För tre veckor sen ville min psykolog att jag skulle göra en tidlinje om mitt liv. Det är många

händelser som hänt i mitt liv,det är många namn och personer i mitt liv,det är olika trauman

och upplevelser som skapat mig som gjort mig till den jag är idag. Mamma och jag gjorde den

här tidslinjen tillsammans,hon har vart med hela vägen och är en stor del av mitt liv. Det vart

mycket mer påtagligt,det var rent av sagt riktigt jobbigt att göra den här uppgiften vilket jag

inte trodde. Sen den dagen för två veckor sen nu har det mesta börjat kännas jobbigt igen,har

börjat fått flashbacks som små snuttar av filmer framför ögonen,personer som sagt elaka saker

flyger framför mitt ansikte, gamla minnen jag inte tänkt på under flera år har börjat dyka upp.

Det är en process jag måste gå igenom för att bli av med, för att kunna börja lägga det bakom

mig jag vet men dom här minnena bilderna framför mina ögon som blixtrar ger mig sån ångest,

dom gör mig rädd, det är som att dom vill dra in mig i mörkret med sina hånleenden och viljan

att bryta ner mig. Min hjärna kokar, den är överhettad av allt jobb som sker i mina tankar, hur

länge kommer det här förfölja mig?De känns som mitt förflutna springer bakom mig,ropar mitt

namn och vill att jag ska vända mig om och bli tagen av mörkret. Det är svårt att beskriva sina

känslor i ord men det är i stort sett så jag känner.

Att se den här tidslinljen av sitt liv på ett papper på svart och vitt det är läskigt,läskigt hur mkt

man gått igenom och hur man fortfarande står på båda benen med båda fötterna stadigt på den

här jorden är ett mirakel,hur fan har jag orkat? Hur klarade jag mig igenom det här? Det är nog

en fråga man aldrig kommer förstå sig på men antar att vissa saker här i livet ska vi inte förstå..

Det är många andra här i världen som också vart med om tuffa saker i många år och dom verkar

leva loppan och gått framåt i livet som om det inte berör dom längre. Jag är ingen svag person

så varför har just jag svårt att bara lägga det åt sidan,get over it och leva på? Jag förstår inte ??

Många frågor,många funderingar,många frågetecken,ibland känner man sig bara galen i huvudet.

Som min psykolog sa till mig -du kan inte alltid vara glad,ditt liv kommer inte alltid vara på topp,

saker händer ibland som inte är rättvisa oavsett om du vill eller inte. Jag tror det är kruxet här i

livet,att det är det man måste acceptera att livet är en berg och dalbana,för alla. Alla går igenom

någonting i sitt liv och därav måste vi göra det bästa av situationen,vi måste göra det bästa utav det

det vi har annars kraschar vi,störtar ner i djupet av oss själva om vi inte accepterar hur livet fungerar.

Bye bye februari and hello mars :D Någon annan som känner en lättnad att vi är på väg in i

vårens månader nu? Jag är! Trodde imorse att det var en till omgång med snö,det var helt

vit på träden men det var bara frost från den kalla natten som tur var sen en timme senare

kom solen fram och lyste upp så fint. För mig har februari vart en väldigt bra månad,det har

vart vissa dagar som vart sämre än dom andra men annars allmänt har det varit en jätte bra

månad. Nu är vi i mars,ska bli spännande vad den här månaden har att erbjuda och ge oss :)

Ifall någon spotify älskare har missat listan *Veckans tips av spotify* hittar ni den i eran egna spalt

där ni gjort listor. Hur bra ide som helst,nästan varje vecka är det hur gryma listor som helst. Man

ser fram emot varje måndag att bara logga in,lyssna på en ny lista och lägga till låtar. Vissa veckor

kan det vara mindre bra låtar men oftast fyra av fem veckor är man exalterad av listorna. Har vart

inne alldeles nyss eller för ett tag sen och lyssnade på veckans lista gjord av spotify, jag älskar den.

Hittade två favorit låtar,en med power i och en lugn låt,mitt hjärta blir kär när jag får bra musik<3

In in in om ni har missat det här,det här får man bara inte missa för dom prickar verkligen in så rätt

musik val av låtar i princip varje vecka. Jag har en vääldigt bred musiksmak,tycker om allt från pop

till rock till hophop till ballader till svensk musik. Music on,world off. Den bästa känslan,att bli helt

frånkopplad från verkligheten ett tag och vara i sin egna värld. Jag lever för musiken,den är en stor

räddning för mig många gånger och har alltid vart. Skulle aldrig kunna leva utan musik,music is life<3

Har vart hos mamma och myst med min prins hela dagen,ren kärlek  

Den här lillskrutten gör mig till den lyckligaste tjejen,han har mitt hjärta<3

Tänk om vi alla kunde ha en ande i lampan som i filmen Aladdin där vi kan önska oss precis vad

vi vill tre gånger. Det skulle inte vara fel någon i livet,vi skulle nog alla behöva det. Skulle jag få

chansen att få 3 önskningar då ska det vara grejer som kan antingen hjälper en i längden livet ut

eller något man verkligen önskat sig hela livet. Det är något att klura på,vad skulle ni önska er :)?

