Varför är världen en sån hemsk plats om vi bara har ett liv att leva? Jag känner hur marken under mina fötter skakar,en jordbävning under marken är på väg. Ska jag springa eller stanna kvar? Allting runt omkring mig är halvmörkt,men ibland lyser det upp. Måste man gå igenom mörkret för att förstå sig på ljuset? Varför måste livet vara komplicerat, konstigt,jag förstår inte. Ibland vill jag bara blunda för att slippa se det men det hjälper inte vad man känner inombords. Det finns lätta väggar men även svåra väggar. Dom lätta har många gånger vart frestande men jag tror livet har mycket att lära mig. Världen är en hemsk plats,man får göra det bästa utav det man har men det betyder inte att man alltid står ut med att leva,att leva är ibland ett måste.