Har vart hemma tre dagar sen jag kom hem från Göteborg,vill bara tillbaka. I hela mitt liv har jag

känt att Västerås det är min stad,här trivs jag och vill aldrig flytta härifrån. Sen jag var i Göteborg

förra året har den känslan ändrats. Inte bara för att jag gillar Göteborg vilket jag verkligen gör,det

är något i Göteborg som får en att känna sig hemma. Näst sista dagen var mamma trött, hon somna

ett tag medans jag traskade ner till stan själv. Jag som aldrig tycker om/vill gå själv i en främmande

stad där jag inte känner någon och inte har någon koppling till staden förrutom att mina kusiner just

nu bor där annars är den helt främmande för mig. Det har inget och göra med att jag blivit mer säker

på mig själv eller något sånt,jag bara känner mig hemma där. Jag gick med huvudet högt, säkra steg

och med ett leende på läpparna. Här hemma i Västerås går jag alltid med lågt huvud,tycker det bara

är jobbigt att vara bland människor (man ser ofta andra man vet vilka dom är) och det bara lyser rakt

igenom hela mig hur osäker jag känner mig. Här hemma känner alla mig, men ingen känner mig som

jag är idag. Alla minns hur jag var förrut. Har märkt jätte tydligt hur många personer fortfarande ser

på en som man var för fem tio år sen. Alla kommer ihåg den där tiden du var negativ mycket eller den

där tiden när du var som mest osäker på dig själv eller för något man sagt eller gjort. Alla är kvar där

vi var förrut men jag är definitivt inte den jag var för tio och fem år sen. Jag är bara människa och så

klart vara negativ och ha mina dåliga dagar men vilka är inte det? I göteborg verkar alla lätta och goa

människor som rycker mest på axlarna som att eh det där var förrut kom och häng. Här är vi du är den

där personen du alltid vart här passar du inte in. Ungefär så. Jag har faktiskt aldrig och första gången

aldrig känt mig mer ohemma i Västerås. Det känns bara deppigt och grått här nu för tiden. Det som får

mig att stanna kvar är mamma och mormor. Dom är inte unga längre. Kanske nån gång,någon gång ska

jag flytta någon annanstans och börja om. Varför inte? Det här kanske också bara är en tillfällig känsla

men jag tror inte det. Jag har börjat blivit vuxen,känner på känslor mitt liv och mig själv och vill flyga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar julen. Allt som har med julen att göra. Julmusik, julfilmer,  julpyssla, julpynta här hemma, stämningen av julmys❤. Det här är första året första gången i mitt liv som julkänslan inte är där vilket beror på många olika faktore...

Sista månaden på det här året,vilket år det varit. Det kan ni nog  alla hålla med om. När man tänker tillbaka till den här dagen fast förra året kunde man aldrig föreställa sig vad vi hade att vänta på men lika bra var väl det. Mina förhoppning...

Kan man komma över ett trauma som man varit med om sen ung ålder? Det är en fråga jag ställer till mig själv varje dag,ibland flera gånger och blir samma svar varje gång - jag vet inte. Det kanske handlar om hur du är som människa,hur du hanter...

Varför glömmer vi alltid hur bra man har det? Särskilt vi som bor i sverige. Det är hemskt hur andra länder är fattiga,där det ständigt är krig,alla dom här flyktinglägren. Dom är många. Många länder som skulle byta mot vårt liv in a heartbeat....

Jag har väl en slags hat-kärlek till livet lika mycket i jämföring som att allt går både upp och ner. Livet består av många aspekter i livet vi alla ska gå igenom på gott och ont. Man ska vara barn,kanske gå igenom en skilsmässa där vi ska best...