Just nu känner jag ren glädje,min mamma kommer hem ikväll från sin semester,gissa vad jag ska krama

om henne imorgon när vi ses. Kommer säkert fälla en och annan tår,äntligen kan jag ringa henne när jag

vill och jag kan gå över till henne när jag vill. Det är faktiskt en stor lättnad att mamma kommer hem,en

vecka borta,tiden har går gått ganska sakta men ändå fort på samma gång. Det är fredag igen, kommer

ihåg när jag skrev det förra veckan som om det var igår. Det är semi-final i let´s dance,vart någon mer

chockad än bara jag att Alex åkte ut men ingmar fick vara kvar? Samma trubbel varje år,jag håller mina

tummar och tår att Marie vinner hela skiten! Det är hon verkligen värd,meen det skulle inte förvåna mig

ifall det blir en skräll i år att ingmar vinner bara för att han är en gammal "idol" nej tack. Jag tänker som

förra veckan iallafall ringa på Marie två gånger. Ikväll händer det inte annars speciellt mycket,finns inget

att göra & ingen att vara med så då får man underhålla sig själv. Är en väldigt rastlös person som hatar

att sitta själv,behöver nästan alltid eller vill ha sällskap och göra något. Känner mig annars väldigt ensam

och bortglömd,är det bara jag som känner så eller är jag inte själv om den känslan? Nu får det ta och bli

sommar,det blåser ju attan där ute och allt man vill är att bara hålla sig inne i värmen och slippa vara ute.

Hoppas ni får en roligare helg än mig,får väl se ifall något roligt eller spännande dyker upp med tiden :) ^^

If you have hope,you have everything<3

Har tänkt mycket på mitt liv dom senaste månaderna när det kommer till min skada. 2005 var jag med

om en allvarlig bilolycka där vi blev påkörda bakifrån när vi stod helt stilla vid rödljuset. Den dagen hade

kunnat gått mycket värre än det som blev av olyckan. Min mamma och moster fick inga skador förrutom

lite blåmärken och öm i kroppen men jag däremot fick en whiplers som jag måste leva med resten utav

mitt liv. Jag var 15 eller 16 när det här hände,det är några år nu och jag har kommit till den punkten att

jag har accepterat hur mitt liv är och vad jag får leva med. Jag har båda mina armar,ben kvar,jag sitter

inte i rullstol eller något sånt vilket jag är otroligt tacksam över men jag får lida på andra sätt som klart

tär på en ganska ofta. Det är inget jag visar för det mesta,det är inget som syns,jag är ingen som klagar

eller gnäller utan jag är en fighter. Men det är mycket jag inte kan göra idag,jag gör mycket utav sakerna

men kan inte göra dom lika länge som förrut. Smärtan i nacken som går upp i bakhuvudet,upp i pannan,i

tinningarna. Smärtan från nacken går även ner i hela nacken,ner i axlarna och ställen av ryggen. Det här

är inga roliga smärtor att leva med vareviga dag åren runt men man lär sig att leva med smärtan, man

känmpar igenom dagarna och biter ihop. Många gånger känner man sig handikappad för att man inte kan

göra vissa saker,för att smärtan tar över & för att vissa inte förstår hur pass ont man har.Vad är det då

jag knappt kan göra? Diska,damsuga,laga mat,baka,cykla,träna,jobba,lyfta,städa,när jag är på en affär

och kollar på kläder kanske jag har hittat två plagg och fast dom tröjorna inte väger någonting knappt

och inte galjen heller brinner det i mina axlar av att bära runt dom medans jag tittar runt efter kanske

fler kläder,det smärtar så mycket att det blir ett tryck över bröstet och illamåendet kommer krypandes.

Jag menar,bara en sån liten sak är som för mig att bära tonviss med sten. Att städa,diska och allt sånt

där det gör jag ändå,men det tar längre tid för mig,ibland får jag svårt att andas för att det smärtar i

axlarna och jag måste ta pauser flera gånger. Det är här jag känner mig handikappad,blir arg,förbannad

över smärtan jag måste leva med. Jag måste städa hemma? Det kan inte bara stå stilla? Liksom vad ska

jag göra,bo hemma hela mitt liv? Nej jag är en envis men konsekvenserna blir att jag får extra ont hela

dagen och ännu mer ont dagen/ibland dagar efter. Min mammas förra kille hade också whiplers,men den

kom inte förrän åtta år senare. Han hade tyvärr värre än mig,han låg i två och ett halvt år och klarade

inte ens av att höra ljud eller ljus. Det gör inte jag heller ibland men det var aldrig på samma sätt som

han hade. Efter nästan tre år fick han hjälp av andra brandstationer (han är brandman själv) med att

samla in pengar till en resa till USA där han skulle få operera sig för sin whiplers. Den här läkaren som

opererade är svensk och kommer härifrån Västerås men här får man inte operera människor som har

whiplers för ingen tror man kan bli bra igen. Men det är långt ifrån sanningen,i nacken sitter det två

stycken nerver som klämts ihop och dom måste frigöras från varandra. Han fick vara vaken under sin

operation,läkaren klippte och fixade tillbaka dom här nerverna. Smärtan försvann på en gång,han blev

helt normalt frisk som innan han fick sin whiplers och jobbar sen dess 100 procent som brandman igen.

