Solen lyser för fullt,ibland kommer det en skur med regn och det luktar sommar i luften. Det är

onsdag, vi är i mitten av veckan och allting bara känns bra nu. Det är lättare att andas, känner

mig ganska lugn i både kropp och själ. Det finns vissa saker här i livet vi bara måste släppa,vi

måste sluta med vissa saker och börja leva istället. När jag tänker tillbaka på dom senaste sex

till åtta månaderna tillbaka har jag vart arg,bitter som fan,ledsen,besviken,alla olika känslor på

samma gång vilket tar otroligt mycket på mina krafter,energier,min vardag,mina relationer till

andra,mitt humör,allting spelar in på hur man mår. Alla vet att livet är ingen dans på rosor,inte

ens i närheten. Man måste få vara arg ibland,man måste få gråta av sig ibland,livet funkar inte

alltid eller går som man vill. Min period av tårar,besvikelse,bitterhet,allt det där det lägger jag

till sidan nu och tänker njuta av livet så mycket jag bara kan. Att bestämma sig för att göra en

förändring,att man vill saker ska bli annorlunda till det positiva sättet,det är inte lätt även om

det låter mycket härligare med ett glatt liv än ledsamt liv men det är inte så lätt som man tror

att bara vända på steken. Det här är något man måste jobba på varje dag,jag har vart riktigt

besviken på många i mitt liv,undrat varför saker blivit som dom är,varför försöker ingen ens

är några av mina tankar. Men jag har kommit fram till en sak,dom som inte vill finnas i mitt

liv längre,det är ingenting jag kan göra åt saken. Jag har försökt fått en bra relation med en

del personer i mitt liv,har visat mitt intresse,funnits där men när ingenting fungerar och ens

resultat slutar med besvikelse där och då måste man sluta springa efter dom som inte joggar

eller ens springer efter dig utan åt andra hållet. Jag är ingen dålig människa,har aldrig gjort

någon illa,pratar inte bakom ryggen på någon,skulle aldrig ljuga för någon. Nu låter det som

om jag är värsta ängeln men det är inte det som är min poäng utan det jag vill komma fram

till är att ingenting har hänt mellan mig och dom här personerna som plötsligt har stängt mig

ute från deras liv,som har en helt annan attityd mot mig,som inte ens försöker ha en relation

med mig utan någon som helst anledning. Det är deras förlust,det är dom som mister någon

riktigt bra person i deras liv,men vad ska jag göra när jag har gjort allt i min makt att ha en

relation med dessa människor? Jag har gjort mitt,men jag lägger ner nu,det blir bara energi

tjuvar för mig och det mår ingen bra av. Jag släpper allt nu som får mig att må dåligt,nu gör

jag av mig med sånt som inte får mig att växa som person längre. Det finns bättre saker att

lägga ner sin tid,energi,mitt liv på. Man lever EN gång,det är något jag verkligen vill ta vara

på,här och nu,tillsammans med dom människorna som tar mig för den jag är,som får mig att

växa,som ser mig och vill följa med mig i livet,ju flera vi är desto roligare är det,eller hur :)?

Det känns som ett bra beslut,det känns rätt,trycket över bröstet är borta,klumpen i magen är

svisch gone,tankarna är få och nu vill jag bara öppna mina ögon och tro på något fint igen<3<3

A life without dreaming is a life without meaning,har ni hört det ordspråket någon gång ? Jag hittade

den texten igår,den berörde verkligen mig för att den stämde väldigt bra in på mig. Jag är en väldigt

stor drömmare,vill mycket med livet och vill hinna med allt om jag skulle kunna. Jag tror verkligen på

dom orden,det är viktigt att drömma för om man inte har drömmar då har man egentligen ingenting?

I söndags hade jag en sån där dag då jag funderade på saker i mitt liv. Vad vill jag i mitt liv? vad vill

jag med mitt liv? vad vill jag ha i mitt liv? vad vill jag göra med mitt liv? vad är jag bra på? vad mår

jag bra av? vad behöver jag i mitt liv? vad behöver jag inte i mitt liv? Det är några av många andra

tankar och funderingar jag hade. Man känner väldigt mycket stress,press från andra i sitt liv, ifrån

samhället,alla krav och vårat egna ansvar vi borde ta jämt. Tror alla någon gång känner exakt dom

här känslorna som jag gör,mer eller mindre. Ju mer jag tänkt på det här,känt efter och funderat så

har jag kommit fram till att det här är MITT liv och JAG måste göra det som är bäst för mig själv,nu

