Vart ska man börja?. En 21-årig kille går in på en skola med svärd,mördar två elever som är 11 och 15 år

och en manlig lärare. Sjukt. Man kan inte annat än att bli mörkrädd. Man har hört om den här typen utav

sinnesdåd i usa,nu har det hänt för första gången i Sverige. Vart är den här världen på väg? Först det här

med Lisa holm,sen mordet på ikea i min egen hemstad och nu det här. En klump i magen är vad man får.

Har aldrig vart en person som är rädd för något speciellt i livet,alltid känt mig trygg vart jag än har varit

förrutom när jag sitter på ett flygplan men det är en helt annan sak. Nu däremot känner man sig inte det

minsta trygg,den tryggheten som alltid funnits speciellt i Sverige börjar sakta försvinna. Efter morden på

ikea här hemma vart en chock,aldrig kunde man tro att något sånt skulle hända här,inte i Sverige men nu

har det hänt. Vårat kära Ikea där man har många goa vänner som jobbar,det mest svenska stället som vi

verkligen känt oss trygga där. Har vart där en gång sen det hände. Bara att kliva in i själva varuhuset där

man shoppar på erikslund tog emot,har alltid älskat att vara där och shoppa. Den känslan är faktiskt borta.

Kliva in på ikea det var konstigt,bara att gå förbi där offren blev mördade,man kände nästan i luften just

på det stället. Det är svårt att greppa. Jag ville bara handla det jag skulle,betala och komma ut för att gå

hem. Man blir påverkad av sånt här. Man är inte mer än mänsklig. Blir rent av sagt skit skraj i kroppen av

dom här händelserna. En skola,det om något är en plats man ska känna sig trygg på. Läste på aftonbladet

där en liten flicka hade sagt till sin mamma att hon satt och pyssla inför höstlovet där plötsligt en polis är

där och knackar på att dom ska låsa om sig,släcka rummet och gömma sig. Förstå vilken skräck. Just den

där stunden för dom här små eleverna tror jag i det sammanhanget ändå förstår vad som händer. Läskigt

är det. Nu vet inte jag anledningen till varför den här unga killen gjorde som han gjorde,även om han nu

hade ett motiv eller var psykiskt sjuk oavsett har ingen rätten att ta någon annans liv. Det är nog största

anledningen till varför man blir förbannad. Det finns ingen anledning att rycka ifrån någon annans liv,den

här lilla 11-åringen hade inte en chans mot honom. Han har inte ens fått börja sitt liv. Jag känner varken

honom eller något sånt men jag är en känslosam person som känner mycket för sånt här. Jag tycker exakt

alla förtjänar ett låångt och lyckligt liv. Punkt.

Man vill bara göra något,man känner sig hjälplös. Jag sitter här och kollar på hur världen börjar bli tokig,

på riktigt,på RIKTIGT. Men vad ska man göra. Att folk blir drabbade på olika sätt det är hemskt men om

det är något jag vill är att känna mig trygg i mitt eget land. Nu kollar man faktiskt sig bakom axeln,vem

det är som går förbi eller bakom en. För mig har det här ingenting med utländska personer att göra. Man

är tusan rädd för vem som helst för alla är vi kapabla till saker oavsett hudfärg. Det känns som att något

i våran värld har börjat eskalera,man vill egentligen bara låsa in sig och hålla sig hemma men det kan vi

ju inte göra heller. Det är inget liv. Tryggheten har stigit en hel del för mig,har ex.aldrig vart rädd att gå

i mörkret ute från träningen eller krogen. Nu vill jag alltid att någon ska hämta mig eller iallafall möta upp

mig. Att vara i ett varuhus vilket som känns inte heller helt tryggt. Är det bara jag som känner just denna

rädsla efter allt kaotiskt som hänt? Känner mig väldigt ensam om den. Alla jag pratar med bara rycker på

sina axlar och säger,eh det är ingen fara och går vidare som om inget hänt. Det är inget jag kan göra för

jag känner med dom här personerna som blivit drabbade,man sätter sig in i deras situation om det var vi

våran familj som utsattes. Tack och lov att man aldrig vart med om något sånt,därav uppskattar man sitt

liv mer. Känner hur man borde leva sitt liv,ta vara på alla man har runt omkring sig. Att man har livet här

och nu i välbehåll. Kan egentligen skriva hur mycket som helst om det här men tragiskt det som hänt idag

, man får sig verkligen en reality check om vart världen är på väg. Läskigt.  Världen,samhället ser inte ut

som det en gång gjorde men man får hoppas att det kommer vända en dag till det bättre,en bättre värld.

