men när jag var liten/yngre

fanns knappt nätmobbing, internet var inte lika stort då som den är nu och de är förjävligt

tycker jag. När jag blev mobbad,då både hörde och såg andra runtomkring mig vad det va

som pågick men när det sker på nätet är det ingen som vet förrutom en själv och dom som

gör det och det är helt fel. Det är inte många som vågar berätta för sina föräldrar,vännerna,

lärare,rektor eller vem det nu är man vill berätta för och det kan bli farligt i längden,då kan

det istället gå för långt och sluta med att någon tar sitt liv och det är .. det är förjävligt över

att det ska behöva gå så långt ibland. Dom som sitter bakom datorerna,skriver alla taskiga

saker hit och dit till andra har ingen anning om hur offret blir påverkad. Man stänger bara

ner sin dator,fortsätter med sitt liv som om ingenting har hänt medans den som blir retad

och mobbad får hela sitt liv ruinerat av lögner,skvaller och uttråkade osäkra människor !

Jag hade aldrig några vänner i skolan,jag satt jämt själv,fick jämt vara kvar inne på raster,

försökte alltid åka hem sist från skolan,blev kallad dom mest hemska orden som ingen ska

behöva höra,blev slagen och sparkad i magen och huvudet många gånger och det absolut

värsta är att alla lärare såg vad som hände i klassrummet rakt framför deras ögon men inte

gjorde dom något åt saken,dom ignorerade det istället för att slippa en konfrontation med

sina elever,det ska inte vara så. Jag vet inte hur många gånger jag och mamma gick för att

söka hjälp hos lärare,rektor och andra men alla bara nekade till att något försegick och jag

fick istället gå runt och vara rädd. Nästan alla jag gick i samma klass och skolan med bodde

på samma område som mig,det var inte ofta jag var ute, jag var hemma, inne med mamma.

Det finns lag på nätmobbning i 34 städer,när ska det bli lag på det i Sverige ?? Jag tycker att

vi borde göra något åt dt här,det får inte fortsätta så här. Tyvärr tror jag att mobbing aldrig

kommer försvinna helt,det är alldeles för stort men vi kan minska på det om vi kämpar alla

tillsammans,hur vet jag inte men vi måste börja någonstans, inget barn ska bli berövad sitt

liv,ingen är värd att bli mobbad så bort med mobbningen och fram med glada fria barn :)<3

Jag grät verkligen igenom hela filmen,hade svårt att somna och har fortfarande filmen kvar

i huvudet,den var verkligen stark. Många av dom som mobbat mig har sagt förlåt men ja vet

inte riktigt hur jag ska känna för det är något som aldrig kan förändras,mina år under skolan

går inte att ta tillbaka och göra dom till bra år, jag önskar jag kunde få upplevt skolan roolig ,

bra och som en positiv sak men jag fick aldrig göra det på grund av andra. Men samtidigt så

tror jag inte att alla dessa mobbare är hemska och dåliga människor,dom är bara osäkra och

har problem antingen hemma eller gått,går igenom nått jobbigt. Men det är självklart ingen

ursäkt till att få mobba andra. Stand upp & speak up är vad vi måste göra mot mobbning :)

INGEN SKA BEHÖVA MÅ OCH KÄNNA SÅ HÄR NÅGONSIN !!!

Tillsammans kan vi minska på mobbingen och rädda någras liv :)