och hela tiden. Kan så klart lyssna efter råd och tips från nära och kära,inge fel med det alls men inte

mer än så. Man ska följa sitt hjärta,uppfylla sina drömmar,låta det ta den tiden det tar,gå efter sin

magkänsla,göra det som gör dig lycklig. Människor runt omkring en kan tycka att man gör konstiga

val,att saker och ting tar tid,borde du inte göra så här istället för tänk så här. Jag förstår att andra

bryr sig om en,vill ens bästa men tänk om jag skulle säga till någon att du kanske borde lägga bort

din dröm och göra det så här istället? INGEN ska säga till någon vad man borde göra,om man har en

dröm eller ett mål eller ett delmål go for it,låt ingen stoppa dig. Är drömmen uppfyllbar,att den går

att uppfylla,vad väntar du på? Man måste köra sitt eget reca,gå sin egen väg för annars kommer du

senare att ångra dig hela livet att du lyssnade på andra människor och inte dig själv istället. Jag har

lyssnat länge nog på vad andra tycker att jag borde göra istället men det funkar inte,dom bara dödar

mina drömmar,mina hopp,mitt mål och det tänker jag inte tillåta. Jag VET att jag kommer klara det

här med eller utan deras stöttning,det får ta den tiden det tar men jag ska visa både mig själv och

alla andra att jag kan uppfylla min dröm,jag tänker jobba med det jag drömt om sen jag var liten<3

Nästa lördag går flyttlasset till nya lägenheten,är lite nervös och pirrig inför det. Känns konstigt

att faktiskt flytta ifrån den lägenheten där jag bor nu,man har verkligen kommit in sig här och

känner sig hemma. Men jag får se den här lägenheten som en utmaning vilket det var för mig i

början att flytta till min absoluta första egna lägenhet. Jag har klarat av saker som jag faktiskt

inte trodde skulle funka men har överraskat mig själv tusen gånger om,är stolt över mig själv :)

Längtar till man har kommit in sig i nya lägenheten och känner sig som hemma,jag hoppas att

det kommer gå fortare än vad det gjorde här men det tror jag för har ändå bott hemifrån i tio

månader snart. Det känns som om det bara gått tre eller fyra månader men tiden springer ifrån

en ibland. Ser fram emot att köpa balkongmöbler, kunna ha blommor i fönstrena,ha ett sovrum,

ha ett badkar och större utrymme till saker i lägenheten. Min mamma kommer hit idag, här ska

det packas för fullt,man packar verkligen ner hela sitt liv men det blir ett nytt äventyr och nytt

kapitel i sitt liv,det ska bli spännande,det känns rättare än nånsin att flytta ditt,here we come :)

Det går bra nu<3

Ibland kan mina tankar snurra runt i huvudet att det känns som om man håller på att bli knäpp.

Tankarna har en sån makt och energi över en ibland att det är läskigt,man vet oftast till nittio

nio procent att tanken eller känslan man känner inte stämmer men ändå låter man den vinna ??

Det är ganska skruvat,men allti sitter i huvudet och det handlar om att släppa på kontrollen,det

är okej att inte alltid veta allting,att inte alltid ha kontroll över livet,det är okej så länge vi kan

kontrollera våra tankar och känslor. Hjärnspöken,vad är dom bra för? Jag har ingen anning men

stick och brinn någonstans säger jag bara. Här har du inget att göra,det här är mitt liv,mina val

och mina känslor så back off! Det har vart många tuff år,ett stort svek som gjort att jag liksom

inte kunnat släppa det förflutna och tro på något bättre. Har straffat mig själv i jag vet inte hur

många år,har aldrig tyckt att jag förtjänat något bättre. Har jag trott på det? Oja. Har jag låtit

det tagit över mitt liv? Alldeles för länge. Men jag är trött på att missa mitt liv,år efter år bara

går och allt jag ser när jag tittar tillbaka är tårar och uppgivenhet. Det borde verkligen inte att

vara så här,det ska inte vara så här. Jag vill leva mitt liv,jag vill känna att jag lever,jag vill se

tillbaka på åren med glädje och kärlek. Ingen förtjänar att må så här,jag förtjänar inte att må

så här. Mitt förlutna måste grävas ner,läggas på högsta hyllan och aldrig mera kolla tillbaka för

då DÅ kan jag gå vidare,jag måste bara tro på mig själv,heja på mig själv och aldrig ge upp :)

Vi har bara ett liv,vi måste ta vara på det ända livet vi har,alla förtjänar ett rikt liv<3