Varje gång jag kollar på Lyxfällan blir man lika mörkrädd hur en del verkligen tror att räkningarna

kommer att betalas av sig själva,hur omogna dom är i sitt tänkande och agerande. Själv har man

aldrig varken haft en skuld,aldrig vart i närheten av kronofogden och inte en enda gång vart efter

med hyran. När man bodde hemma i sina yngre dagar frågade man alltid mamma efter pengar,det

var inget jag tyckte om MEN man trodde i princip att hon alltid hade bra med pengar (man fattade

inte att man måste jobba för det) förrän man blev lite äldre. Även då i lite äldre åren när man var

15 - 16 och hade haft sommarjobb och tjänat egna stålar förstod man ändå inte värdet av pengar.

Mamma hade räkningar, vi hade alltid mat på bordet, fick ofta nya kläder och då är det klart man

"trodde" att pengarna alltid fanns där men så är inte fallet. Det var inte förrän man faktiskt flytta

hemifrån man förstod aaha momentet kom upp i huvudet. Man har sin egen hyra,räkningar,köpa

mat och sånt man verkligen behöver. Under det här ett år och två månader jag flyttade hemifrån

på riktigt den här gången har jag fått en helt annan förståelse och syn på pengar,tänkte dela med

mig lite om hur jag gör för att verkligen hålla koll på min ekonomi vilket är 5 små enkla saker :) :)

1. Under en månads tid kan det bli mycket kvitton här

och där. Köp en egen ask / låda där ni lägger era kvitton

i direkt när ni kommer hem. Det är en början till att veta

vad man verkligen har köpt och ni vet priset och datumet.

2. Sista dagen av månaden kan man ibland känna,vart

tog pengarna vägen,jag har inte köpt något jätte dyrt?
Om ni har ett block hemma,köp ett annars där ni skriver

upp eran hyra,vad era räkningar går på den här månaden.

En spalt ska vara mina egna inköp där du skriver upp allt

du har köpt som inte är mat eller räkningar. På det sättet

har du vetskapen om vad du köpt,vart pengarna tog fart.

3. Den sista veckan innan löning är oftast ganska lång,

man bara väntar på sina pengar,man är lite fattig efter

en månad. Spara pengar,om det så är en femtio lapp eller

en hundring eller en tusen lapp. Det kan kännas futtig av

den lilla summan men i längden blir det mycket. Men tänk

även så här,skulle det vara snålt med pengar och en extra

räkning kommer in eller ni verkligen vill köpa er något,då

kan ni ta ur eran "spar" burk. Då behöver man inte känna

den där klumpen i magen varje månad som många får.

4. Man är van att alltid köpa dom dyraste märken på mat

i affären som felix tillexempel. Det här är egentligen bara

en ful ovana,man gör det man är bekväm med. Om ni från

och med nu köper icas eller något annat märke som oftast

är hälften så billigare men lika gott,då går ni från affären

med got mat och mer pengar över,det gör mycket i längden.

5. Det är lätt att göra sig av med pengar,vips är dom borta.

Sluta med alla små inköp,du behöver inte ett till par tröjor,en

till inrednings pryl till ditt hem. Det där är livsfarligt,sluta bums

nu på en gång med det. När du har din budget, sparade pengar

och verkligen förtjänar att köpa något till dig själv. DET är en

sån bättre känsla, då kan man åka hem utan sina skuldkänslor.

Det här är 5 saker jag gör varje månad,jag är min egen ekonom (heter det så?) och jag behöver

aldrig oroa mig över min ekonomi,att pengarna inte kommer räcka till slutet av månaden,skuld

över att jag köpte den där tröjan man egentligen inte behövde och att maten blev dyr på kvittot.

