I måndags var det cancergalan på teve som går varje år. Man blir lika berörd varje år när

galan sänds. Det här året blev jag mer berörd än någonsin, vet inte varför den här tjejens

berättelse fick mig att gråta mer än vad dom andra tjejerna alla andra åren berättat. Den

bara gick rakt in i hjärtat på mig. Hon heter Molly,är endast 23 år gammal och har kanske

bara ett år till att leva. När jag såg henne gråta och berätta att hon kommer dö med den

här sjukdomen då brast det hos mig. Ingen ska dö i cancer men när unga personer som

henne inte kommer överleva till 25 då är det något som är fel i den här världen. Samtidigt

när jag satt och lyssna på hennes historia hände det något inom mig i mitt hjärta,i själen

i hela min kropp. Sen jag själv blev 25 började jag få panik att bli äldre. Det är nu jag inte

kommer få leva många år för det är väl när man börjar gå mot 30 som alla läskiga sjuk-

domar kommer? Jag blev 30 i september här förra året,hela året när det slogs om till 29

blev jag livrädd. Livrädd att leva vidare,rädd att något skulle hända mig hela tiden som

skulle rycka mig ifrån livet. Tankar gick som tänk ifall något skulle hända mig och aldrig

skulle det finnas en chans att bli mamma eller att man hinner bli mamma till några små

liv men efter några år kommer jag ryckas bort. Det var ett år av ångest,panik och oro..

Efter jag hörde Mollys berättelse blev jag inte längre rädd att leva,jag sluta känna panik

över vetskapen att man kommer bli äldre varje år. Nu känner jag en tacksamhet till mitt

liv,varje morgon är som ett solsken. Hur trött jag än är,hur segt det än är över att det är

söndag eller om man skulle få influensan är det bara en en ytte pytte liten del av ditt liv

som kommer gå över. Men för molly är det inte det,hon vaknar upp varje morgon med

vetskapen att vilken dag som helst kommer jag ta mitt sista andetag och tas ifrån både

mitt liv,min familj och mina vänner. Jag känner inte henne men man kan veta att det är

hur hon säkert tänker ofta. Vi alla tar livet för givet,man tänker aldrig på att man ska dö

en dag och därför kör vi bara på som om vi är odödliga. Men det är vi inte,imorgon kan

det vara försent. Jag tänker inte vara rädd längre, jag vill leva. Det finns saker som jag

jag vill uppleva,äventyr jag se tillsammans med dom jag älskar. Varje morgon,varje dag

kommer jag leva med tacksamheten att jag är frisk och inte behöver oroa mig över livet

att det kommer ta slut utan jag får leva  

 

lenaceson1

13 januari 2019 18:53

Ja du, det är en grym och elak sjukdom som kan drabba vem som helst, och var som helst också dessutom... till och med barn. Själv blev jag opererad för ett förstadium till bröstcancer i måndags, men jag är ju 58 år och hade det i släkten. Jag håller med dig om att du ska fortsätta leva och unna dig det du vill, det är ingen nytta med att gräva ner sig i det som KAN hända. Lev ett gott liv för det tänker jag göra när detta är över!

Madde

21 januari 2019 14:30

Hej där :) Men det är det verkligen,jag hoppas att det en dag kommer bli att alla kan bli friska och få leva livet ut som det borde vara :) Men usch då,jag beklagar tråkigt att höra. Är själv livrädd att få cancer någon gång i livet men blir det så då får man ta det därifrån och får man det inte är jag evigt tacksam :) Absolut,det ska jag göra. Hoppas det går vägen för dig,önskar dig all lycka och kärlek i lievt : ) Kram på dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar julen. Allt som har med julen att göra. Julmusik, julfilmer,  julpyssla, julpynta här hemma, stämningen av julmys❤. Det här är första året första gången i mitt liv som julkänslan inte är där vilket beror på många olika faktore...

Sista månaden på det här året,vilket år det varit. Det kan ni nog  alla hålla med om. När man tänker tillbaka till den här dagen fast förra året kunde man aldrig föreställa sig vad vi hade att vänta på men lika bra var väl det. Mina förhoppning...

Kan man komma över ett trauma som man varit med om sen ung ålder? Det är en fråga jag ställer till mig själv varje dag,ibland flera gånger och blir samma svar varje gång - jag vet inte. Det kanske handlar om hur du är som människa,hur du hanter...

Varför glömmer vi alltid hur bra man har det? Särskilt vi som bor i sverige. Det är hemskt hur andra länder är fattiga,där det ständigt är krig,alla dom här flyktinglägren. Dom är många. Många länder som skulle byta mot vårt liv in a heartbeat....

Jag har väl en slags hat-kärlek till livet lika mycket i jämföring som att allt går både upp och ner. Livet består av många aspekter i livet vi alla ska gå igenom på gott och ont. Man ska vara barn,kanske gå igenom en skilsmässa där vi ska best...