Det var kul att fylla 18 år,det var helt okej att fylla 19 till 23 men efter det började paniken att komma.

Idag är det min födelsedag,jag fyller 27 år,för mig, en hemsk siffra,på alla andra låter det inte ett alls

gammalt eller konstigt men när det kommer till mig själv känner man sig som en gammal kärring som är

på väg att bli 30 haha usch. Det finns både fördelar och nackdelar att fylla år,det bästa är att familjen är

samlad vilket inte händer speciellt ofta. Nackdelen är att all fokus ligger på mig,man förväntas vara glad

och uppåt hela dagen,strålkastaren siktar på just mig,det är bara jobbigt. Alla tycker om uppvaktning,få

kärlek och uppmärksamhet,jag behöver det väldigt ofta (jag är som jag är) men inte i den här mängden

av folkmassa,även om det är min egen familj som jag älskar högst och mest av allt på den här planeten.

Ska göra det bästa utav dagen,har skola hela dagen först sen hem och fixa det sista innan alla kommer<3

Inatt var ingen rolig natt, vaknade någon gång runt fyra halv fem av att det värkte i mitten av ryggen

mellan skulderbladen,det var svårt att andas,mådde illa som attan! Det gjorde så pass ont att jag fick

väcka min pojkvän för att det gjorde fruktansvärt ont,blev lite rädd för att det strålade och värkte på

ett sätt jag aldrig känt förrut. Försökte att somna om men värken var inte rolig,kunde bara ligga rakt

på rygg,inte på sidorna,det gick inte. Kom på senare att det måste vara träningsvärk från dansen igår.

Vi har fått lära oss ett hopp som är från golvet,man tar vänsta knät ner på marken,lyfter vänsta benet

med vänstra handen för att snurra runt med högra benet som en cirkel för att hamna framåt igen,där

ifrån ska du ta dig upp med vänsta armen. Låter mer komplicerat än vad det egentligen inte är, hade

svårt för det steget förra veckan därav tränade jag extra mycket på det igår. Det tog nog stryk på min

rygg. Träningsvärk är inte farligt,jag tycker om träningsvärk,den där känslan av att man har gjort nått

rätt. Men när träningsvärken sätter sig på en muskel som den inte brukar göra,då är det mindre roligt.

Det är en riktig träningsvärk från helvete,illamåendet var värre. Hur ska det gå att äta frukost,jag som

älskar frukost? Det var bara att trycka i sig. Det kändes faktiskt bättre efteråt fast ändå inte. Jag hade

även bestämmt mig för att börja på gymmet igen från och med idag. Velade fram och tillbaka i kanske

två timmar hur jag skulle göra? Till slut lyfte jag på arslet,packade väskan och cyklade till gymmet,min

rygg behövde bli varm,den behövdes knäckas på något sätt. Nu sitter jag här hemma i soffan,är galet

STOLT över mig själv att jag åkte ditt fast jag kände mig överkörd av ett tåg. Efter att inte tränat på

kanske nio,tio månader på gymmet gick det bättre än förväntat och trots en sju jävla värk i ryggen så

gick det bra. Har fortfarande ont i ryggen,men det är mycket bättre än imorse. Nu går det att andas :)

Hade man vart hemma hela dagen,bara slappat i sängen som en potatis hade nog ryggen inte vart kul

idag,det där gjorde jag bra. Har även dansträning ikväll,det känns ännu bättre att man har värmt upp

till dess,styrke träningen förra veckan innan vi dansar,har aldrig flåsat och vart så slut under en dans

träning whoo. Men jag klarade det också,nu ska jag kolla serier till träningen för det förtjänar jag 

Solen är äntligen här,har känt hela veckan att behovet av sol är stort. Har inte vart trött eller deppig av det gråa tråkiga vädret men lite ljus mår vi alla bra av. Har haft en envis huvudvärk i fyra dagar,vaknade imorse utav känslan att värken är borta (halleluja). Bara känsla av hur lätt mitt huvud var gjorde att jag hoppade ur sängen,njöt av frukosten sen blev det en lugn skön promenad i solen,det blev en perfekt början på dagen.

Söndagar brukar vara den mest tråkigaste, sega dagen på hela veckan,nu när jag har dansträning på söndagar har söndag blivit en av mina favorit dagar. För mig känns det alltid som måndag när den här träningen nu ligger på söndagar,min vecka börjar princip idag. Är ändå ledig på måndagar från skolan därför blir det alltid en skön start på veckan från och med mina söndagar. Ska strax till att laga mat innan träningen,min mage den kurrar här för fullt. Ha en trevlig söndag ^^

Usch vad jag hatar cancer,hatar ordet,hatar sjukdomen,hatar bokstäverna i ordet,jävla cancer skit!

