Det har vart tyst,det har vart tomt här lite över en månad vilket har berott på att jag har mått väldigt

dåligt (inte för att jag behöver rättfärdiga mig) men öppen person som jag är berättar jag det iallafall.

Ni vet den där mysiga känslan man får när december månad kommer? Exakt. Den hade jag men istället

blev det en flopp,jag blev sjuk med skyhög feber med förkylning och svinont i halsen. Som om inte det

vore nog jobbigt har min panikångest kommit tillbaka från ingenstans som en bomb. Den har varit där

hela tiden men den har blivit lika jobbig som i början när jag fick den för 12 år sen ungefär? Har varit

skit svårt att äta,knappt kunnat sova (nätterna har vart ett HELL),har skippat skolan en hel del, saker

som jag älskat att göra som att gå på bio och vara med på min årliga dansuppvisning har bara vart att

glömma. Ångesten har slukat upp mitt liv dom senaste två månaderna,har känt av den dygnet runt och

det har tagit hårt som fan på mig. Vet inte hur mycket jag gråtit på sistone,hur många gånger man har

trott att man ska dö (den vanligaste känslan av ångest man får) att aldrig kunna andas ordentligt men

också känslan av hopplöshet. Men nu den senaste veckan har hoppet börjat komma tillbaka,har börjat

känna av ångesten mindre,kan somna om nätterna nu och får i mig mat lättare. Har ingen anning just

varför panikångesten har kommit tillbaka så pass starkt som den gjort nu (det skrämmer mig) för det

tog över tio år för mig att bli av med dom "värsta symptomen" men då visste inte jag speciellt mycket

om ångest och panik men det gör jag idag i vuxen ålder. Det var någon dag här för tre veckor sen som

det var droppen för mig,fick världens panikattack hos min moster som höll i sig till nästan dagen efter.

Där och då kände jag FUCK YOU ångesten,du ska i helvete inte bestämma över hur jag ska leva,hur jag

mår,vad jag kan göra och inte göra. Jag och min mamma gick in på nätet där vi letade efter någon bra

professionell psykolog inom KBT och efter ett tag hittade vi en. Mamma tycker jag borde börjat gå hos

en tidigare men har inte känt mig redo. Nu känner jag mig redo,för nu mår jag så pass dåligt att ifall

jag inte får hjälp kommer min kropp ge upp till slut och jag kommer stänga in mig no to the hell säger

jag bara,i 14 år har jag vart en fånge i min egen kropp som en demon som styrt mig,tankar,känslorna.

Nu är det SLUT med det,jag förtjänar att leva ett lyckligt liv. November - December blev inte som jag

hoppats men får tänka att nästa år,då kommer jag kunna njuta och ta vara på månaderna som är dom

mysigaste månaderna på hela året. Det är den här veckan jag kunnat börja njuta,kunnat vara gladare,

kunna göra saker och ta vara på dom där pyssliga stunderna vilket jag ska göra nu,slå in julklapparna<3

Ingen snö men det är bra mysigst inne i stan iallafall ^^

Första snön var här i en hel vecka iallafall,bättre än ingenting :)

Advent tiden när den är som mysigast ^^

Hemma är det julstämning<3

När killen och jag var på julmarknad,sviiiinkalt men mysigt<3

Julgranen kom upp sent i år men upp kom den till slut ^^

Lucia dagen,den mysigaste dagen på hela året<3<3

4:e advent idag * * * *