I mina yngre år kunde jag lita blint på många, men det har förändrats radikalt. Från den dagen jag fick

reda på att min pappa inte är min riktiga pappa har mitt synsätt ändrats till att lita på folk. Alla på min

pappas sida vände ryggen till mig,ingen ville vara min familj längre. Jag var 12 år,på en sekund var min

barndom raderad,borta, som om någon satte i ett band och spolade bort innehållet. Blankt ... tomt. Sen

den dagen har jag aldrig mer kunnat eller vågat lita på någon igen.. För mig betyder ord ingenting längre

om dom inte visas i handlingar. Det finns nåågra personer i mitt liv som jag VET gåår att lita på, det här

har ingenting med dom att göra, är trasig inombords när det kommer till den biten. Jag vill kunna lita på

andra personer igen, är dock alldeles för rädd att bli sårad. Man har blivit van helt enkelt att bli lämnad,

sårad och sviken. Det här blir ett problem i min vardag, man släpper inte in folk på samma sätt, man är

mer reserverad,har en mur man skyddar sig bakom. Just nu är det bara mig själv jag kan lita på, det är

lättare så, då slipper man bli sårad på samma sätt. Det är tungt att inte våga lita på andra, det gör mig

själv ännu mer osäker på mig själv, grubblare som jag är finns undran alltiiid där om vissa personer ens

gillar mig. Dom säger det till mig men däremot visar dom inte det, dååå backar jag undan och håller mig

lite gömd. Det är så jag funkar,när jag är osäker eller någon sårat mig,då springer jag iväg fort iväg till

ditt jag känner mig trygg. Ganska sjukt hur en händelse i sitt liv har förändrat en totalt,man ser sitt liv

med helt andra ögon,man får ett annat perspektiv,man blir mer försiktig. När man inte har någon annan

än sig själv att lita på blir det väldigt ensamt,man behöver någon/några vid sin sida som man vet att NI

kan jag vända mig till i alla lägen. Det skulle vara en skön känsla,det är svårt att lita på andra,det är inte

att bara göra det,håller ni med? Man känner sig väldigt ensam om att känna den här känslan. Udda. Lite

konstig. Hon som alltid är i bakgrunden. Lite som låg och högstadiet. En dag VILL jag kunna TRO på att

det finns människor att lita på igen,någon måste det finnas men jag vet att det även ligger hos mig ...