För mig blev det ingen sovmorgon fast jag är ledig idag,hade tid hos läkaren halv

nio på oxbacken. Har bytt familjeläkare från sämsta Bäckby till Oxbacken, vilken

skillnad på läkare och hjälp det var där. På förra stället brydde dom sig inte,man

fick aldrig någon hjälp och alltid en dålig attityd. Här var det en öppen famn,fick

en manlig läkare och han var kanon bra verkligen. Anledningen till varför just jag

behövde åkta ditt imorse var inte på grund av att se min nya läkare. För bara nån

vecka sen fick jag ett samtal från bäckbysfamiljeläkare att jag skulle få en helt ny

läkare,hon hade läst i journalen att jag åt medicin mot min panikångest/matfobin

och tycker att jag ska sluta äta medicinen. Ehm är du TOKIG eller? Medicinen som

jag äter är inte beroende framkallande, man kan ta den mot vanliga eksem och är

inte en stark medicin men min stora hjälp att faktiskt kunna äta. Tack vare denna

medicin har jag kommit så här pass långt jag gjort idag. Men det jag vill säga med

det här är att min nya läkare jag var hos idag ville höra min historia,ännu en gång

behövde jag påminnas om mitt förflutna men den här gången var det okej för han

gick in för det här helhjärtat och ville bara mitt bästa. Självklart vill jag inte sluta

ge dig din medicin, jag hör, ser och märker på dig hur långt du kommit och därför

tänker jag inet ta ifrån dig det som hjälper dig mest. Jag ville bara krama om han

,börja nästan gråta och kände hur jag kunde andas igen. Något jag har lagt märke

till när jag berättar om min historia hur jag fick reda på att min pappa inte är min

riktiga pappa börjar jag alltid att gråta. När jag berättade om det förrut hade jag

inga som helst problem att prata om det fast jag inte ens hade lagt det bakom mig

eller riktigt förstått själva situationen. Idag har jag lagt det bakom mig,idag är det

inget jag vill prata eller berätta om längre för jag har gått vidare. Om jag berättar

om det flera gånger känns det som om jag bara kommer stå och stampa på samma

ställe och kommer aldrig att kunna gå vidare helt. Nu vill jag bara lägga det bakom

mig,inte tänka på det och jag vill inte prata om det längre. Det gör för ont,jag vill

inte påminnas längre, jag vill bara på börja mitt nya liv med alla jag behöver,skapa

nya minnen och skratta med dom jag tycker om är bästa medicinen som finns :) <3

Jag vill inte gråta över mitt förflutna längre, jag vill inte minnas alla svek. Vill bara

gå vidare nu,ta vara på livet och göra varje dag bättre än dagen innan,jag vill leva.