1. Åka till usa och operera bort min whiplerskada. Man har lärt sig att leva med smärtan,

att konstant gå runt med värk i huvudet,nacke och axlar. Det är inte roligt men ibland har

man inget annat val än att kämpa. Den hindrar mig från att jobba,göra normala saker här

hemma i vardagen som att städa och laga mat. Lilla minsta rörelse gör ont vad jag än gör

i princip. Att få operera mig det skulle vara guldvärt, att få leva ett smärtfritt liv livet ut.

2.Vinna flera miljoner på lotto,fatta vilken häftig känsla att äga dom pengarna och kunna

göra exakt vad du vill, hur du vill, när du vill. Inte fel någonstans. Tänk att aldrig någonsin

behöva oroa dig för din ekonomi,det skulle sitta fint. Att aldrig behöva kolla på prislappen

för du vet att du har råd, määktig känsla. In med pengar på kontot det skulle inte sitta fel.

3. Komma in på min utbildning till att bli kurator. Programmet heter Behandlingsassistent

med inriktningen KBT. Tänk att bara kunna få en plats utan poäng,kösystemet och väntan

på besked ifall man kommit in eller inte. Det här är en av mina största drömmar som vart

en dröm sen jag var fem år,har alltid vetat vad jag vill med mitt liv. Skulle jag komma in

på den här linjen på yrkeshögskolan då skulle jag bli den lyckligaste tjejen i hela världen<3

Hade ett väldigt laddat men behövligt och bra samtal med min psykolog igår. Vi började prata om

mitt trauma för att se om det kanske fanns fler trauman man vart med om men som man kanske

inte tänkt på eller inte tolkat dom som "trauman". Först var det ett kristallklart nej i huvudet,det

finns inget annat trauma. Men sen när jag började tänka efter,när vi började pussla ihop det ena

och det andra i mitt förflutna från min barndom då kom det fram. Det vart känslosamt,kunde inte

hålla mig från att gråta lite,har inte tänkt på dom där händelserna på flera år. Livet har bara gått

vidare och antagligen lagt sig i något fack i huvudet. Det var väl inget jag ville tänka på heller då

eller nu men har aldrig haft någon känsla av att " det har aldrig hänt " jag vet att händelserna har

hänt jag har bara blivit äldre och levt vidare. Medans vi satt där,prata om olika händelser började

jag själv förstå varför mitt liv blivit som det blivit,varför jag blivit som jag blivit,varför just jag

mått som jag mått,varenda sak i mitt liv satte sig på sin plats. Det var lite små läskigt att kunna

se det framför sina ögon som ett fotoalbum med bilder på händelserna,bilder på mig som den där

lilla oskyldiga flickan,tonåringen men även vuxna kvinnan som jag är nu. Samtidigt var det också

skönt att få en klarhetssyn på allting,många frågetecken och funderingar kom fram. Min psykolog

är en helt fantastisk psykolog som verkligen vet vad hon gör. Äntligen har man hittat en som kan

sin sak, som verkligen innerligt av hela sitt hjärta bryr sig, vill hjälpa mig på riktigt och hon bara

förstår mig. Vi har verkligen klickat,hon sa till mig igår att vi kommer verkligen kunna göra detta

tillsammans som ett team för vi funkar så bra ihop och du är helt otrolig på att prata och minnas

saker från sån liten ålder. Det är ord jag har velat och väntat på att få höra från nåån under hela

mitt liv,att dom fattar vad jag GÅTT IGENOM, att det inte är konstigt att jag mått/ mår som jag

gör. Det här är en fantastisk chans som jag är oerhört glad över att jag tog,på bara tre veckor så

känner jag av min panikångest minst en gång i veckan bara om ens det. Innan dom här veckorna

kände jag av den dygnet runt varje dag. Känner verkligen hur jag sakta men säkert börjat att få

tillbaka mitt liv,börja leva det liv JAG vill HA<3 Det finns hur många bra saker som helst att leva

för. Jag äter mycket mat,jag har mina rutiner,lägger mig i tid måndag till söndag, går upp tidigt

måndag till söndag för att ta vara på dagarna, går till skolan, gör saker som gör MIG glad, ändrat

min inställning till både mig själv och mitt liv,öppnat mina ögon,vänder allt till det positiva,gjort

mig av med personer som inte är bra för mig,skrattar mycket och njuter av livet varje dag all day

long varje dag. Dom här små sakerna blir till dom stora sakerna som vänder ditt liv totalt,alla kan

göra det här. Vi har EN chans att leva,ta tag i det,greppa livet och lev det. Gå ut och älska livet<3

Här sitter en trött tjej i soffan och kollar på tv. Har mycket jag vill skriva om men är alldeles

för trött men tänkte dela med mig av några peppande quotes som ofta hjälper mig i vardagen :)