Är det någon annan eller är det bara jag som är trött på det här kalla, tråkiga, blöta vädret som

drogs in direkt det blev Maj månad? Man kan nästan tro att det är april nu istället,maj månaden

brukar alltid vara väldigt fin och varm annars. Hoppas innerligt att det blir en fin varm sommar

efter många månader av kyla och blöt. Snart är långhelgen över,känns ganka skönt ändå,tebax

till dom vanliga rutinerna och så som det ska vara. Dansen är över tyvärr för den här terminen

men direkt jag flyttat till nya placet har jag cirka tio minuter en kvart till gymmet och då jäklar

ska jag sätta fart med träningen igen. Skolan slutar den 3 juni eller något,har "sommarlov" till

3 augusti eller något sånt,sen när hade jag sommarlov? Det var i nian,annars har jag sommar

jobbat varje sommar hela somrarna. Har inga planer inför sommaren just nu men det blir nog

saker att göra med tiden,får se hur ekonomin ser ut också. Jag skulle gärna åka utomlands,åka

till Gotland igen,shoppa i stockholm,åka till London,bada massor och bara leva livet i sommar<3

Men just nu längtar jag efter lite sol,värme som ger mig energi och kraft. Gäspar hela tiden,är

trött nästan hela tiden och uttråkad till max! Men det sägs att efter regn kommer solsken ^^ :)

Har en väldigt nära vän till mig som heter Elin,hon bor tyvärr inte längre i västerås men när hon väl

är här passar vi alltid på att ses och det är alltid som om vi sågs igår. Sen ett år tillbaka har hon nu

en liten son som charmar sönder mig<3 Den lilla plutten värmer mitt hjärta varje gång och får mig

att lee som ingen annan kan. Det har vart Barnens Dag idag här i Västerås,till en början var det sol

och skönt väder sen blev det kallt ute men det gjorde inget. Det blev verkligen en jätte mysig dag,

mycket bebis mys och mamma känslor. Träffade på många av mina tjejkompisar och killkompisar

som har barn,jag kände mig gaanska utanför som barnlös. Det sprudlade med känslor i min kropp

idag,den bara skrek JAG VILL OCKSÅ VARA MAMMA! Kan jag inte få bli 20 igen och inte känna den

här paniken med tid och ålder? Tror att jag helt enkelt måste släppa lite på längtan,saknad efter

barn annars blir det för jobbigt. Jag menar,bara för att jag har panik och vill helst bli med barn

imorgon kommer det inte hända imorgon,det kommer bara bli tvärtom att det kommer ta ännu

längre tid. Jag måste lita på att jag är där jag är idag av en anledning,att det är min tur när det

är min tur och till dess får jag leva på mina vänners barn tills jag får mina egna barn ^^ <3<3<3

<3 <3

<3

Kikade precis runt lite på fb där jag hittade ett delat inlägg där en kvinna hade skrivit en text på Aftonbladet som verkligen berörde mig. Varje ord,varje mening var pricken på mina känslor. Jag lägger till texten här och jag tror många av er kommer också känna igen er i det hon skriver,slösa på kärlek<3

Förra veckan var en tung vecka,det var för mycket döden inblandat på en och samma gång. I tisdags var jag på en seans med en vän och våra mammor,det var Terry Evans som höll i det. Man satt där och lyssnade på alla historier när en dam i 70 år åldern som var där med sin dotter som är ungefär i 45 års åldern,dom sitter framför oss och helt plötsligt börjar den äldre damen att rycka i stolen vilket jag först trodde var epilepsi men då börjar hennes dotter skrika att hon är död,att vi måste ringa efter en ambulans. Som tur var klarade hon sig men kan säga att det var en hemsk syn att se. Önskade faktiskt att jag sluppit se vad som hände. Det var väldigt mycket att se,det följde med mig dagen efter,det satt som en film mitt framför mina ögon hela dagen och kvällen.

Men i torsdags började det kännas bra igen, jag skulle få min första valborg med Pontus och vi fick en bra kväll. Men på natten fick jag reda på att en tjej i min dansgrupp hade gått bort den här kvällen i en riktigt hemsk olycka. Vad är det som händer? Död efter död på en vecka. Hela helgen har jag sovit riktigt dåligt,haft hjärtklappningar och bara mått skit. Men nu måste jag skaka av mig allt som har med döden att göra,det tar för mycket på mig. Min hjärna kokar över snart, mitt hjärta håller på att sprängas,ett tryck över bröstet. Nu måste jag lägga det här åt sidan,göra saker som gör mig glad,vara runt folk som tar mig för den jag är och njuta för fullt av att jag får leva och andas varje dag.