Maaddeeleine

Alla inlägg under november 2014

Av Madeleine Magnusson - 18 november 2014 18:18

Är det någon annan än jag som ibland känner att man har nio liv som det sägs att en katt har?

Allt jag har vart med om,allting jag har fått stå ut med men fått en ny chans gång på gång,till

slut börjar man undra varför? Har jag en sån stor mening här i livet som jag måste slutfölja för

att ingenting får hända mig? Eller har jag bara haft ren tur? Finns det en skyddsängel som jämt

är med mig? Det här är saker jag funderar på ibland. Jag har ingen anning,det är ingen ide och

fundera egentligen för man kommer aldrig få svar hur gärna man än vill. Ingen är perfekt,vi är

unika allihopa men varför har vissa mer tur än andra? Varför har jag alltid klarat mig efter allt?


1. När jag var 11 år fick jag en bob i ryggen med världens fart,

jag kunde inte känna min kropp och trodde att ryggen hade

brytits men jag hade bara fått en rejäl smäll.


2. Var på stan med mamma och en gammal kompis,vi var

15 år då. Det var vinter,isen hängde från alla tak. När vi

går under en tobaks affär rasar en stoor isbit från taket

men min kompis hann putta bort mig en sekund innan de

hade ramlat rakt på mitt huvud.


3. 2003/2004 var jag och några tjejkompisar ute och firade

på nyår,vi drack inget och vi stod vid en skola för att kolla

på raketerna. Från ingenstans ser vi en raket flyga emot

oss,den hamnar på mitt huvud, exploderar och mitt hår

börjar brinna och mina kläder börja brinna.


4. 2005 var jag,min moster och min mamma om en hemsk

bilolycka som gett mig whiplers som jag måste leva med

varje dag, i smärta men jag lever iallafall.


5. 2006 är jag med om en till bilolycka, vi står på tågstationen

och väntade in någon. Vi står stilla,från ingenstans är det en bil

i hög fart som kör rakt in i bilen där jag sitter.


Otur på otur klarar jag mig helskinnad fast inte helt och hållet men  har alltid överlevt, varför?

Nu låter det som om jag inte velat överleva men det är inte det jag säger utan det är bara helt

konstigt hur man kan vara med om så mycket men ändå klara sig,för det är jag evigt tacksam :)

Om det nu är en skyddsängel, tur eller något annat är jag glad att jag har nio liv,att jag lever<3


 


#livet #life

ANNONS
Av Madeleine Magnusson - 17 november 2014 18:51

NEJ nu måste det bli en förändring, jag kan inte fortsätta mitt liv så här för då kommer jag gå in i

väggen eller något. Dom senaste fyra månaderna har vart tuffa,nya saker har hänt och det har vart

omtumlande för mig. Allting som har med stress och press är något jag inte klarar av just nu,mer av

orkar inte med. Jag känner mig själv bäst,jag känner min kropp bäst och den har sagt stopp nu,därav

måste jag tänka på mig själv. Vill kunna andas igen,vill njuta av livet,vill skratta igen, känna att livet

är roligt men det viktigaste,att hitta hoppet igen. Att flytta hemifrån efter 26 år,flytta ihop med min

nya kille,ta eget ansvar på ett helt annat sätt,sköta sin egen ekonomi och att inte bo med mamma nu

det har vart en jätte jätte stor omställning för mig. Men jag var mest rädd att flytta på grund utav av

min panikångest,vad händer om jag känner av och mamma som är den ända i min värld som vet exakt

hur hon ska göra för att det ska försvinna inte är här hos mig? Fatta den ångesten,paniken och hur jag

är hård mot mig själv att det var svin jobbigt i början,hjärtat slog i tusen hela tiden och jag ville bara

flytta hem igen. Men det har gått jätte bra,har känt av högst några gånger under tre månader och det

är ett fantastiskt stort steg som ingen kan förstå än mig. Att inte bo med mamma var rejält tufft, hon

är den som alltid räddat mig,jag skulle nog inte ens finnas på denna jord om det inte var för mamma<3

Det var jobbigt i någon vecka men vi pratar varje dag vilket gör att hon känns närmare mig på nått sätt.