Är faktiskt enormt stolt över mig själv som 27-åring och faktiskt vara så här pass duktig när det

kommer till pengar. Den här listan av 5 saker minskar både min stress och oro,otroligt skönt :)<3

Den här anti-stress och målarböckerna för vuxna har verkligen blivit populärt nu. Har själv suttit flera

dagar i timmar,det är huuur KUL som helst. När man väl satt sig och börjat måla,då kan man inte sluta.

Det är verkligen beroendeframkallande haha,har svårt att sluta om bilden inte är klar oavsett vad tiden

på dygnet men även för att det är så himla roligt. Det BÄSTA med böckerna är att man stänger av exakt

alla tankar man har i huvudet. Det ända man tänker på är två saker 1.Färgerna 2 Måla inte utanför (lite

i sin egen värld blir man) väldigt skönt. Man glömmer bort både tid och rum. Till en början köpte jag en

liten bok, men färgen från tuschen gick igenom två sidor då blir det inte lika kul att måla när sidor bara

förstörs och eftersom boken är liten måste man hålla i den andra sidan vilket bara blir segt och krångel.

DÄRFÖR tog jag mig ner på stan idag,gick till panduro och köpte en stor bok (finns ungefär 7-8 stycken)

olika att välja mellan. Det fanns två tre stycken jag fastnade för. Har sett många bekanta som visat sin

bild från sina böcker där dom målat klart en bild,det bara spratt inom mig av bilderna.  Jag måååste ha

en av dom böckerna på stört. Mina fingrar har kliat i flera dagar och nu kunde jag inte hålla mig längre.

Köpte även färpennor som inte är tusch,har fått tips av många att dom är bäst till dom här böckerna,jag

håller nog med. Kruxet är att pennorna tusch och vanliga är dubbelt så dyrt än böckerna. Böckerna ligger

89 upp till 149 medans pennorna kostar från 199 till 299. Dyrt som attan men för mig helt värt det,huur

roligt som helst är det. Kan även säga att direkt jag känner av min panikångest,eller känner att den är

på väg sätter jag mig och målar,efter 5 minuter glömmer jag bort det totalt. Då kan jag suttit i tre till

fyra timmar och bara vart kreativ. Att dom kallas anti-stress målarböcker gör dom för syftet att det är

verkligen stressfritt när man målar i dessa böcker,fantastisk känsla. Tycker ni ska testa det här,så kul.

Den här boken fastnade jag mest för :)

En av bilderna ur boken ^^

En till bild ur boken ^^

I mina yngre år kunde jag lita blint på många, men det har förändrats radikalt. Från den dagen jag fick

reda på att min pappa inte är min riktiga pappa har mitt synsätt ändrats till att lita på folk. Alla på min

pappas sida vände ryggen till mig,ingen ville vara min familj längre. Jag var 12 år,på en sekund var min

barndom raderad,borta, som om någon satte i ett band och spolade bort innehållet. Blankt ... tomt. Sen

den dagen har jag aldrig mer kunnat eller vågat lita på någon igen.. För mig betyder ord ingenting längre

om dom inte visas i handlingar. Det finns nåågra personer i mitt liv som jag VET gåår att lita på, det här

har ingenting med dom att göra, är trasig inombords när det kommer till den biten. Jag vill kunna lita på

andra personer igen, är dock alldeles för rädd att bli sårad. Man har blivit van helt enkelt att bli lämnad,

sårad och sviken. Det här blir ett problem i min vardag, man släpper inte in folk på samma sätt, man är

mer reserverad,har en mur man skyddar sig bakom. Just nu är det bara mig själv jag kan lita på, det är

lättare så, då slipper man bli sårad på samma sätt. Det är tungt att inte våga lita på andra, det gör mig

själv ännu mer osäker på mig själv, grubblare som jag är finns undran alltiiid där om vissa personer ens

gillar mig. Dom säger det till mig men däremot visar dom inte det, dååå backar jag undan och håller mig

lite gömd. Det är så jag funkar,när jag är osäker eller någon sårat mig,då springer jag iväg fort iväg till

ditt jag känner mig trygg. Ganska sjukt hur en händelse i sitt liv har förändrat en totalt,man ser sitt liv

med helt andra ögon,man får ett annat perspektiv,man blir mer försiktig. När man inte har någon annan

än sig själv att lita på blir det väldigt ensamt,man behöver någon/några vid sin sida som man vet att NI

kan jag vända mig till i alla lägen. Det skulle vara en skön känsla,det är svårt att lita på andra,det är inte

att bara göra det,håller ni med? Man känner sig väldigt ensam om att känna den här känslan. Udda. Lite

konstig. Hon som alltid är i bakgrunden. Lite som låg och högstadiet. En dag VILL jag kunna TRO på att

det finns människor att lita på igen,någon måste det finnas men jag vet att det även ligger hos mig ...