För mig som levde med honom under samma tak i åtta år,se han vara en frisk människa till så pass ont

av smärta att han inte ville leva längre till att bli människa igen,det inspirerade mig. Jag har tänkt en

hel del på den här operationen för mig själv,har aldrig känt att jag skulle vilja åka ditt för tycker ändå

att jag lever ett ganska normalt liv så pass bra jag gör det till. Men dom senaste 3 åren har jag börjat

fått mycket mycket mera ont, det börjar verkligen tära på mig nu, det gör mer ont när jag vardagliga

saker. I några månader har jag känt att nu skulle jag mer än allt åka till usa och operera mig,bli en

människa igen och kunna leva normalt utan smärta. Jag vill men pengarna finns inte där,det kostar

ungefär 100 00,kanske mera plus resan ditt och hem också. Hade jag pengarna hade jag inte tvekat,

då hade jag åkt imorgon. Spara ihop ? Hade jag den ekonomin att jag kunde lägga undan eller spara

pengar då hade jag självklart gjort det men dom finns inte. Jag är bara rädd att smärtan ska bli värre

med åren,att jag inte kommer kunna göra mina vardagliga saker alls och blir liggande. Därför vill jag

göra den här operationen helst snart innan den blir värre. Tyvärr är det pengarna som styr den biten

och det är bara att gilla läget helt enkelt,jag är ingen som ger upp utan jag kämpar på och gör mina

saker till att det inte går längre,ett liv med whiplers är ett helvete men jag ger inte upp på mitt liv :)

Kollade nyss på ett program där två personer fick simma med delfiner,avis blev man allt.

Att simma med delfiner är en av mina största drömmar,jag har alltid tyckt delfiner är så

vackra och magiska djur. Dom sprider glädje, är full av humor, väldigt lekfulla och glada

djur (enligt mig iallafall). Var i spanien när jag var sju eller åtta år,då var vi på en delfin

show, sen dess vart jag kär i delfiner och har alltid velat simma med dom,vilken dröm<3

Har ni några drömmar eller upplevelser ni vill göra i livet medans ni kan? En nära vän till mig frågade här om dagen,Madde vad vill du göra som du mår bra av, drömmar och mål. Det är en fråga vi borde ställa oss själva oftare,vi slösar tid på mycket när vi egentligen vill annat. Varför gör vi det då? Jag tror att man begränsar sig själv,tror att man inte kommer lyckas,tiden räcker inte till ,pengarna finns inte där. Det kan mycket väl stämma men ibland måste vi eller vi borde ta oss tid för sånt vi verkligen drömmt om länge och även saker vi ganska nyligen kommit på att vi vill göra. Man ska göra saker som får en att må bra. Man ska leva ut sina drömmar,stora som små. Livet är kort,när min kompis fråga vad jag har för drömmar i livet gav mig dagar av tänkande och jag skrev ner på en lista vad för saker.

* Simma med delfiner

* Åka luftballong

* Kolla på hur en film spelas in

* Prova en brudklänning
*Åka till Hawaii
*Gå en psykologi kurs

Det här är några utav mina drömmar jag vill göra,det finns många fler men dessa står just nu högst. Några har jag haft i tankarna i flera år och några för ett tag sen. Jag tycker ni ska göra som jag,ta er en funderare på vad ni verkligen vill uppfylla för dröm eller mål sen skriver ni upp som en lista och ser efter vilka som är realistiska och som ni bara ska göra oavsett vad. Om det är något man inte vill göra är att ångra sig att man faktiskt inte gjorde det man ville. Man ska leva livet fullt ut,jag känner det mer nu än någonsin. Det handlar bara om planering, prioritering och hur man ska göra det. En del kommer få långa listor och en del korta men oavsett kort eller lång säger jag inte att man ska göra aallt man skrivit ner men gör några av dom. Jag vill göra dom sakerna som känns starkast,något jag kommer få ut av och som jag verkligen vill mest av allt :)

Min mamma åkte utomlands igår vilket jag verkligen unnar henne men fasen vad tomt det är utan henne. Vi ringer varandra varje dag,jag umgås mest med mamma just nu. Men nu när hon inte är hemma,när det inte går att ringa och inte träffas känns förjävligt jobbigt,särskilt nu när jag verkligen behöver prata med henne. Mamma är den ända som jag pratar med när jag är ledsen eller något jobbigt har hänt,men nu måste jag hålla mig en hel vecka. Lycka till,känner mig redan som en tickande bomb och hur gråten sitter under ögonlocken. Det är bara att svälja och vara starkare än någonsin. Min mamma,hon är världens bästa. Jag kan vara riktigt envis och arg på den där kvinnan men hon är helt fantastisk,en hjälte i mina ögon. Det finns ingen finare person än henne,hon har det största hjärtat. Jag hoppas verkligen hon njuter av semestern men jag längtar redan tills du kommer hem,det här kommer bli den längsta veckan ever. Jag saknar dig<3 :)

