Vart ska man börja?. En 21-årig kille går in på en skola med svärd,mördar två elever som är 11 och 15 år

och en manlig lärare. Sjukt. Man kan inte annat än att bli mörkrädd. Man har hört om den här typen utav

sinnesdåd i usa,nu har det hänt för första gången i Sverige. Vart är den här världen på väg? Först det här

med Lisa holm,sen mordet på ikea i min egen hemstad och nu det här. En klump i magen är vad man får.

Har aldrig vart en person som är rädd för något speciellt i livet,alltid känt mig trygg vart jag än har varit

förrutom när jag sitter på ett flygplan men det är en helt annan sak. Nu däremot känner man sig inte det

minsta trygg,den tryggheten som alltid funnits speciellt i Sverige börjar sakta försvinna. Efter morden på

ikea här hemma vart en chock,aldrig kunde man tro att något sånt skulle hända här,inte i Sverige men nu

har det hänt. Vårat kära Ikea där man har många goa vänner som jobbar,det mest svenska stället som vi

verkligen känt oss trygga där. Har vart där en gång sen det hände. Bara att kliva in i själva varuhuset där

man shoppar på erikslund tog emot,har alltid älskat att vara där och shoppa. Den känslan är faktiskt borta.

Kliva in på ikea det var konstigt,bara att gå förbi där offren blev mördade,man kände nästan i luften just

på det stället. Det är svårt att greppa. Jag ville bara handla det jag skulle,betala och komma ut för att gå

hem. Man blir påverkad av sånt här. Man är inte mer än mänsklig. Blir rent av sagt skit skraj i kroppen av

dom här händelserna. En skola,det om något är en plats man ska känna sig trygg på. Läste på aftonbladet

där en liten flicka hade sagt till sin mamma att hon satt och pyssla inför höstlovet där plötsligt en polis är

där och knackar på att dom ska låsa om sig,släcka rummet och gömma sig. Förstå vilken skräck. Just den

där stunden för dom här små eleverna tror jag i det sammanhanget ändå förstår vad som händer. Läskigt

är det. Nu vet inte jag anledningen till varför den här unga killen gjorde som han gjorde,även om han nu

hade ett motiv eller var psykiskt sjuk oavsett har ingen rätten att ta någon annans liv. Det är nog största

anledningen till varför man blir förbannad. Det finns ingen anledning att rycka ifrån någon annans liv,den

här lilla 11-åringen hade inte en chans mot honom. Han har inte ens fått börja sitt liv. Jag känner varken

honom eller något sånt men jag är en känslosam person som känner mycket för sånt här. Jag tycker exakt

alla förtjänar ett låångt och lyckligt liv. Punkt.

Man vill bara göra något,man känner sig hjälplös. Jag sitter här och kollar på hur världen börjar bli tokig,

på riktigt,på RIKTIGT. Men vad ska man göra. Att folk blir drabbade på olika sätt det är hemskt men om

det är något jag vill är att känna mig trygg i mitt eget land. Nu kollar man faktiskt sig bakom axeln,vem

det är som går förbi eller bakom en. För mig har det här ingenting med utländska personer att göra. Man

är tusan rädd för vem som helst för alla är vi kapabla till saker oavsett hudfärg. Det känns som att något

i våran värld har börjat eskalera,man vill egentligen bara låsa in sig och hålla sig hemma men det kan vi

ju inte göra heller. Det är inget liv. Tryggheten har stigit en hel del för mig,har ex.aldrig vart rädd att gå

i mörkret ute från träningen eller krogen. Nu vill jag alltid att någon ska hämta mig eller iallafall möta upp

mig. Att vara i ett varuhus vilket som känns inte heller helt tryggt. Är det bara jag som känner just denna

rädsla efter allt kaotiskt som hänt? Känner mig väldigt ensam om den. Alla jag pratar med bara rycker på

sina axlar och säger,eh det är ingen fara och går vidare som om inget hänt. Det är inget jag kan göra för

jag känner med dom här personerna som blivit drabbade,man sätter sig in i deras situation om det var vi

våran familj som utsattes. Tack och lov att man aldrig vart med om något sånt,därav uppskattar man sitt

liv mer. Känner hur man borde leva sitt liv,ta vara på alla man har runt omkring sig. Att man har livet här

och nu i välbehåll. Kan egentligen skriva hur mycket som helst om det här men tragiskt det som hänt idag

, man får sig verkligen en reality check om vart världen är på väg. Läskigt.  Världen,samhället ser inte ut

som det en gång gjorde men man får hoppas att det kommer vända en dag till det bättre,en bättre värld.

 

KT

22 oktober 2015 17:50

Så länge det finns sådana som du så finns det hopp om framtiden. Fint skrivet av dig. Kram.

Madde

1 november 2015 21:00

Men åh tack så mycket,vad glad jag blir :)
Jätte fint sagt,det tar jag till mig :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar julen. Allt som har med julen att göra. Julmusik, julfilmer,  julpyssla, julpynta här hemma, stämningen av julmys❤. Det här är första året första gången i mitt liv som julkänslan inte är där vilket beror på många olika faktore...

Sista månaden på det här året,vilket år det varit. Det kan ni nog  alla hålla med om. När man tänker tillbaka till den här dagen fast förra året kunde man aldrig föreställa sig vad vi hade att vänta på men lika bra var väl det. Mina förhoppning...

Kan man komma över ett trauma som man varit med om sen ung ålder? Det är en fråga jag ställer till mig själv varje dag,ibland flera gånger och blir samma svar varje gång - jag vet inte. Det kanske handlar om hur du är som människa,hur du hanter...

Varför glömmer vi alltid hur bra man har det? Särskilt vi som bor i sverige. Det är hemskt hur andra länder är fattiga,där det ständigt är krig,alla dom här flyktinglägren. Dom är många. Många länder som skulle byta mot vårt liv in a heartbeat....

Jag har väl en slags hat-kärlek till livet lika mycket i jämföring som att allt går både upp och ner. Livet består av många aspekter i livet vi alla ska gå igenom på gott och ont. Man ska vara barn,kanske gå igenom en skilsmässa där vi ska best...