Alla inlägg den 8 oktober 2015
Satt och kollade på gamla bilder igår från bilddagboken,den där sidan alla hade på stenåldern och alla
som får reda på att jag fortfarande har sidan kvar säger MEN VAA, HAR DU KVAR DEN och sen skrattar
dom,inte åt mig utan med mig. Stenåldern eller inte,JAG å andra sidan gillar den sidan av många olika
skäl. Anyways,började kolla från 2008,vilka minnen det blev. Många olika känslor kom fram, känner nu
hur jag uppskattade den tiden när jag tänker tillbaka än vad jag gjorde då. Medans jag satt där, skrolla
igenom bilderna kom jag fram till en sak. Det är svårt att förklara, det var många svåra jobbiga år utav
kämpande för mig men leendet jag har på bilderna det finns inte längre. Det är nästan svårt att få fram
ett leende till korten som tas, munnen vill inte riktig ge mig det där smilet. Nu pratar inte jag om käken
eller att något i mitt ansikte är fel, det där leendet var äkta, det spred glädje, jag hade alltid ett leende
som gick att få fram trots mina svårigheter. Det är borta idag... Bilderna som är från dom senaste åren
känns nästan framtvingade,jag ser sorgen,en kluvenheten i mina ögon. Det syns riktigt tydligt. Fick mig
en rejäl klump i magen,ville bara springa tillbaka bakåt i tiden. Det är fan svårt att gå framåt i livet, det
är way damn lättare att gå bakåt. Det är mycket lättare. Det finns tonvis av saker jag saknar från gamla
tiden,som min vänskap med min tjejkompis Sara. Vi tog JÄMT eller jag rättare sagt (mer rättvisst) tog
kort varje gång vi sågs,vad vi än gjorde,vart vi än var,allt skulle dokumenteras. Är glad för dom korten
idag,det blir blandade känslor av att kolla på dom. Skulle göra allt för att vara där igen,just dom härliga
åren vi hade tillsammans. Tiden på Skälby, ett område jag bodde på och alla andra " skälbybarn " nästan
lite barnen i bullerbyn. Vi kunde vara ett gäng vänner av alla olika raser,åldrar,personligheter,vi var typ
ett gäng på 15 ibland ännu mer. Lätt roligaste tiden nu när man faktiskt tänker efter. Det fanns många
tider av svek,bråk,hat och krossade hjärtan men det var mer bra tider än dåliga. Känns nästan som om
inget under dom där gamla åren ens har hänt,det livet man har nu känns som om det är det livet vi har
levt hela tiden.
Varför är det svårt att gå framåt med livet? Det är knepigt,lätt att fastna sen inte veta hur man ska ta
sig fram igen. Är varken lycklig eller olycklig,är någonstans mittemellan vad det nu är. Vill hitta lyckan
för att sen stanna där. Vad är då lycka? För mig är det ett liv utan bekymmer,känna att det inte finns
någonting som tynger mig,att jag är hel nöjd med mitt liv på alla plan. Det är ditt jag vill komma,hur
deet vet jag inte. Det är som att grått moln hänger över mig,gör jag inte rätt eller inte tillräckligt bra
ifrån mig får jag regn,går något bra eller rätt till får jag solsken. Jag vill hitta lyckan,känna att livet
tillfredställer mig varje dag,vara mer än nöjd med livet,inte perfekthet,men ett rikt liv full av äventyr<3
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|