När allt man vill är att vara glad men hur mycket man än försöker med vad som helst är det inget som funkar,vad i hela världen ska man göra då? Kanske vore lättast att bara låta det vara till det går över,låter lätt som en plätt men det är det inte. Har märkt ännu mer nu på sistone hur frånvarande jag är vad jag än gör. Kan sitta och prata med vem som helst min mamma min moster eller när jag kollar på en film. Efter samtalet efter filmen kommer jag på mig själv att jag har ingen aning vad vi pratade om,vad handlade filmen om? Mina tankar är där borta,jag är långt borta men inte här. Någon som känner igen sig eller är jag bara helt någonting? Jag vill släppa mitt förflutna,vill sparka alla med arslet ut först som inte är bra för mig men varför i hela friden hamnar jag här hela tiden? Det är som en fågel sitter och pickar på mitt huvud 24/7 och aldrig slutar,mitt huvud är aldrig tyst. Jag kommer bli gråhårig redan vid 35 haha. Hur står jag ut med mig själv,wow det här är mitt liv varje dag. Det är både för och nackdelar med att vara en känslo person som alltid känner med hjärtat men ibland så önskar jag att slippa känna till den här nivån för det suger musten ur en verkligen. Jag vill bara kunna ligga i soffan en hel kväll och se på en bra film och huvudet är helt tyst eller hålla en konversation med någon och jag far inte iväg med tankarna. Låter helt underbart men hur kommer jag ditt? Meditera? Yoga? Det verkar vara dagens grej som är inne när man är i obalans men allt jag vill är att slippa mina tankar,få frid i mig själv och bara vara jag som är mitt riktiga glada jag. Från att vart en glad väldigt aktiv tjej till att bli en tystlåten frånvarande tjej,det är vad livet gjort mot en. Jag vill hitta hem,hem till mig i mig själv.