Wow jag ska bli sambo,men tänk om det blir som sist när jag var sambo? Det var den tanken,den rädslan

och den känslan jag bodde mig in i direkt. Man gick runt,väntade på att han skulle göra slut,att bli själv

eller att något skulle hända,för varför skulle han älska mig så mycket att han vill stanna? Alla dom här

tankarna har jag gått runt med,inte haft någon att prata med,ingen som kunnat lugna ner mig,inte så

konstigt att kroppen sagt stopp nu. Det kan inte fortsätta, jag måste stoppa mina tankar, börja tänka

om men det viktigaste av allt,göra det JAG mår bäst av för annars funkar inte jag. Sen i torsdags har

jag börjat med små kliv till ett mer hälsosamt liv, det har bara gått fyra dagar men jag känner redan

hur mitt bröst känns lättare när jag andas och får jag en jobbig tanke då antingen tillåter jag den att

komma till mig,jag tänker klart sen lägger jag den åt sidan eller så ignorerar jag tanken helt just för

att det känns alldeles för jobbigt men jag låter den inte påverka mig där och då. Jag måste hitta mig

själv igen,känner mig ganska vilsen och ensam nu för tiden vilket är tufft men det går väl över? Något

jag verkligen ser fram emot är julafton,inte för att det är jul men det är den ända dagen på hela det

här året hela våran familj är samlad,hela<3 Det är något jag verkligen behöver,en hel dag med bästa

finaste familjen,ro om varandra,sprida en massa kärlek och bara vara familjen,dom är mitt allting <3


 

Jag vill leva igen,jag vill känna att jag lever<3


ANNONS
Av Madeleine Magnusson - 14 november 2014 11:14


4månader idag med världens bästa pojkvän,aldrig

trodde jag man kunde älska någon så mycket<3<3


 


Äkta kärlek <3

Av Madeleine Magnusson - 13 november 2014 20:09

Träffade min mamma idag,hon påminner alltid mig vem jag verkligen är och tar fram mig igen.

Jag är inte mig själv längre,min glädje är borta,vart är jag? Alltid när jag hör min mammas röst

eller när vi umgås då sakta kommer jag fram och jag påminns, det där är jag. Mycket utav mitt

förflutna har börjat komma upp igen, minnen jag förträngt eller glömt bort i många år, allt det

där traumatiska man vart med om i livet har påverkat mig mer än vad jag trodde. Det är väldigt

mycket som jag accepterat att saker och ting är som dom är,man kan inte förändra det som har

hänt det är jag fullt medveten om. Men sen hur man mår på insidan,det är en annan sak och när

jag tänker efter väldigt djupt har jag aldrig fått hjälp med att jobba med mitt trauma. När jag

tänker på allting man gått igenom känner jag mig som en rädd liten femåring som bara vill vara

för sig själv och stänga in sig där ingen kan göra mig illa. Alla elaka ord, alla elaka handlingar &

alla som gjort mig illa förföljer mig varenda dag, överallt och hela tiden. T.ex om jag är på min

matte lektion,ska göra ett stort tal,jag försöker flera gånger men det går inte då känner jag hur

tårarna är nära att komma, får svårt att andas som om man har astma, jag hör vissa personer i

mitt huvud som säger hur värdelös jag är,hur dålig jag är,jag vill bara ta mina kläder, åka hem

och stänga ute verkligheten. Löjligt? Knäppt? Konstigt? Det är exakt vad jag känner om mig själv

i den situationen som egentligen inte är någonting att stressa upp sig över. Men det är precis det

här jag vill komma fram till,jag har en sån inre stress, en jävla press på mig själv och tankar utav