Det är alldeles för ofta som vi tar våran vardag,vårat liv och alla i det för givet. Klagar och är ofta

negativa till saker? Har märkt det själv hos mig,att jag inte tar vara på livet som man borde göra.

Rutinerna ser likadana (oftast) ut dag in och dag ut,fast jag gillar rutiner riktigt mycket och kunna

planera mina dagar. Utan dom två fasta punkterna skulle inte mitt liv fungera. Alla är vi olika. Det

är lätt att man inte ser dom där tillfällena,känner ögonblicken man bara vill stoppa och vara kvar i.

Det är faktiskt dom små sakerna här i livet som är dom stora, en riktig typisk klyscha men exaakt

som Helen Sjöholm sa *det är klyschorna som har rätt* kloka ord från en klok kvinna men visst har

hon rätt i det hon säger ? Hur många gånger prickar klyschorna rätt ? Nästan varje gång. Vardagen

vi måste ta oss igenom från vecka till vecka dom kan vara jobbiga, frustrerande, stressiga, också

härliga,roliga,lugna stunder också. Men oavsett om det är lugnt eller stressigt borde vi njuta mer

utav livet,jag VILL njuta mer av livet. Dom senaste veckorna har känts lite tunga, ensamt, ledsen

blandade känslor,livet är inte lätt för någon,alla har vi våra saker att brottas med. Men det finns

alldeles för mycket i mitt liv som jag inte vill påverkas av mer. Nuu vill jag njuta mer av mitt liv,

den känslan fick fram den här jävlar anama tjejen i mig som kan ta sig igenom allt.

Min vardag är inte den roligaste jämt,vem vill gå upp när väckarklockan ringer? Alla måsten när man

bara vill göra det man själv vill? Att plugga hårt och mycket? Tuffa träningar som tar på kroppen mer

än något. Men jag älskar egentligen allt det här. Det handlar om inställning,positivitet,se saker med

andra ögon,då blir livet så mycket enklare och roligare på en gång. Man kan tänka ex. det är tråkigt

väder ute,det är skönt här i sängen under mitt varma täcke, vill bara stanna hemma från skolan och

kolla på serier. Vänd på den där tanken till - det finns dom som sover på gatan, fryser hela nätterna

och vill inte annat än att gå i skolan. Vad skönt det skulle vara med ledigt från dansen juust den här

veckan. Vändningen - många har inte råd att börja på dansskolor,dom har velat dansa sen barnsben.

Det här är exempel på hur vi borde glädjas utav det vi har i vårat liv. En rutin, en hobby, skola eller

jobb,pojkvän / flickvän/familj,är vi trötta efter dagens slit kan vi sätta oss i soffan och kolla på tv

resten av kvällen. Ni förstår nog i det hela vad jag menar,jag kan exempelvis sitta i soffan och glo

på tv ( på mina favoprogram ) men ändå känna en ledsen känsla av att varför sitter min kille spelar

sitt tråkiga dataspel när han kan sitta här med mig ? Då kom jag på mig själv,jag måste njuta mer.

Jag får och kan sitta i lugn och ro, kolla på mina tjejprogram som jag faktiskt älskar. Har haft min

skola hela dagen,njut av kvällen. Vi kollar ändå på Paradise hotel och film innan sovdags, perfekt :)

Jag ska njuta mer av dom små guldklimparna i min vardag,i mitt liv. Det finns fler av dom än vad

man tror,det gäller vara att se dom,känna dom och hitta dom. Jag vet vilka tillfällen det är,det är

dags att kunna andas än att kippa efter andan av panik och ångest. Bort. Det finns även personer

i mitt liv som är utsuddade nu,dom har visat sina riktiga jag,inget för mig. Ibland behöver vi alla

rensa ur vårat liv,det är en skön känsla efteråt när man är nöjd och känner sig bättre,mår bättre.