Det finns nog ingen som inte har drabbats av att någon i din närhet har drabbats av just cancer,min

mammas bästa väns dotter som är en nära vän till mig (hon är som en lillesyster) fick precis reda på

att dom har hittat en knöl på hennes hals som antagligen är cancer. Mitt hjärta stannade,kunde inte

tro på vad mamma berättade. Blir arg,ledsen och man känner sig hjälplös. Hon är bara 23,det är bra

läskigt hur livet kan vända på en sekund. Har redan förlorat några i cancer redan,det värsta med det

är att man inte kan göra något förrutom att kämpa. Är själv livrädd att drabbas av cancer,skulle nog

inte veta hur man ska hantera en sån situation. Det är det jag säger,livet är KORT,man ska vara här

och nu i nuet för man vet aldrig när din sista dag är. En granne på mammas gård, hon är väl runt 50

år, hon fick cancer för ett och ett halvt år sen men blev bra igen. Nu har den blivit sämre, hon ligger

i princip inför döden. Hon har en dotter och en son som är i min ålder. Kan inte ens tänka mig utifall

det var min mamma,hela min värld skulle rasa. Lider verkligen med alla som både drabbas av cancer

själva eller mister någon som har det,oavsett vilket är det lika hemskt.

Varför i hela friden finns den här jävla sjukdomen???? Den har ingenting här att göra,den bara förstör

andras liv,den tar liv,den tar dom bästa människorna som har hela livet framför sig. Varför finns du?

Vi MÅSTE hitta ett botemedel på ett eller annat sätt,det här får inte hända. Jag håller båda tummar

och tår att min knölen dom hitta på min fina vän inte är en elakartad eller inte cancer alls. Har sett

hur livet sögs på ett ynka halvår ur min farmor,vill inte vara med om det igen. Hon var världens mest

pigga 65-åring som älskade att vara ute och dansa med sina vänninor. Hon var en ball farmor med en

cool look och vinrött hår,alltid ett leende på läpparna. Det här är inte lätt att prata om,känner hur det

börjar tåras i ögonen. hon älskade sina barnbarn högt på jorden,hon var den bästa farmorn som fanns.

Alla vi som förlorat någon i cancer,vi borde leva för dom,hylla deras liv. Dom vill att vi ska lyckas,dom

sitter där uppe bland molnen och hejjar på oss. Det tror jag starkt på<3 Ni som drabbats av cancer,ni

som överlevde och fick en andra chans,vilka hjältar,vilka kämpar. Min moster är en utav dom,hon fick

hudcancer för ett år sen,har gjort två stora operationer och är i stort sett frisk,tack och lov för det <3

Cancer jag hatar dig,en dag då kommer det hittas ett botemedel,vi kommer att vinna över dig en dag.

Till maten satt jag och kollade på Arga snickaren VIP,han var hos Henrik Schyffert som är komiker.

När man ser han på sin hemma plan på scenen,drar sina skämt vilket han gör suveränt bra,där ser

han jätte självsäker ut. Men då sa Henrik,jag är inte ett dugg självsäker,tvärtom. Man får nästan

en liten chock när dom orden kommer från honom eller vilken kändis överhuvudtaget. Det som är

en stor sak för honom är att han har stor social fobi vilket är hans största problem. Här har vi en

stor kär komiker som nästan alla vet vem det är,han står på sin scen framför hundratals personer

men han är väldigt osäker på sig själv och har fobi att vara runt mycket människor. Det är något

man inte tror om honom. Han är lika mänsklig som vi,det spelar ingen roll vilket jobb man har för

det speglar bara en del av vem man är. Tror det är nyttigt att höra sånt här,i dagens samhälle är

det ett sånt tryck att man ska vara på ett visst sätt,att självförtroendet ska vara på topp,att vi

ska vara "nästan perfekta". Det finns ingenting här i världen som är perfekt,ingen person,inget

land,inget jobb. Ordet perfekt kan gå fett bort,vem vill vara perfekt? Tänk om alla var perfekta

på allt,hur kul skulle det vara ? Vi alla är olika,vissa är mer annorlunda och sticker ut mer än oss

andra men alla är vi unika på vårat sätt. Det är något fint.

