Dom senaste två dagarna har jag känt mig ledsen, nere , förvirrad och börjat känna hur den

där paniken över livet smått krypit tillbaka, men imorse när jag vaknade kände jag mig som

mig själv igen och det med en stor lättnad. Har väl mer börjat insett att jag måste tänka mer

på vad jag har än vad jag kunnat haft om inte saker & ting gått snett. Ett jobb kan man bli av

med,man kan bli lämnad av sin pojkvän men sin FAMILJ och VÄNNER har man jämt kvar :)

Det är dom som är det viktigaste,så länge man har dom klarar man sig oavsett vad som hänt.

Jag har börjat uppskatta sånt mer,uppskattar över vad jag faktiskt har,jag har bästa familjen,

finaste vännerna någonsin och min dans,mer begär jag inte faktiskt,jag har redan det bästa<3