Maaddeelejine

Alla inlägg den 10 juni 2014

Av Madde - 10 juni 2014 10:58

Varje eftermiddag 16:50 är det Dr Phil på tv,jag är ett stort fan av honom och igår handlade

det om dåliga ogenomtänkta beslut som vänder upp och ner på barnets liv senare i livet. Den

här tjejen som idag är runt 40 någonting,när hon var 11år fick hon reda på att hennes pappa

inte är hennes riktiga pappa vilket jag också fick reda på när jag var 12. Hennes mamma har

haft en affär med en kille,en dålig kille och dom blev kära. Dom blev med barn men hon levde

fortfarande med sin man (tror jag) att det var. Den här tjejens pappa som hon trott hela tiden

vart hennes pappa, han blev lämnad av hans fru (tjejens mamma) när hon berättade hur det

egentligen låg till och bara ett år senare dog han av sorg. Den här tjejen vi kallar henne Sofie,

hennes värld rasade samman, alla som vart hennes familj vände ryggen till henne. Hon tror

på fullaste allvar att det var hon som dödade hennes pappa. När hon är ute bland människor

känns det som om alla vet att hon är det där oönskade oplanderade barnet som inte var ett så

kallat planerat kärleksbarn. Hon är inte värd att älskas,att älska andra och absolut inte har

någon rätt till att vara glad och lycklig. Hon har en sån stor stark mur runt sig, liivrädd att

släppa in någon på livet för dom personera kommer iallafall bara såra och lämna henne efter

ett tag som dom alltid gör. Hon hatar sig själv,känner att hon inte har någon mening med i

livet och att hon bara är ett enda stort äckligt MISSTAG och alla andra skulle må bättre ifall

hon inte levde,inte fanns på den här jorden för att hon var inget planerat kärleksbarn så vad

har hon här att göra tycker hon,det är bättre om jag inte finns. Jag har inget självförtroende

,jag känner mig bara äcklad av mig själv av hur jag blev till. Jag vet exakt vad hon menar


Jag var själv ynka 12 år när min värld rasa,min pappa var inte min riktiga pappa men inte på

grund av en affär (om det ändå vore så)utan på ett mer förjävligt sätt som inte är min mammas

fel och jag har aldrig vart arg på henne. Vartenda ord Sofie berättade,det är exakt så jag känner

och det var som att min själ var i hennes kropp där jag äntligen fick berätta hur jag känner och

hur jag upplevt situationen. Hon grät,jag grät,jag förstod varenda liten grej hon sa, det stämde

på pricken. Mamma satt med när jag kollade,när hon förstod att jag förstod varenda känsla, ord

och mening Sofie förklarade började mamma förstå varför jag mår som jag gör. Alla som under

hela mina första 12 år på pappas sida som vart min familj vände alla ryggen till,jag existerade

inte ens för dom och allting var mitt fel fast jag bara var barnet. Jag känner mig äcklad av mig

själv,hela tiden och tycker inte heller att jag förtjänar att vara lycklig eller glad. Varför tror ni

att jag försöker och behöver så pass mycket uppmärksamhet och bekräftelse om och om igen av

mina vänner? jo på grund av mitt trauma,jag är van att folk kommer och går,trycker ner mig

och tröttnar,säger vad jag ska göra med mitt liv och inte göra. Jag jobbar på det här varje liten

sekund,minut,timme,veckor,månader och år att bli en bättre människa men det är ingenting

som jag kommer klara av själv. Klart som tusan jag behöver mina vänner,när jag sitter själv

tillexempel en hel helg och ingen svarar när jag vill träffa någon det ger bara mig mer och mer

bekräftelse på mina tankar att jag är ingen bra person,för jag är konstig och har inget att göra

på här jorden men ingen förstår att jag känner så här. Dock är jag inte lika nere och förstörd nu

som Sofie är men jag är nära. Jag kommer alltid behöva lite extra uppmärksamhet, bekräftelse

och kärlek från både vänner,familj och pojkvän. Det är krävande,jobbigt och svårt för dom som

är runt mig men det finns dom som förstår och kan ta det medans andra inte kan,i get that det

gör jag och jag förväntar mig inte att alla ska förstå. Det är inte konstigt hur jag känner, blivit

och mår efter ett trauma och alla tycker att man ska "lägga ner och gå vidare" jo jag har under

åren accepterat min situation med familjen men det är inte lätt att leva i en oförståelig värld

där det är lätt att klanka ner på hur man är och gör i vissa situationer men det är på grund av

det jag fick reda på i 12 års ålder,sen den dagen har jag aldrig förtjänat lycka .. min verklighet

varje dag och alla undrar varför jag mår och är som jag är. Well här är svaret,så här är det ...

Jag är fortfarande den där osäkra lilla 12 åringen som är van att bli lämnad,som ingen förstår

sig på och tycker att man är konstig,kanske det jag är? Förstå mig istället för att ändra på mig.


 


Presentation


~ Från & med nu, här och nu ~

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Hope Laugh Dream Love Live


Skapa flashcards