Om jag kunde välja att leva ett liv utan oro skulle jag byta bort det med något annat. Hela mitt liv har

jag varit en orolig själ. Vet inte riktigt varför. Men vet att 99 av gångerna har mina tankar av oro inte

slagit in,att oroa mig i onödan är en klassiker. Varför gör man det här mot sig själv? Ingen mår bra av

inre stress,det äter upp en inombords. När det kommer till mig själv är min oro en försvarsmekanism,

om något är fel är det lika bra att förberedde sig än att luras. Det är vad jag brukar säga till mig själv,

det stämmer inte,det är min osäkra sida som pratar. Det är något som jag är fullt medveten om,det är

ett framsteg att VETA,då kan man börja jobba med sig själv. Det senaste året byggde jag upp oro inne

i mig,skapade en mur för att inte falla,var helt bombsäker på vissa saker. Här sitter jag idag,ingenting

av det som skulle hända har inte hänt. Alltså jag har oroat mig HELT I ONÖDAN ett helt år på grund utav

rädsla och osäkerhet.

Ett helt år av oro som gav mig vadå? Ett år mindre av glädje,tänk om man hade levt i stunden,där och då

hela det här året,varför gjorde jag inte det? Det kan istället blivit till en ovana, en ful ovana som du bara

vill göra dig av med men blivit nära med,det är den som skyddar mig när jag är rädd och ledsen. När den

egentligen bara förstör för mig själv. Paniken i min kropp när oron kryper fram,den är värra än ångesten

,än rädslan. Det är som att luften tar slut,allt blir suddigt,rummet krymper,du vet inte vad du ska göra...

Det är ingen rolig känsla,när den väl är i kroppen är den väldigt svår att bli av med. Den här inre oron är

helt onödig,jag vet om att jag oroar mig nittio procent av min tid,vardag helt i onödan,det är något som

man jobbar med varje dag. Nu är det dags att sätta i en högre växel,när oron får en att må dåligt att du

knappt kan styra dina egna tankar och känslor,då är det dags att jobba. Jobba på sig själv.

Oro är något av det vanligaste som finns idag,hos barn som ungdomar,som vuxna som äldre. Har man väl

fått en tanke om något,då är det lätt att man vrider om den och förstorar hela tanken. Något ni känner er

vana med? Det är något jag får höra av både min mamma och kille,du vrider på allt vi säger sen förstorar

du upp det till det mest hemska som kan hända som inte ens kommer hända. När jag väl inser att det som

dom säger faktiskt stämmer anklagar jag mig själv något otroligt hårt,är expert på att trycka ner mig när

det kommer till en sån situation. Vet inte heller hur jag ska ta mig ur den heller,man känner sig vilse,man

går runt runt runt i svart hål utan någon utgång. Det är inte roligt. Det här påverkar min vardag,min sömn,

min glädje,mitt självförtroende tar stryk,mitt liv helt enkelt. Tycker däremot att om man jämför med dom

senaste åren har det blivit bättre men sånt här tar tid att jobba på,ingen är perfekt,alla är vi oroliga från

tid till tid av olika skäl.

Hur ska man bli av med sin inre oro,sin inres stress? När vi börjar få en tanke som börjar bli till oro,det är

då vi måste hålla tankarna i shack. Man måste tänka realistiskt,ställa sig frågan,är det här värt det att bli

orolig över för du vet mycket väl att du bara övertänker. Nästan alla gånger är det faktiskt så,vi analyserar

och försöker hitta något som är fel bara för att vi vill ha rätt men i slutändan skulle vi bara såra oss själva.

När vi är oroliga,tänk över din tanke,vad handlar den om,hur kan jag hantera den,är det värt att tänka på?

Ofast är svaret nej . Slå bort tanken,tänk på vad du har i ditt liv istället som förgyller ditt liv. Funkar inte

det,skriv ner dina tankar på ett papper,eller en dagbok om du har en,eller på din dator,vad som helts som

funkar bäst för dig. Andas rätt,andas ut,ingenting är fel,du är bra rädd. Låt inte rädslan,din osäkerhet ta

över dina dagar,det ställer bara till besvärr. Oro kan göra oss väldigt sjuka,känner själv hur jag får mina

hjärtklappningar ibland och yrsel. Det är inte bra. Det är inte hälsosamt.

Mest av allt när det kommer till oror handlar det om att man kunna kontrollera allt i sitt liv,det är bara och

inse att det går inte. När man försöker kontrollera förstör man ibland,man måste släppa på kontrollen,det

är något utav det största jag måste göra. Jag är en sån person som vill veta NU vad som händer imorgon,

den här veckan,nästa vecka,nästa månad,nästa år. Hallå det går inte! Nej det går inte,det som händer,ja

det händer och det är absolut ingenting vi kan göra åt saken. Men det vi nästan jämt tror ska hända just

oss,det händer nästan aldrig,vi måste lära oss att njuta av livet,njuta av stunderna,av ögonblicken,utav

framtiden, HÄR OCH NU för det är det ända vi har. Släpp på kontrollen,bort med tankarna,gör dig av med

oron,se fram emot alla dina drömmar du hoppas på,känn lugnet,hitta din ro i kroppen,gör dig själv iallafall

den tjänsten,du förtjänar att leva ett lyckligt liv. När vi har gjort oss av med allt det onödiga och när vi har

hittat det vi behöver,då kommer vi nog kunna uppskatta livet ännu mer,då inser vi hur onödiga vi var :)