Det var inte igår jag checkade in här inte, allt har sin rätta tid och plats som är nu för mig.

Efter många många månader med depression,gått in i väggen och vart vilsen är jag uppe på

fötter igen och mår mer än bra. Mycket har hänt på både lång och kort tid men allt har vart

en läxa en upplevelse och styrka i mig själv som jag tacksamt tar emot. Det har vart svart nu

framför mina ögon länge men äntligen börjar jag se ett ljus i tunneln med en härlig framtid :)

Vad har hänt på sistonde? Jo i mitten av maj fick jag ett mejl om att jag fått en lägenhet som

är ett förstahands kontrakt,men något ännu bättre är att det är ett nybygge. Alltså allt är helt

& hållet byggt från grunden,när visningen på lägenheten är vet ja inte än för dom är inte helt

klara med husen men det är inte mycket kvar *späännande*. Inflyttning sker 1oktober och jag

måste ut ur den här lägenheten imorn då jag ska flytta hem till mamma i två månader vilket

känns helt okej nu när man vant sig vid tanken. Här hemma ekar det tomt,lyser upp varenda

hörna och är flyttlådor överallt.

Mitt kärleksliv har vart upp ner upp ner ganska länge men nu

jag vet inte vad som hänt men det har verkligen vänt till något helt fantastiskt. Sen han fick

jobb har allt mellan oss fallit på plats. Vi har inte vart osams på flera månader,vi irriterar oss

inte på varann alls,vi pratar med varandra hela tiden. Han har börjat öppna upp sig och pratar

känslor?? Vi har kul tillsammans,löser saker och är ett team in the name of love. Igår sa han av

sig själv -jag känner verkligen inombords hur jag växt som person,jag saknar dig mer och mer

när vi är ifrån varandra ( vilket han aldrig sagt under två år ) och jag ser fram emot vad vi kan

göra med våran framtid tillsammans. Blev helt lyrisk och varm inombords av dom orden för det

är något jag väntat på i 2år att höra. Han börjar växa min karl och börjar bli till sitt bästa jag.

Sommaren är verkligen här nu,mitt uppehåll från min psykolog under sommaren trodde jag skulle

bli det tuffaste för mig att handskas med. Tvärtom har det varit jätte skönt att inte behöva prata

om mitt förflutna,om min pappa och hela faderrullan. Någonting inom mig har lagt sig,ett lugn i

kroppen har kommit sakta men säkert. Det kommer kvällar eller små stunder jag kan få panik att

jag känner mig ensam eller ser en bild av något som gör mig upprörd eller bara ångest men nu kan

jag skaka av mig den känslan,tänka på den till jag känner mig klar sen borstar jag av mig det och

faktiskt så har det gått bra. Jag känner mig starkare med mig själv,i mig själv och hos mig själv nu

efter många mörka månader av hopplöshet. Något jag börjar inse mer och mer varje dag är att jag

är inte den jag var förrut,jag är den jag är nu men bara just nu för jag börjar att bli till den person

jag vill bli i framtiden därför måste jag vara i nuet med den jag är just nu. Man kan bara bli bättre

än den man var igår och det finns endans en av dig och DET är den största gåvan vi har att vi är vi<3