Senaste inläggen
Vart ska man ta vägen när tankarna snurrar runt i huvudet men du får inte grepp om dom,det är lite
som spelet Tetris. Du måste hinna tänka ut vart biten ska placeras,färger som ska matcha och vara
på rätt plats i rätt tid men det går för fort och du börjar få panik och trycker åt fel håll hela tiden hit
och ditt. Den känslan har jag i mitt huvud. Livet är upp och ner,kommer alltid vara så oavsett ålder,
sommar,vinter det spelar ingen roll. Just nu har jag en riktig dipp. Det går inte en dag utan att inte
gråta. När jag är ensam hemma,på toaletten i skolan på rasterna,längst bak i bussen. När ingen ser.
Min panikångest har eskalerat något extremt mycket, från att bara känna när man ska sova till hela
tiden dygnet runt nästan. Får aldrig koppla av, det är tungt att andas men det värsta är att jag inte
vet vad jag ska göra åt saken heller. Hur tycker man om sig själv? Jag bryr mig alltid om alla andra
för att slippa tänka på mig själv. När man hör andra säga hur dom har lärt sig att älska sig, börjat
hitta tillbaka till den dom är, varför kan inte jag också lyckas ? Har väldigt svårt att vara egoistisk,
känner väl att man skulle vara "för självsäker" om man tycker om mig sig själv när det kommer till
mig själv. Det känns nästan förbjudet. Svårt att förklara vad jag menar. Paniken det är den största
boven i mitt liv just nu,panik över att inte veta vad som kommer hända i min framtid. Det kryper
riktigt under min hud,nästan så jag kan ta på det ibland. Lite som myror i brallorna fast i kroppen
istället,det ständigt påminner mig varje dag hur panikslagen jag känner mig. Det gör att jag känner
att jag måste vara mitt bästa jag hela tiden,får inte säga något fel,inte göra något fel,inte göra ett
snesteg för då kanske kaanske jag gör något dumt som kan orsaka min framtid. Känner mig som en
riktig knäppskalle men det är så här mina tankar går all day,everyday vaken som sover. Det är som
att någon knackar på min axel hela tiden,som ett gift och jag kan inte ruska mig av demonen som
står brevid mig hela tiden. Blir galen! Galen på mig själv! Att vara ledsen och känna mig nere det är
faktiskt något jag kan ta men att känna av min panikångest dygnet runt och känna hur kroppen när
som helst kommer lägga av för att den är slut,det tär på mig mest,att ständigt vara rädd och svag.
Det kommer att vända, det vet jag men just nu är det riktigt RIKTIGT jobbigt. Ibland är man vilsen.
Är ni dom där som älskar julfilmer? Jag är verkligen en av dom,direkt när vintern månaderna kommer
kollar jag på julfilmer. Har alltid älskat allt som har med julen att göra,det är en mysig härlig känsla :)
Har tre favorit julfilmer * Santa claus 1,2 & 3 * Grinchen * Tomten är far till alla barn dom tre vilka
klassiker,riktigt stora favoriter hos mig. Grinchen är nog den bästa julfilmen enligt mig,den bara är så
BRAAA. Man blir verkligen som ett litet barn framför filmerna,helt fastklistrad och för några minuter är
man som om man är liten igen i känslan. Mamma hon skrattar alltid åt mig varje år (med kärlek såklart)
och säger:du är rolig,ända sen du vart liten har du alltid kollat på julfilmer under november,december<3
Det är nästan som en liten jultradition för mig,vill ta vara på julsakerna under den lilla tiden den väl är
här för den är inte lång. Är inget jätte fan av vintern,sommaren är mer för mig men från november till
januari vill jag gärna att det ska vara massor med snö på marken. Det är så vackert när snön ligger på
marken,hänger på träden och solen lyser,nästan lika fint som den finaste sommardagen. Julkrims krams
är det roligaste jag vet när man äntligen får ta upp jullådan från förrådet och kan börja dekorera hemma
i lägenheten. Det bästa det här året är att nu när man bor i en tvåa finns det dubbelt utrymme att pynta
på hihi det ska bli kul. Har bestämmt mig för att ha röda julstjärnor i alla rum,för mig är julen självklart
