Julen är över och imorgon är det nyårsafton,en dag som många ser fram emot men jag är inte

en av dom. Dom har i två dagar redan smällt med raketer ute,jag får svårigheter att andas och

vill stänga in mig i något rum där det är helt tyst. Det var nyårsafton,jag gick i åttan eller nian

,jag hade tre tjejkompisar från min klass över hos mig och vi ville se raketerna på himlen från

en skola lite längre bort. Kvällen hade börjat jätte bra,vi fyra brukar inte komma speciellt bra

överrens eller funka ihop rättare sagt (tjejer ni vet) men den här kvällen hade vi faktiskt super

skoj ihop. Innan tolv slaget gick vi till skolan,mamma var ganska orolig att jag skulle gå ut när

det smäller som värst,få inte en raket i arslet nu sa hon till mig innan vi gick,nej mamma sluta

oroa dig. Vi kom till skolan,vi stod på cykelbanan långt ifrån där raketerna skulle tändas på,vi

hade fyra glas champagne utan alkohol och var väldigt förväntansfulla. Klockan blev tolv, helt

plötsligt sken himlen upp av alla dessa fina färger men då hör vi någon bakom oss,AKTA AKTA!

Från ingenstans får jag en raket i huvudet,den small på mitt huvud. Jag skrek, mitt hår brann,

mina kläder brann,jag var livrädd. Sprang hem brinnande,det kändes som om jag aldrig skulle

komma hem,det var den längsta färden hem,jag minns det som om det var igår. Det var fyfan

en riktig hemsk upplevelse,traumatiskt för mig. Vågade inte gå ut på flera veckor,halva mitt

långa fina bruna hår som jag älskar hade brunnit upp,men jag överlevde iallafall, fick heller

inga brännskador som tur är. Men klart man är ärrad för livet,min hörsel är nedsatt,jag hatar

nyårsafton,jag vill också kunna skratta och njuta av en fin kväll men trotts att det gått snart

tio år är jag lika rädd. Förra året var första nyår jag vågade ta mig ut men ångrade mig lika

fort. Jag vill bara att imorgon ska vara över så jag kan andas igen,har haft ångest för imorn

i flera veckor nu,jag vill inte ha nyår imorgon,jag önskade man kunde fira den dagen på ett

annat sätt,utan raketer,inga onödiga olyckor. I guess att jag får fira varje nyår att den inte

tog mitt liv,att jag överlevde och finns kvar i livet,kanske med det i tankarna kanske det går :)