Tillbaka till Henrik, han kan gömma sin osäkerhet på sig själv bakom humorn,  det tror jag vi alla

har något som vi kan gömma oss bakom för ingen vill visa sin osäkerhet öppet framför folk. Meen

varför egentligen ?? För att det är svagt? Det är starkt och jätte modigt om något att våga visa sin

osäkerhet och även säga det till andra,vi ska inte behöva gömma oss bakom något. Det är bara att

vara sig själv. Det är lättare sagt än gjort,jag är en väldigt osäker på mig själv,mitt självförtroende

finns knappt på kartan,det finns där ibland. Som jag skrev förrut i ett inlägg,på min dansträning,där

är jag inte osäker alls. Där går jag fram med säkra steg,ställer mig längst fram (då lär man sig bäst)

och ser bäst,där vågar jag vara högljudd,fråga rakt ut. Där är MIN hemmaplan,där kan jag vara helt

mig själv,det är vad jag är bra på, då tvivlar man inte på sig själv på samma sätt. Det är en väldigt

skön känsla,tänk om man kunde hålla den där känslan i sin vardag jämt,fatta vad allt skulle vara så

smidigare,lättare? När man får höra kändisar allt från komiker,till programledare till gymnast,ingen

är helt självsäker på sig själv. Då känns det väldigt okej på något viss att man är som man är,det är

inte fel på oss andra "vanliga" personer som inte är kändisar att vara osäker på sig själv. Vi är inte

ensamma om det rättare sagt,ingen vill gå med ett dåligt självförtroende,vara osäker på sig själv,

det mår ingen bra av,men oavsett vad vi jobbar med,vem vi är,alla är vi mänskliga hela bunten<3

Skrev i ett tidigare inlägg att dom senaaset fyra månaderna har sömnen vart kaos,inte sovit en enda

natt. Nu har jag fått sova FYRA hela nätter,kan inte önska mig mera. Vet inte varför det vände bara

från en dag till en annan men klagar gör jag inte,det får mer än gärna fortsätta på den här vägen nu.

Känslan i kroppen att man sovit hela natten,att vakna pigg och utvilad, har nästan glömt hur känslan

utav det känns. Helt underbart,keep it up. Vaknade fem minuter innan alarmet skulle väcka mig, det

är bästa känslan,att redan vara pigg innan klockan slår. Då har man fått sömn att det räcker. När det

var ungefär en timme kvar innan bussen gick satt jag i köket, kollade på en serie och plötsligt ringer

det på dörren. Vem kommer nu? Man måste antingen kunna koden eller ha nyckel för att komma in ??

Det var min moster,men vad gör du här (med glädje så klart i rösten) sa jag till henne,vart helt ställd

av att se henne där. Hon hade sin tidiga dag på jobbet,tänkte chansa att se ifall jag var hemma. Det

var jätte roligt,bra överraskning,sånt gillar jag. Vi satte oss i vardagsrummet,fick äntligen prata av

mig,det behövdes. Fick även skjuts till skolan,det var inte heller helt fel ;)

Hade prov i matte idag på kap3,hade något fel här och där men överlag gick det bättre än förväntat.

Det går riktigt bra i matten för mig nu,har världens flytt och får alltid beröm utav min lärare, hon är

en fantastisk person på alla sätt,en riktigt glädjespridare och vill alltid se oss lyckas. Utan henne då

hade det här aldrig gått. Kan till och med sitta hemma och göra uppgifter helt av mig själv och fattar

vad jag faktiskt gör? Under mina 12 år i skolan tog jag inte ens upp matte böckerna hemma,dom fick

ligga kvar i väskan till nästa dag,det var ingen mening med att räkna hemma. Jag förstod ändå inget

och hade ingen som kunde matte bra heller. Nu är jag min egen hjälp,min hjärna har öppnat sig,helt

otroligt vad hjärnan är häftig. Nu när jag sovit fyra hela nätter också är jag inte trött på dagen,nu så

behöver jag inte ta en powernap vilket jag aldrig tyckt om att göra,bara om man är riktigt riktigt slut.

