Alla inlägg den 10 juni 2014
Varje eftermiddag 16:50 är det Dr Phil på tv,jag är ett stort fan av honom och igår handlade
det om dåliga ogenomtänkta beslut som vänder upp och ner på barnets liv senare i livet. Den
här tjejen som idag är runt 40 någonting,när hon var 11år fick hon reda på att hennes pappa
inte är hennes riktiga pappa vilket jag också fick reda på när jag var 12. Hennes mamma har
haft en affär med en kille,en dålig kille och dom blev kära. Dom blev med barn men hon levde
fortfarande med sin man (tror jag) att det var. Den här tjejens pappa som hon trott hela tiden
vart hennes pappa, han blev lämnad av hans fru (tjejens mamma) när hon berättade hur det
egentligen låg till och bara ett år senare dog han av sorg. Den här tjejen vi kallar henne Sofie,
hennes värld rasade samman, alla som vart hennes familj vände ryggen till henne. Hon tror
på fullaste allvar att det var hon som dödade hennes pappa. När hon är ute bland människor
känns det som om alla vet att hon är det där oönskade oplanderade barnet som inte var ett så
kallat planerat kärleksbarn. Hon är inte värd att älskas,att älska andra och absolut inte har
någon rätt till att vara glad och lycklig. Hon har en sån stor stark mur runt sig, liivrädd att
släppa in någon på livet för dom personera kommer iallafall bara såra och lämna henne efter
ett tag som dom alltid gör. Hon hatar sig själv,känner att hon inte har någon mening med i
livet och att hon bara är ett enda stort äckligt MISSTAG och alla andra skulle må bättre ifall
hon inte levde,inte fanns på den här jorden för att hon var inget planerat kärleksbarn så vad
har hon här att göra tycker hon,det är bättre om jag inte finns. Jag har inget självförtroende
,jag känner mig bara äcklad av mig själv av hur jag blev till. Jag vet exakt vad hon menar
Jag var själv ynka 12 år när min värld rasa,min pappa var inte min riktiga pappa men inte på
grund av en affär (om det ändå vore så)utan på ett mer förjävligt sätt som inte är min mammas
fel och jag har aldrig vart arg på henne. Vartenda ord Sofie berättade,det är exakt så jag känner
och det var som att min själ var i hennes kropp där jag äntligen fick berätta hur jag känner och
hur jag upplevt situationen. Hon grät,jag grät,jag förstod varenda liten grej hon sa, det stämde
på pricken. Mamma satt med när jag kollade,när hon förstod att jag förstod varenda känsla, ord
och mening Sofie förklarade började mamma förstå varför jag mår som jag gör. Alla som under
hela mina första 12 år på pappas sida som vart min familj vände alla ryggen till,jag existerade
inte ens för dom och allting var mitt fel fast jag bara var barnet. Jag känner mig äcklad av mig
själv,hela tiden och tycker inte heller att jag förtjänar att vara lycklig eller glad. Varför tror ni
att jag försöker och behöver så pass mycket uppmärksamhet och bekräftelse om och om igen av
mina vänner? jo på grund av mitt trauma,jag är van att folk kommer och går,trycker ner mig
och tröttnar,säger vad jag ska göra med mitt liv och inte göra. Jag jobbar på det här varje liten
sekund,minut,timme,veckor,månader och år att bli en bättre människa men det är ingenting
som jag kommer klara av själv. Klart som tusan jag behöver mina vänner,när jag sitter själv
tillexempel en hel helg och ingen svarar när jag vill träffa någon det ger bara mig mer och mer
bekräftelse på mina tankar att jag är ingen bra person,för jag är konstig och har inget att göra
på här jorden men ingen förstår att jag känner så här. Dock är jag inte lika nere och förstörd nu
som Sofie är men jag är nära. Jag kommer alltid behöva lite extra uppmärksamhet, bekräftelse
och kärlek från både vänner,familj och pojkvän. Det är krävande,jobbigt och svårt för dom som
är runt mig men det finns dom som förstår och kan ta det medans andra inte kan,i get that det
gör jag och jag förväntar mig inte att alla ska förstå. Det är inte konstigt hur jag känner, blivit
och mår efter ett trauma och alla tycker att man ska "lägga ner och gå vidare" jo jag har under
åren accepterat min situation med familjen men det är inte lätt att leva i en oförståelig värld
där det är lätt att klanka ner på hur man är och gör i vissa situationer men det är på grund av
det jag fick reda på i 12 års ålder,sen den dagen har jag aldrig förtjänat lycka .. min verklighet
varje dag och alla undrar varför jag mår och är som jag är. Well här är svaret,så här är det ...
Jag är fortfarande den där osäkra lilla 12 åringen som är van att bli lämnad,som ingen förstår
sig på och tycker att man är konstig,kanske det jag är? Förstå mig istället för att ändra på mig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 | 7 |
8 |
|||
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 |
26 | 27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|