Det är ungefär som när man städar undan allt damm och efteråt känns luften renare än någonsin.

Det gäller att ta vara på livet,imorgon kan det vara försent,jag ska njuta mer och känna på livet.

Vilken bra dag det här har vart. Vaknade med en bra känsla i magen imorse,humöret

kändes lätt,fick en bra känsla idag. På min lediga måndag tog jag bussen till mamma

,har saknat mina vovvisar ett bra tag nu och kände att jag måååste krama om dom<3

Den största hon är en Tollare,Molly som vi haft sen hon var en bebis min lilla prinsessa.

Sen har vi minstingen Ozzy som är en chihuahua, han är min bästa vän, min lilla plutt :)

Varje gång jag kommer ditt till mamma springer han så fooort han kan, upp i min famn

med sina stora bruna ögon som gör mig lika lycklig varje gång. Han är hos mig i princip

hela tiden och vill inte vara ifrån mig när jag är hos mamma,min lilla bebis ^^

Mamma och jag (okej bara jag,mamma kan inte laga mat) ;) JAG gjorde godaste rätten idag

till lunch, kyckling med ris och gräddsås. Det riktigt vattnades i munnen av varje liten tugga,

ibland,ibland lyckas man. Måndag är det men jag gillar måndagar,folk måste tro jag är galen

haha. Måndagar känns som en frisk vind,nya tag,det som inte gick bra förra veckan ger mig

en ny chans att försöka den här veckan. Som en nypa frisk luft. Uppfriskande. Dom är inte

allt för hemska även fast jag älskar helger och ledighet,min helg var suverän,helt toppen bra,

Har njutit hela dagen och nu ikväll trots att det inte är någon dansträning den just den här veckan

,kan vara skönt att vila kroppen också,känner att det är min största prio ett nu. En ledig kväll idag

innebär att jag får se mitt favo eller ett av mina favo program, Once upon a time. Galnaste mest

spännande serie som man aldrig tröttnar på. Igår börja även Big Brother igen,säsong TIO. Hm nja

kände man väl för det,förra säsongen var sämst men gänget som gick in i igår var en bunt sköna

typer som ska bli roligt att följa. Sitter här i soffan med rosa fluffiga tofflor, mysig filt och tända

ljus,en perfekt kväll :)

Satt och kollade på gamla bilder igår från bilddagboken,den där sidan alla hade på stenåldern och alla

som får reda på att jag fortfarande har sidan kvar säger MEN VAA, HAR DU KVAR DEN och sen skrattar

dom,inte åt mig utan med mig. Stenåldern eller inte,JAG å andra sidan gillar den sidan av många olika

skäl. Anyways,började kolla från 2008,vilka minnen det blev. Många olika känslor kom fram, känner nu

hur jag uppskattade den tiden när jag tänker tillbaka än vad jag gjorde då. Medans jag satt där, skrolla

igenom bilderna kom jag fram till en sak. Det är svårt att förklara, det var många svåra jobbiga år utav

kämpande för mig men leendet jag har på bilderna det finns inte längre. Det är nästan svårt att få fram

ett leende till korten som tas, munnen vill inte riktig ge mig det där smilet. Nu pratar inte jag om käken

eller att något i mitt ansikte är fel, det där leendet var äkta, det spred glädje, jag hade alltid ett leende

som gick att få fram trots mina svårigheter. Det är borta idag... Bilderna som är från dom senaste åren

känns nästan framtvingade,jag ser sorgen,en kluvenheten i mina ögon. Det syns riktigt tydligt. Fick mig

en rejäl klump i magen,ville bara springa tillbaka bakåt i tiden. Det är fan svårt att gå framåt i livet, det

är way damn lättare att gå bakåt. Det är mycket lättare. Det finns tonvis av saker jag saknar från gamla

tiden,som min vänskap med min tjejkompis Sara. Vi tog JÄMT eller jag rättare sagt (mer rättvisst) tog

kort varje gång vi sågs,vad vi än gjorde,vart vi än var,allt skulle dokumenteras. Är glad för dom korten

idag,det blir blandade känslor av att kolla på dom. Skulle göra allt för att vara där igen,just dom härliga

åren vi hade tillsammans. Tiden på Skälby, ett område jag bodde på och alla andra " skälbybarn " nästan

lite barnen i bullerbyn. Vi kunde vara ett gäng vänner av alla olika raser,åldrar,personligheter,vi var typ

ett gäng på 15 ibland ännu mer. Lätt roligaste tiden nu när man faktiskt tänker efter. Det fanns många

tider av svek,bråk,hat och krossade hjärtan men det var mer bra tider än dåliga. Känns nästan som om

inget under dom där gamla åren ens har hänt,det livet man har nu känns som om det är det livet vi har

levt hela tiden.