Då var det helg igen,det alla längtar efter på måndag morgon. Solen skiner,det blåser en hel del ute

vilket är ganska synd men solen värmer iallafall och det är huvudsaken. Jag ska snart åka till skolan

sen tar jag helg. Har ingen anning vad som händer i helgen,det blir nog att bara vara hemma och ta

det lugnt. Har sovit otroligt oroligt inatt,trodde mitt alarm inte skulle ringa så sen halv 6 imorse har

jag vänt och vridit på mig och kollat på mobilen tusen gånger kändes det som. När klockan väl ringde

vid tio var jag skapligt trött och slutt i kroppen men det är bara att ta sig upp. När man vet att det är

fredag blir det inte lika mottigt att kliva upp. Ska ni kolla på Let´s dance ikväll då? Det ska jag göra :)

Har ni några speciella knepp på morgonen för att göra det lättare att bli pigg? Jag tittar alltid på nån

serie till frukosten sen när jag sminkar mig och allt man gör då lyssnar jag på musik och dagen blir så

mycket lättare att starta. Klockan må vara tjugo i tolv men min pojkvän ligger här i sängen och sover,

det ser väldigt lockande och jag skulle gärna krypa ner brevid honom men vissa har skola som måste

göras först haha. Det är tur att man trivs i skolan,har en bra lärare och tycker man är bra på sin sak

annars kan det bli himla tråkigt. Ska väl fixa det sista innan jag ska dra iväg till skolan,trevlig helg :D

Äntligen är den efterlängtade våren här ,som man har längtat och väntat. Men klä inte av er för fort nu

bara för att solen är framme,det är vid den här tiden alla blir sjuka på grund av det. Har själv vart sjuk

i två veckor,är frisk nu men har fortfarande ont i halsen och öronvärk från och till. Har spenderat dagen

med min mamma idag,min moster,mormor och morfar var även där när jag kom och det kunde ju inte

bli bättre :) När alla gått tog jag och mamma oss en promenad med hundarna i den fina vädret,det var

skönt att känna hur solen värmer en och hur värmen sprids inom en. Det är alltid en lättnad att umgås

med mamma, hon påminner alltid mig vem jag verkligen är och jag kan vara mig själv helt och hållet.

Jag är alltid mig själv vem jag än är med och vad jag än gör men hemma hos mamma med mamma,

då är man sig själv på ett annant sätt och det är för att HON vet vem jag verkligen är och hur jag som

person fungerar och det är skönt att bara kunna vara. Jaha då är det fredag imorgon igen,blev en kort

vecka med skola men det är ganska skönt. Jag längtar mest till måndag,då sätter dansträningarna fart

igen efter influensa och påsklov,men veckorna har gått ganska fort ändå. Ljuset som är ute nu det gör

allting mycket enklare och lättare,det känns bättre i bröstet och man kan andas på ett annat sätt. Den

här tiden har jag väntat jag på länge nu,det tror jag vi alla har. Jag hoppas att det inte blir en så där

jätte mycket pollen i år, jag är ett varannat år person med det. Man vill bara vara ute på sommaren

men ibland blir det för jobbigt med andningen,snörvlandet och kliandet. Medicin? Visst men det funkar

inte alltid heller men jag tänker vara positiv och gå emot allt som har med pollen att göra och leva på :D

Haft en bra påsk :)? Själv har jag inte gjort jätte mycket under påsken,fredag och lördag var jag sjuk men

däremot igår blev det lite påskfirande för min del. Jag och killen var bjudna på påskmiddag hem till mor

min med familjen. Det var väldigt mysigt att samlas allihopa vilket jag tycker om med högtider,att umgås

med dom man älskar mest och som betyder mest för en. På kvällen blev vi sen bjudna på tacos och bingo

kväll hemma hos Sara och Daniel. Riktigt mysig och rolig kväll,mycket skratt och kärlek,precis sådär som

jag vill ha det. Vi käkade tacos först innan det var dags att köra bingo,jag var så hääär nära att vinna både

en weekend i paris (vilken dröm) och 75 000 (men jaaa tack) men nej biiiingo när det är som mest ivrigt

och spännande hahaha. Vi spelade något jätte roligt tv spel som hade med film att göra,som vanligt är jag

lite trög på att fatta hur man gör hehe men när jag väl kommer igång då ni är jag i farten. Jag kom på en

andra plats två gånger och tredje plats en gång,inte illa för att vara mig. Jag bryr mig egentligen inte över

om jag ligger först eller sist,det viktigaste är att man har kul vilket jag hade :D Kvällen blev klockren, det

blev en sån där bättre söndag som jag verkligen behövde efter att vart sjuk i två veckor men nu im back ;)