RÖD och GRÖN. Hemma hos mamma är det alltid vit,svart,lila tack och lov bor man själv nu där man kan
ha som det ska vara med dom riktiga julfärgerna. Vilka är era favorit julfilmer? Ska kolla klart på Santa
claus 3 ikväll,för att vara tre stycken blir dom bättre och bättre men ettan kommer alltid vara bäst :)<3
Jag tog mig en tur med bussen ut till Dollar Store där jag möte upp mamma. Har inte vart där inne sen i
somras tror jag? Efter halva varuhuset hör jag någon säga mitt namn,vänder mig om och där står en kär
gammal fin vän som heter Mika,min bästa vän sen föralltid känns det som. Vi umgås i princip inget idag
tyvärr jätte tråkigt men antar att när man blir vuxen går alla åt sina olika håll sen hejar man på varandra
en gång om året om man springer på varann. Det är den känslan jag fått iallafall. Det var huuur kuul som
helst att träffa på honom. När vi stod där och pratade kom dom där två klassiska frågorna man egentligen
inte vill höra eller prata om -jaha när ska du skaffa barn då,du börjar gå mot åldern nu- -du pluggar igen,
det känns som om du bara pluggar- . Han gjorde inge fel med att fråga dom här frågorna men alltid varje
gång man träffar på någon bekant eller gammal vän är det alltid just dom frågorna som dyker upp. Det är
två jätte jobbiga frågor för mig,står alltid där och känner mig dum för att inte kommit lika långt som alla
andra. När jag tänker tillbaka var jag helt tvärsäker på att jag skulle ha en unge nu och om inte en till på
väg istället har jag inga. Självklart vill jag jobba men med en whiplersskada och smärtan jag har blir det
dubbelt svårt att för det första hitta ett jobb för mig som jag klarar av vissa timmar. Jag gör mitt bästa
varje dag men känns som om det inte räcker. När han ställde dom frågorna till mig satt gråten i halsen på
mig,hjärtat stannade till en stund,jag fick sån panik,ville bara springa långt långt bort för att kunna andas.
Alla runt omkring mig är 10 steg förre mig men jag har haft den här drömmen waaay längre än dom ändå
får dom det jag vill mer än allt. Fan. Jag vill också vara normal, ha ett vanligt liv, vill passa in och få allt
jag någonsin drömt om. Det känns otroligt långt borta. Jag vågar inte hoppas längre. Men jag hoppas ändå.
När kommer det hända mig? När är det min tur? Rädslan finns där att inget kommer hända. Men jag hoppas.
Den dagen,vilken lycka<3
Det känns ändå ganska bra med november,oktober var en väldig berg och dalbana på gott och ont men
nu blickar jag framåt. Det känns som om alla flesta börjat fått den här mysiga känslan av pyssel, julen,
musiken ni vet allt som tillhör vintern. Har nästan fått lite panik att jag inte fått den känslan,men nuuu
när november kom då fick jag myskänslan direkt. Tror det har gått lite för fort för mig med allting, när
jag väl kunde börja njuta av sommaren var den nästan slut. Har aldrig tyckt om hösten just för att vi är
närmare vintern än sommaren men det här är första gången i hela mitt liv faktiskt som ja har njutit av
hösten och alla dess färger,den har vart fantastiskt bra. Därav har jag fått svårt att kunna ställa in mig
på november. Fort har det gått,ibland vill jag bara pausa för att kunna njuta längre. Har ni känt nu när
det blivit mörkt redan vid fem att dagarna känns längre fast ändå kortare? Har haft skit svårt att gillat
mörkret,nu har jag börjar accepterat det och försöker att inte störa mig på det längre. Ska inte sticka
under stolen som man brukar säga väl? till det börjar vända till ljuset igen,tror det är runt lucia någon
gång i december. För mig kommer det vara en lättnad. När november kommer upp då taggar jag till på
julfilmer,julmusik och julpynt. Varje år när november månad kommer kollar jag på mina julfilmer som
varje år. Det är en mysig känsla,det är som när man var liten och låg i mammas famn under filten till
en julfilm. Det är den känslan jag får. Åh tänk att kunna göra det ibland,bli liten igen i mammas famn.
