Sprang på en tjejkompis idag som bor i huset brevid mig,har vetat att hon är gravid ett bra tag och visste att

hon skulle få någon gång runt november december där. Det blev en liten tjej,världens finaste var hon och så

lik sin mamma. Jag gratulerade henne,vi kramades och pratade ett tag. Det var nästan att jag väntade på att

det skulle komma. Den där frågan jag alltid får. När ska du skaffa barn då? Har vetat att du velat haft barn nu

i många år. Jag hatar den där bebis frågan. Inte på grund av att inte vilja skaffa barn,ni som följt mig länge nu

vet hur stor saknad jag har efter att få barn,få bli mamma. Det som stör mig i själva frågan är att det gör ont!

Alla ställer mig den frågan år efter år efter år men fortfarande ingen bebis. Det verkar aldrig vara min tur? Det

är nästan att jag ställt in mig på att jag kanske inte kommer bli mamma. Ingen hittills har velat det heller med

mig,min pojkvän sen tre år tillbaka är inte redo. Han tänker inte på barn. Han vill inte prata om barn. Det finns

inget jag kan göra. Det här är inte det livet jag vill leva. Trodde att vid 28 skulle jag kommit mycket längre än

vart jag är idag. Men jag vet inte heller hur jag ska komma ditt jag vill vara. Vill också bilda familj,förlova mig,

skaffa hus det där typiska svensson livet. Har aldrig inte ens en gång i mitt liv varit i närheten med någon av

dom jag vart tillsammans med kunnat fått det livet. Alla andra får exakt det livet men varför inte jag? Jag ser

lilltjejens ansikte framför mig sen jag såg henne,gissa vad kär jag blev :) När år efter år bara går men man får

inte det där livet man drömt om sen man var en liten flicka då känner man sig rätt hjälplös,vilse i sig själv när

man vet att man skulle göra precis allt allting här i världen för att få just det där livet,jag vill bli älskad så pass

mycket att någon faktiskt inte kan tänka sig att vara utan mig,vara rädd att förlora mig och vilja skaffa familj

exakt lika mycket som mig men jag antar att sånt bara finns på film,för min del iallafall. Jag kommer nog inte

någonsin sluta hoppas innerst inne men jag vågar inte hoppas på samma sätt men jag skulle göra allt för det.