Har vart hemma tre dagar sen jag kom hem från Göteborg,vill bara tillbaka. I hela mitt liv har jag

känt att Västerås det är min stad,här trivs jag och vill aldrig flytta härifrån. Sen jag var i Göteborg

förra året har den känslan ändrats. Inte bara för att jag gillar Göteborg vilket jag verkligen gör,det

är något i Göteborg som får en att känna sig hemma. Näst sista dagen var mamma trött, hon somna

ett tag medans jag traskade ner till stan själv. Jag som aldrig tycker om/vill gå själv i en främmande

stad där jag inte känner någon och inte har någon koppling till staden förrutom att mina kusiner just

nu bor där annars är den helt främmande för mig. Det har inget och göra med att jag blivit mer säker

på mig själv eller något sånt,jag bara känner mig hemma där. Jag gick med huvudet högt, säkra steg

och med ett leende på läpparna. Här hemma i Västerås går jag alltid med lågt huvud,tycker det bara

är jobbigt att vara bland människor (man ser ofta andra man vet vilka dom är) och det bara lyser rakt

igenom hela mig hur osäker jag känner mig. Här hemma känner alla mig, men ingen känner mig som

jag är idag. Alla minns hur jag var förrut. Har märkt jätte tydligt hur många personer fortfarande ser

på en som man var för fem tio år sen. Alla kommer ihåg den där tiden du var negativ mycket eller den

där tiden när du var som mest osäker på dig själv eller för något man sagt eller gjort. Alla är kvar där

vi var förrut men jag är definitivt inte den jag var för tio och fem år sen. Jag är bara människa och så

klart vara negativ och ha mina dåliga dagar men vilka är inte det? I göteborg verkar alla lätta och goa

människor som rycker mest på axlarna som att eh det där var förrut kom och häng. Här är vi du är den

där personen du alltid vart här passar du inte in. Ungefär så. Jag har faktiskt aldrig och första gången

aldrig känt mig mer ohemma i Västerås. Det känns bara deppigt och grått här nu för tiden. Det som får

mig att stanna kvar är mamma och mormor. Dom är inte unga längre. Kanske nån gång,någon gång ska

jag flytta någon annanstans och börja om. Varför inte? Det här kanske också bara är en tillfällig känsla

men jag tror inte det. Jag har börjat blivit vuxen,känner på känslor mitt liv och mig själv och vill flyga.

Klockan ringde på sju,hoppade upp med en studs ur sängen det är äntligen dags att åka till Göteborg. Tåget gick 10:25 och vi skulle komma fram 14:05. Man kan tycka 4timmar stillasittande på ett tåg känns långt men det går fort. Mina fina kusiner hämtade upp oss, skjutsade oss till rummen där vi lämna våra väskor och bytte om sen drog vi allihopa ut och segla. Folk sola och bada på klipporna medan vi låg i mitten med våran segelbåt. Vi badade från båten,solade och hade en helt fantastisk dag och kväll. Vi låg där inne med båten till sju på kvällen,solen brände fast det var kväll och värmen var underbar. Som sagt vi åkte in till fastlandet vid sju,åkte hem och duscha och sånt där. Ombytta och klara gick vi hem till min äldsta kusin Joakim och hans tjej Elin som bor sådär ruskigt mysigt mitt i Göteborg. Vi grillade,umgicks och fast klockan var halv tio på kvällen var det 22 + och blå himmel. Magisk kväll. Mätta och belåtna gick vi ner på stan. Det jag vart mest paff över var att trots att det är söndag och klockan är elva på kvällen var det fullt liv på stan med folk som om det var en fredag och lördag. Jag gillade det. Varmt var det också hela natten. Vi var ute till halv ett,det var 20 grader varmt. Bästa början på våran resa här i Göteborg. Idag ska vi ta en båt nere vi hamnen som åker till olika öar där man kan bada. Jätte mysig utflykt är det verkligen :)

Imorgon åker jag till Göteborg ÄNTLIGEN där jag ska hälsa på mina kusiner,sola på klipporna & bada i havet.

Shoppa lite,Liseberg självklart,ut och segla med kusinerna och bara mysa rejält i några dagar. Det kommer bli

super bra, lite MINI-SEMESTER. Min kille åkte till Finland igår,vi har aldrig vart ifrån varandra mer än 3 dagar

högst,nu ska vi inte ses på en hel vecka (är löjligt lite tid) jag vet men  känslomänniska som jag är blir en hel

vecka väldigt lång utan honom. Han är verkligen min andra halva,jag känner mig halv när han inte är här och

när jag får krama om honom vara i hans famn då blir jag längre och lugn i hela mig han ger mig nya laddade batterier.Apropå semester,hur HÄRLIGT väder har vi då? Nu kan man lugnt säga att sommaren är här, idag så

var det sådär varmt att man knappt orkade håll sig utomhus och letade efter skugga men jag klagar absolut

inte,jag ÄLSKAR sommar och värme. I mitt rum ( känns kostigt att ha ett "rum" igen ) har jag glömt bort hur

fruuktansvärt helt olidligt varmt det är även med öppet fönster det går inte att vara där inne förrän senare

på kvällarna. Måste nog köpa en fläkt annars kommer jag så avlida av värmeslag haha. Tiden har sprungit

idag vilket jag tycker är skönt eftersom jag saknar min Pontus OCH är ivrig att åka till Göteborg ^^ Snart

börjar sommarkrysset, aldrig följt det förrut förrän nu oh det är faktiskt riktigt bra men sen är det ju Gry

som gör hela programmet enligt mig. Äntligen en kväll där jag får sitta ner och bara vara nu när väskan

är packad och det mesta upp packat i rummet ..   

