Igår gjorde jag slut med min pojkvän, det var den jobbigaste dagen på läänge och inget lätt

beslut att komma fram till heller men jag vet att det var helt rätt. Men jag är inte förtvivlad

det kan jag inte säga men det hade ändå bara hunnit gå två månader. Jag tycker om den här

killen väldigt mycket men när han väljer att vara mer med sina vänner och bara kan ge mig

två kvällar i veckan och inge mera tid då känner jag mig bara dålig. När jag inte får min kille

att vilja spendera sin mesta tid med mig, då känner man sig ganska värdelös. Förrut har jag

alltid stannat kvar i relationen länge på grund av tryggheten,trott att ingen annan kommer

vilja ha mig så det är lika bra att vara kvar för det är bara det här jag förtjänar. Men mycket

tack vare från ett tungt förhållande från förrut har gjort mig starkare,nu kan jag tänka både

realistiskt och på mig själv. Nu gjorde jag slut direkt än att gå runt i flera månader till ett år

att hoppas utan jag följde mitt hjärta och det är som en stor sten har ramlar från mitt bröst

och ångesten är borta. Men självklart är jag ledsen också,jag hade verkligen hoppats på den

här killen att han var den rätta vilket jag verkligen trodde men han var inte den person som

jag trodde han var och ännu en gång har skenet bedragit. Jag är inte ledsen över att det har

tagit slut,jag är ledsen över att det aldrig är rätt kille. Nu är jag på ruta ett igen,kommer det

bli att vara singel ett helt år igen? Det här att börja om igen,det gör mig riktigt ledsen vilket

känns jobbigt för det verkar aldrig bli rätt. Kärlek gör fan ont,det känns i hjärta och själen :(