Har ni sett programmet En resa för livet? Det har vart fyra avsnitt varje söndag på sjuan,fyra kändisar

bland annat Danny Saucedo var i Bangladesh för att verkligen få sin resa för livet. Har blivit berörd på

både ett jobbigt sätt och ett positivt sätt. Allt här i livet har sina ljusa och mörka stunder, men dessa

barn som inte bor på ett sos barnhem,dom lever i helvetet själv. En flicka på 16 år tror jag att hon var

lever under en bro tillsammans med hundratals andra barn i alla olika åldrar. Den här unga flickan var

i sjätte eller sjunde månaden med sitt första barn. Hon har inge mat,inget vatten,ingen näring, inget.

Hennes föräldrar var elaka mot henne och hennes syskon,hon rymde när hon var åtta,nio år bara. Sånt

här är hjärtskärande. Men det är nyttigt att kolla på, att få se, deras värld är inte ens i närheten utav

våran värld. Hur tragiskt,sorligt och förjävligt det än är känner jag mig tusenfalt tacksam över det liv

vi har i Sverige. Ingens liv är perfekt,det finns orättvisor och hemskheter här också,det tänker jag inte

sticka under stolen. Men vi här i Sverige har ett bra liv,vi får en chans att leva,till och med fler chanser

ibland. Vi har ett liv, vi har inte speciellt mycket att gnälla på om man jämför med den andra världen,

vi har det väldigt bra. Vi har ett tak över huvudet, vi flesta har en hel familj,vi har vänner många som

få,vi får mat på bordet varje dag och vi kan ta mat från kylskåpet när vi vill,hungriga eller inte. Vi får

gå i skolan,helt gratis,vi har dagis,förskolor,gymnasie. Vi har en säng att sova i,vi har en mening med

vårat liv. Jag skulle kunna skriva tusen saker till vi har och är tacksamma över. Men jag tycker att alla

vi som har det här borde tänka en tanke på alla barn som har ingenting,inga drömmar,inga chanser till

en framtid,ingenting. Det var faktiskt det jobbigaste att se i det här programmet,när artisterna fråga

barnen vad dom vill jobba med när dom blir stora och om dom ser någon framtid. Svaret var nej,deras

ögon var tomma,helt blanka,dom vet att dom inte har någon framtid,någon chans till drömmar,alltså

det krossar ens hjärta,särskilt när dom flesta barnen bara var 12 år små. Så när vi har det jobbigt,har

någon motgång eller vad der nu kan vara,tänk på dessa barn och på vad du har egentligen. Då tvekar

jag inte ens att på någon sekund känns våra problem ganska små. Kunde jag,om det verkligen gick på

något sätt då skulle inte vfärlden få se ut så här,vara så här. När jag kollade på sista avsnittet nu här

ikväll kändes mina jobbiga stunder,tankar och känslor som ingenting egentligen,jag har ett liv,ett bra.