Det finns mycket runt den här tiden för mig allt från kolla julfilmer,till att läsa böcker,till att lyssna på
julmusik,det finns mycket. Helst skulle man vilja trycka in allt på samma dag men det går tyvärr inte,
det får bli prioriteringar och hitta luckor när saker och ting passar. Nu när jag skriver om det får jag
ännu mer känsla inför vintern. November är mer än välkommen,jag ser fram emot allt vad det har<3
Vart ska man börja?. En 21-årig kille går in på en skola med svärd,mördar två elever som är 11 och 15 år
och en manlig lärare. Sjukt. Man kan inte annat än att bli mörkrädd. Man har hört om den här typen utav
sinnesdåd i usa,nu har det hänt för första gången i Sverige. Vart är den här världen på väg? Först det här
med Lisa holm,sen mordet på ikea i min egen hemstad och nu det här. En klump i magen är vad man får.
Har aldrig vart en person som är rädd för något speciellt i livet,alltid känt mig trygg vart jag än har varit
förrutom när jag sitter på ett flygplan men det är en helt annan sak. Nu däremot känner man sig inte det
minsta trygg,den tryggheten som alltid funnits speciellt i Sverige börjar sakta försvinna. Efter morden på
ikea här hemma vart en chock,aldrig kunde man tro att något sånt skulle hända här,inte i Sverige men nu
har det hänt. Vårat kära Ikea där man har många goa vänner som jobbar,det mest svenska stället som vi
verkligen känt oss trygga där. Har vart där en gång sen det hände. Bara att kliva in i själva varuhuset där
man shoppar på erikslund tog emot,har alltid älskat att vara där och shoppa. Den känslan är faktiskt borta.
Kliva in på ikea det var konstigt,bara att gå förbi där offren blev mördade,man kände nästan i luften just
på det stället. Det är svårt att greppa. Jag ville bara handla det jag skulle,betala och komma ut för att gå
hem. Man blir påverkad av sånt här. Man är inte mer än mänsklig. Blir rent av sagt skit skraj i kroppen av
dom här händelserna. En skola,det om något är en plats man ska känna sig trygg på. Läste på aftonbladet
där en liten flicka hade sagt till sin mamma att hon satt och pyssla inför höstlovet där plötsligt en polis är
där och knackar på att dom ska låsa om sig,släcka rummet och gömma sig. Förstå vilken skräck. Just den
där stunden för dom här små eleverna tror jag i det sammanhanget ändå förstår vad som händer. Läskigt
är det. Nu vet inte jag anledningen till varför den här unga killen gjorde som han gjorde,även om han nu
hade ett motiv eller var psykiskt sjuk oavsett har ingen rätten att ta någon annans liv. Det är nog största
anledningen till varför man blir förbannad. Det finns ingen anledning att rycka ifrån någon annans liv,den
här lilla 11-åringen hade inte en chans mot honom. Han har inte ens fått börja sitt liv. Jag känner varken
honom eller något sånt men jag är en känslosam person som känner mycket för sånt här. Jag tycker exakt
alla förtjänar ett låångt och lyckligt liv. Punkt.
