Vart ska jag ens börja? Dom senaste fyra veckorna har jag gått runt och svävat på moln,vart kär upp

till öronen och trott allting mellan oss vart bättre än någonsin. Nu hade vi inte setts på hela 4 dagar

på grund av att han vart sjuk. Igår kväll runt fem tiden kommer min kille hem till mig,vi tog en skön

promenad till affären med massor av kärlek och vår i luften. Han tog min hand, han pussa mig flera

gånger och kollade in i mina ögon så där som om jag är den ända tjejen i världen för han. Vi lagade

mat, pratade och hade det hur bra som helst. Vi satte oss bekvämt i soffan,han sa hur skönt det var

att äntligen få vara i min famn igen,tog sin hand runt om min nacke,drog mig närmare han och bara

kysste mig så där härligt med ett pirr i magen. Jag säger till honom hur kär jag är,från ingenstans så

säger han men jag är inte kär. Fast du är på väg att börja bli kär, vi har ändå vart tillsammans i hela

tre månader ?? Nej jag är inte på väg att bli kär. Vänta,så du menar att du kommer inte bli kär i mig

och att det inte kommer hålla mellan oss om några månader. Ja det är vad jag menar. Jag bara satt

och väntade på han skulle dra ur sig skämta bara klart jag är kär och vill vara med dig men neej han

var seriös. Varför är du ens tillsammans med mig? Det kunde han inte svara på,jag tycker iallafall om

dig jätte mycket,tycker om dig mer och mer,känner väl lite pirr i magen och saknar dig lite när inte

är. Skämtar du med mig,hör jag verkligen rätt? Jag bryter ihop,gråter och kan knappt andas och det

ända han slänger ur sig är att han ser hur jag blir lite ledsen av det han nyss sa. NÄHE,menar du ????

Jag ger han sin nyckel,han hämtar sina nycklar, han kommer ut i hallen och ser hur tårarna på mig

bara rinner på mig,hur förstörd jag är och uttrycker sig,jag märker att du kanske inte vill ha mig här

så då åker jag väl? Han tröstade mig inte,han rörde inte en min,han visade ingen empati eller någon

ledsenhet överhuvudtaget! Jag slängde ut han,sa att jag aldrig mer vill se han och aldrig mera veta

av han heller. I tre månader har han lekt med mina känslor,med mitt hjärta och inte ens veta varför

han blev tillsammans med mig men hade jag inte nämnt att jag var kär hade han aldrig tänkt tanken

att han inte är kär,att han ville göra slut utan han hade kört på som vanligt. Hur fan tänker han,det

fanns ingen tanke på konsekvenserna av hur förkrossad jag blir när sanningen väl kommer ut ? Usch,

fy och blä för idioter till killar som är idioter,är trött på att hitta samma killar jämt. Det verkar inte

bli min tur någon gång,jag sa till han från början att jag söker efter något seriöst med en kille som

jag vill bli sambo med, förlova mig med och skaffa familj med i framtiden,jag var jäkligt hård med

det och ändå gör han så här mot mig ?? Jag träffade på han nu ikväll på ica maxi med sin killpolare

och direkt han såg mig stack han ut från affären så han skäms nog & det med all rätt! Fyfan för dig ..

Den dagen, den sorgen, då sitter du där med dina polare och bilen som är viktigast för dig

och inser att du faktiskt hade det väldigt bra med mig men aldrig mer ska du få såra mig!!