Varför är det svårt att gå framåt med livet? Det är knepigt,lätt att fastna sen inte veta hur man ska ta

sig fram igen. Är varken lycklig eller olycklig,är någonstans mittemellan vad det nu är. Vill hitta lyckan

för att sen stanna där. Vad är då lycka? För mig är det ett liv utan bekymmer,känna att det inte finns

någonting som tynger mig,att jag är hel nöjd med mitt liv på alla plan. Det är ditt jag vill komma,hur

deet vet jag inte. Det är som att grått moln hänger över mig,gör jag inte rätt eller inte tillräckligt bra

ifrån mig får jag regn,går något bra eller rätt till får jag solsken. Jag vill hitta lyckan,känna att livet

tillfredställer mig varje dag,vara mer än nöjd med livet,inte perfekthet,men ett rikt liv full av äventyr<3

1. Sluta vara hård mot mig själv. En känslomänniska som jag är blir varje

motgång extremt jobbig för mig, finns ingen som är så hård mot mig som jag

är mot mig själv. Mina känslor svänger till höger och vänster,överallt och upp

och ner. Känslan av misslyckande ger mig panik. Tårarna kommer på en gång

,säger till mig själv hur dåligt jag gjorde ifrån mig,hur dålig jag är som person.

Måste sluta vara min egen fiende och ge mig själv ett break,ingen är perfekt.

2. Inte fastna i mina dagdrömmar. Planer,drömmar,hopp det finns mycket jag

vill uppnå och göra i mitt liv. Jag är en riktigt drömmare som fastnar lite mycket

längre fram i framtiden och glömmer bort att vara nu,det som är framför mig än

att springa 120 tusen steg framåt bara för att bli försäkrad att det kommer hända

mig också. Det är väldigt lätt att säga det till andra men att göra det själv vilken

utmaning. Jag lever för drömmar,men dom stoppar mig från att njuta av här, nu.

3. Slå bort tankar. Den här är en riktig luring,mina tankar styr mitt liv och mina

beslut ibland. Det är ingen bra sak. Precis som en känslomänniska är jag en stor

tankemänniska också,det är nog vad jag skulle vara känd för haha usch tragiskt!

Mina tankar tär på mig,äter upp mig inifrån och ut. Det går inte att sluta tänka på

det jag tänker på,ibland kan jag tänka på samma saker i flera dagar bara för att jag

har jagat upp mig själv att något är fel. Måste jobba bort det här,vill inte tänka mer.

4. Våga göra något annorlunda om du vill uppnå något nytt. Jag vet vad jag vill

,vad jag vill uppnå,vart jag vill komma och lyckas med i livet. Just nu går det inte att

sträva mot mina mål. Därav måste jag göra en förändring inom mig,att hitta ett lugn.

Hittar jag den,då skulle jag vara lycklig. Men då gäller det att sluta tänka,sluta känna

saker som inte stämmer,vara schysst mot mig själv och slänga bort allt som har med

negativitet och oro att göra. Jag vill,jag kan,det gäller att jag bara bestämmer mig nu.

5. Sluta slösa tid på energitjuvar. Blää vad jag är trött på falska människor,finns det

några äkta människor kvar? Det finns vissa personer som verkligen visat sina riktiga

färger,vad dom går för,hur lätt det är för dom att bara kliva ur mitt liv. Det här är nått

jag inte ens vill lägga varken min tid eller energi på. Är hellre utan personer i mitt liv

än att ständigt bli sårad gång på gång. Det är inte värt det. Vänner som familj,vägrar

att låta dom vara en del av mitt liv,det finns inte längre. Nu är det slut på gulligull ...