Jag som flyttat extremt mycket under hela mitt liv särskilt under barndomen och under tonåren byt skolor hit och ditt har gett mig en känsla av otrygghet. När jag skulle säga hej då till lägenheten gick det inte att hålla sig för gråt längre. Det har vart jobbigt och behöva flytta runt nu dom senaste två åren och aldrig få kunna landa. Att äntligen hittat en egen lägenhet där jag kan bo hur länge jag vill,hur många år jag vill gör hela den här karusellen lättare i hjärtat. Ett nytt kapitel är på väg det är spännande.

Jag gjorde klart nästan allt igår hemma och det gav mig och killen kvalitetstid vilket var något vi verkligen behövde. Avslappning,att bara vara och njuta av våra semester. Kan ju inte klaga på vädret som vart idag,riktigt så där stekhet som jag vill ha det. Vi tog bilen till vad gropen och det var tjockt med bilar överallt. Har vart där många somrar men har aldrig nånsin sett så mycket bilar som det var där idag och då skulle ni sett på själva beachen smockat med folk men vi gick lite eller en ganska bra bit längre bort och hitta ett eget litet smultronställe. Det var precis vad jag behövde för att orka med den här dagen som vart full av känslor men jag ser det här som något nytt och roligt när man väl är i nya lägenheten och få inreda den :)

Det var inte igår jag checkade in här inte, allt har sin rätta tid och plats som är nu för mig.

Efter många många månader med depression,gått in i väggen och vart vilsen är jag uppe på

fötter igen och mår mer än bra. Mycket har hänt på både lång och kort tid men allt har vart

en läxa en upplevelse och styrka i mig själv som jag tacksamt tar emot. Det har vart svart nu

framför mina ögon länge men äntligen börjar jag se ett ljus i tunneln med en härlig framtid :)

Vad har hänt på sistonde? Jo i mitten av maj fick jag ett mejl om att jag fått en lägenhet som

är ett förstahands kontrakt,men något ännu bättre är att det är ett nybygge. Alltså allt är helt

& hållet byggt från grunden,när visningen på lägenheten är vet ja inte än för dom är inte helt

klara med husen men det är inte mycket kvar *späännande*. Inflyttning sker 1oktober och jag

måste ut ur den här lägenheten imorn då jag ska flytta hem till mamma i två månader vilket

känns helt okej nu när man vant sig vid tanken. Här hemma ekar det tomt,lyser upp varenda

hörna och är flyttlådor överallt.

Mitt kärleksliv har vart upp ner upp ner ganska länge men nu

jag vet inte vad som hänt men det har verkligen vänt till något helt fantastiskt. Sen han fick

jobb har allt mellan oss fallit på plats. Vi har inte vart osams på flera månader,vi irriterar oss

inte på varann alls,vi pratar med varandra hela tiden. Han har börjat öppna upp sig och pratar

känslor?? Vi har kul tillsammans,löser saker och är ett team in the name of love. Igår sa han av

sig själv -jag känner verkligen inombords hur jag växt som person,jag saknar dig mer och mer

när vi är ifrån varandra ( vilket han aldrig sagt under två år ) och jag ser fram emot vad vi kan

göra med våran framtid tillsammans. Blev helt lyrisk och varm inombords av dom orden för det

är något jag väntat på i 2år att höra. Han börjar växa min karl och börjar bli till sitt bästa jag.

Sommaren är verkligen här nu,mitt uppehåll från min psykolog under sommaren trodde jag skulle

bli det tuffaste för mig att handskas med. Tvärtom har det varit jätte skönt att inte behöva prata

om mitt förflutna,om min pappa och hela faderrullan. Någonting inom mig har lagt sig,ett lugn i

kroppen har kommit sakta men säkert. Det kommer kvällar eller små stunder jag kan få panik att

jag känner mig ensam eller ser en bild av något som gör mig upprörd eller bara ångest men nu kan

jag skaka av mig den känslan,tänka på den till jag känner mig klar sen borstar jag av mig det och

faktiskt så har det gått bra. Jag känner mig starkare med mig själv,i mig själv och hos mig själv nu

efter många mörka månader av hopplöshet. Något jag börjar inse mer och mer varje dag är att jag

är inte den jag var förrut,jag är den jag är nu men bara just nu för jag börjar att bli till den person

jag vill bli i framtiden därför måste jag vara i nuet med den jag är just nu. Man kan bara bli bättre

än den man var igår och det finns endans en av dig och DET är den största gåvan vi har att vi är vi<3