oro dygnet runt. Men jag orkar inte leva så här längre, jag vill inte ha det så här längre men när

man levt på ett sätt heela sitt liv och blivit behandlad på samma viss av olika personer heela sitt

liv,då vet man inget annat men jag TÄNKER komma på något för det här funkar inte längre, min

hjärna kommr explodera när som helst, det känns som om jag kommer få en hjärtattack när som

helst på grund av all stress som äter upp mig inombords. Mitt puls slår alltid fortare för att min

andning är tung av all min ångest. Min självkänsla är lika med 0,zero,noll men jag vill lära mig att

stänga av mina tankar,stänga ner min oro och njuta av mitt liv innan det är försent. Om det även

betyder att jag måste gå någon kurs,eller prata med någon för att jag inte klarar av det här själv

då gör jag det för annars kommer jag bli knäpp,jag vill leva,jag förtjänar ett lyckligt liv,här & nu!


 


Det gäller bara att bestämma sig,ta tillbaka sitt liv och hitta sig själv<3



Av Madeleine Magnusson - 8 november 2014 20:02

Är det någon annan än mig som också satt fram jul ljusstakarna? När snön kom här om dagen fick

jag någon mysig känsla i kroppen och satte fram dom i fönstret. Nu när man inte bor med mamma

kan jag göra VAD jag vill NÄR jag vill ^^ Har även köpt min första egna julgran,vuxenpoäng där ;) ;)

Jag älskar allt som har med julen och vintern att göra (förrutom kylan ute) jag anser att den är från

november till slutet av januarie och därför tänker jag ställa fram allting tidigare än många andra för

det blir mysigare hemma,man känner att julen närmar sig och jag älskar julsaker och belysning <3<3


 

Kortet är från förra året när snön låg så fint på marken <3



Av Madeleine Magnusson - 6 november 2014 20:13

Längtan efter att bli mamma,längtan efter att få barn är något jag tänker på dagligen och verkligen

längtar efter. Varje dag när man går in på facebook och instagram är det två till fyra stycken som är

med barn,vänner och bekanta. När jag läser dom raderna,får se bebis magen får jag en klump i min

mage, ångest blandat med panik och gråten i halsen. Varför är alla med barn nu,varför får alla just

nu när jag längtar efter det som mest? Fan,jag kan inte ta det här! Varför får alla andra före mig ??

Ålders nojja,absolut? Men en stor längtan också,oja. Det är väl knappast konstigt,jag är 26 och min

pojkvän är 22 vilket betyder i stora drag att jag kommer få barn sent vilket alltid har vart min stora

skräck men jag älskar honom mest av allt, han är den första bra killen jag någonsin haft och han är

väldigt mogen och vuxen för sin ålder om man jämför andra i den åldern. Det som också åker runt i

tankarna är,men tänkt om vi/han gör slut om fyra år då är jag 30 alltså den tiden jag senast kanske

kan tänka mig att skaffa barn men då står jag där, 30 år gammal och misslyckad! Jag orkar inte det

här,den här ångesten, paniken, tomheten och rädslan. Allt det här känner jag inombords men finns

ingen som jag kan prata med om det,istället håller jag det inom mig,få vara min egna psykolog som

inte alltid är det bästa men vad ska jag göra, det är som en tickande bomb inuti i mig som kommer

explodera när som. Jag längtar efter att bli mamma,att få höra sitt egna barn säga mamma för den

första gången, att få känna sig behövd mer än någonsin och känna en obeskrivlig kärlek och lycka :´)


 

Den dagen jag kommer få bli mamma kommer jag känna mig komplett och hel <3


Presentation


~ Från & med nu, här och nu ~

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6 7 8
9
10
11
12
13 14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Maaddeeleine med Blogkeen
Följ Maaddeeleine med Bloglovin'

Hope Laugh Dream Love Live


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se