Känslor hit, tankar ditt, känslor där och tankar här. Att jag är stark,aldrig viker mig eller låter andra

förstöra mig är mina starkaste egenskaper. Men bara för att man är stark betyder det inte att det är

blir lätt, att det är lätt och att det blir en enkel resa. Tvärtom,det blir tuffare än någosin men hjälp

utav nära i mitt liv gör dom det lättare att sätta den ena foten framför den andra och börja gå, utan

dom skulle jag inte orka eller ens vilja kämpa på. Nu när jag pratat med en del om vad som hänt och

det är med både vuxna, vänner, familj och bekanta har man iallafall börjat inse att jag har inte gjort

något fel. Det är lätt att trycka ner sig själv i en sån här situation,man tror att allting var ens eget fel

och att man är totalt misslyckad som person. Jag har två tuffa jobbiga långa förhållanden bakom mig

som gav mig mycket livserfarenheter och perspektiv på saker. Mitt ex ex gav jag hundra chanser,mitt

ex gav jag femtio chanser ( inte just dom siffrorna men ni förstår ) och mitt ex nu gav jag två chanser

och det räcker. Om det är något jag lärt mig så är det att nu räcker det med chanser, jag ger en kille

högst två chanser och har han inte bevisat något nej men då är det hej då som gäller. Det gör ont,det

tar emot men det är bästa känslan när man står upp för sig själv och visar att ingen leker med varken

mina känslor och mitt hjärta sen går man bara förbi med huvudet högt. Det handlar inte om självaste

attityden eller kaxighet eller envishet utan det handlar om att respektera sig själv & tänka på sig själv.

Sen kommer man såklart gråta,tycka allt känns blä och man vill bara spola tillbaka tiden vilket är helt

okej för alla måste vi sörja på våra egna sätt och ta sin egen tid. DU är VIKTIG,DU är VÄRDEFULL glöm

aldrig det,jag får inte heller glömma det,man får banka in det i huvudet och en dag får du din lycka :)