Allting går mycket lättare när man är pigg,som plugget exempelvis. Ikväll är det mitt onsdags favorit

program, So you think you can dance. Onsdagar har blivit min favo dag i veckorna,den har känts lätt,

det är som att på onsdagar går allting bra,då känns allting bättre. Trevlig onsdag på er,njut av livet<3

Uppe med tuppen idag, ställde klockan på nio (okej inte jätte sent) men en timme tidigare än vanligt

för mig när jag ska till skolan som börjar vid lunch. Anledningen till det var att igår skulle jag handlat

innan dansträningen men orken fanns inte där då,det fick bli idag istället. Apropå igår,vilken shit dag

det blev för mig. Var verkligen ledsen,sårad på alla känslomässiga nivår det går att bli sårad,nu så är

allting löst. Känner mig ganska lättad och befriad inombords. Det går att andas igen. Dansen som har

vart min räddning i alla situationer räddade även mig igår. Har ni någon gång eller har ni något ställe

ni kan gå till där ni känner er hemma,att här passar jag in? Exakt den känslan har jag på dansskolan.

Den där tyngden över bröstet släpper på sekunden jag öppnar dörren ditt,det är som att kliva in den

mest varmaste dagen på sommaren. Inga bekymmer finns,problemen är borta. Alla säger hej till alla

på det mest glada sättet som finns. Det är att komma hem där,man är välkommen. Vi alla är där av

samma anledning,vi har samma mål och drömmar. Man blir som en tillsammans med alla. När jag är

framför spegeln inne i danssalen,musiken stömmar ur högtalarna,man känner pulsen från alla inne i

salen och fötterna rör sig,DÄR och DÅ mår jag som BÄST,jag KÄNNER mig jätte självsäker,jag TROR

på mig själv och VET hur bra jag är som dansare. Mitt självförtroende är på topp,där inne i salen där

vågar jag ta ut alla rörelser,vågar göra fel,skäms inte om något steg blir fel,då kör jag bara på som

om inget hänt.

Den känslan kan inte slå någon annan känsla,den är MÄKTIG,den är STOR,den är helt UNDERBAR för

där framför spegeln är det JAG som bestämmer över mig själv. Känner mig längre där inne,som om

jag växer några centimeter. Den personen jag är där inne,jag älskar henne. Hon kör sitt eget race

och är helt inne i sig själv och hon gör det braaa. Om det ändå gick att känna alla dom känslorna i

sin vardag skulle ingenting vara ett problem. När dörren öppnas,kliver ut från dansskolan,då är jag

inte lika lång längre,krymper tillbaka till den där osäkra rädda personen jag inte alls tycker om. Hur

ska man göra för att bli den där go for it personen jag är där framför spegeln där ingen säger huur

dålig man är,ingen trycker ner en eller försöker sätta sig på en. Det är knepigt,komplicerat för det

borde inte vara svårt,men det är inte lätt. Där inne får man göra sin grej,alla tjoar och hejar hela

tiden på en men här utanför buar alla istället. Det är weird känsla att gå från power känsla till en

low känsla på samma dag. Något som också är skönt är att ingen känner en privat där,många utav

dom har man på fb,vi har umgåtts,haft många dansuppvisningar tillsammans men det är ingen som

känner en helt och hållet. Det är skönt. Man kan vara sig själv. Därför kan man slappna av helt och

hållet på ett annat sätt,ingen kollar snett eller viskar bakom din rygg. Det är bara kärlek och en fin

vänskap mellan alla. Den personen jag är där är den jag vill vara,jag ska hitta tillbaka till henne igen.

Ont i magen. Gråten i halsen. Tankar som snurrar. Vill bara springa ditt jag kan andas. Mitt hjärta är som en bomb. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vet inte hur jag ska känna. Hur jag ska tänka. Vill bara springa långt långt in i en skog och skrika av frustration! Det finns känslor som behöver komma ut men jag har ingenstans att tömma dom. Hatar dom här dagarna när man känner sig totalt jävla värdelös och ensam. Ingen förstår mig,jag passar inte in någonstans,ingen släpper in mig att försöka. Misslyckad är vad man min känsla är. Jag vill så mycket. Jag känner så mycket. Vart tog dom goda tiderna vägen? Ingenting är som förrut i livet. Allting vände och nu är allt huller om buller,det går inte att se rakt längre,allting är snett. Jag vill förstå men jag förstår inte. Är det för att man inte ska förstå det man inte förstår sig på? Att det här är livet? Suck it up känns det som .. När man bitit ihop för ett bra tag men alla känslor kommer på en och samma gång när det inte går att hålla ihop sig längre. När jag vart stark för länge. Min mage knyter sig till en stor knut,hjärnan överkokar. Men antar att det bara är en sån dag vi alla har ibland.