Man vill bara göra något,man känner sig hjälplös. Jag sitter här och kollar på hur världen börjar bli tokig,
på riktigt,på RIKTIGT. Men vad ska man göra. Att folk blir drabbade på olika sätt det är hemskt men om
det är något jag vill är att känna mig trygg i mitt eget land. Nu kollar man faktiskt sig bakom axeln,vem
det är som går förbi eller bakom en. För mig har det här ingenting med utländska personer att göra. Man
är tusan rädd för vem som helst för alla är vi kapabla till saker oavsett hudfärg. Det känns som att något
i våran värld har börjat eskalera,man vill egentligen bara låsa in sig och hålla sig hemma men det kan vi
ju inte göra heller. Det är inget liv. Tryggheten har stigit en hel del för mig,har ex.aldrig vart rädd att gå
i mörkret ute från träningen eller krogen. Nu vill jag alltid att någon ska hämta mig eller iallafall möta upp
mig. Att vara i ett varuhus vilket som känns inte heller helt tryggt. Är det bara jag som känner just denna
rädsla efter allt kaotiskt som hänt? Känner mig väldigt ensam om den. Alla jag pratar med bara rycker på
sina axlar och säger,eh det är ingen fara och går vidare som om inget hänt. Det är inget jag kan göra för
jag känner med dom här personerna som blivit drabbade,man sätter sig in i deras situation om det var vi
våran familj som utsattes. Tack och lov att man aldrig vart med om något sånt,därav uppskattar man sitt
liv mer. Känner hur man borde leva sitt liv,ta vara på alla man har runt omkring sig. Att man har livet här
och nu i välbehåll. Kan egentligen skriva hur mycket som helst om det här men tragiskt det som hänt idag
, man får sig verkligen en reality check om vart världen är på väg. Läskigt. Världen,samhället ser inte ut
som det en gång gjorde men man får hoppas att det kommer vända en dag till det bättre,en bättre värld.
Varje gång jag kollar på Lyxfällan blir man lika mörkrädd hur en del verkligen tror att räkningarna
kommer att betalas av sig själva,hur omogna dom är i sitt tänkande och agerande. Själv har man
aldrig varken haft en skuld,aldrig vart i närheten av kronofogden och inte en enda gång vart efter
med hyran. När man bodde hemma i sina yngre dagar frågade man alltid mamma efter pengar,det
var inget jag tyckte om MEN man trodde i princip att hon alltid hade bra med pengar (man fattade
inte att man måste jobba för det) förrän man blev lite äldre. Även då i lite äldre åren när man var
15 - 16 och hade haft sommarjobb och tjänat egna stålar förstod man ändå inte värdet av pengar.
Mamma hade räkningar, vi hade alltid mat på bordet, fick ofta nya kläder och då är det klart man
"trodde" att pengarna alltid fanns där men så är inte fallet. Det var inte förrän man faktiskt flytta
hemifrån man förstod aaha momentet kom upp i huvudet. Man har sin egen hyra,räkningar,köpa
mat och sånt man verkligen behöver. Under det här ett år och två månader jag flyttade hemifrån
på riktigt den här gången har jag fått en helt annan förståelse och syn på pengar,tänkte dela med
mig lite om hur jag gör för att verkligen hålla koll på min ekonomi vilket är 5 små enkla saker :) :)
1. Under en månads tid kan det bli mycket kvitton här
och där. Köp en egen ask / låda där ni lägger era kvitton
i direkt när ni kommer hem. Det är en början till att veta
vad man verkligen har köpt och ni vet priset och datumet.
2. Sista dagen av månaden kan man ibland känna,vart
tog pengarna vägen,jag har inte köpt något jätte dyrt?
Om ni har ett block hemma,köp ett annars där ni skriver
upp eran hyra,vad era räkningar går på den här månaden.
En spalt ska vara mina egna inköp där du skriver upp allt
du har köpt som inte är mat eller räkningar. På det sättet
har du vetskapen om vad du köpt,vart pengarna tog fart.
3. Den sista veckan innan löning är oftast ganska lång,
man bara väntar på sina pengar,man är lite fattig efter
en månad. Spara pengar,om det så är en femtio lapp eller
en hundring eller en tusen lapp. Det kan kännas futtig av
den lilla summan men i längden blir det mycket. Men tänk
även så här,skulle det vara snålt med pengar och en extra
räkning kommer in eller ni verkligen vill köpa er något,då
kan ni ta ur eran "spar" burk. Då behöver man inte känna
den där klumpen i magen varje månad som många får.
4. Man är van att alltid köpa dom dyraste märken på mat
i affären som felix tillexempel. Det här är egentligen bara
en ful ovana,man gör det man är bekväm med. Om ni från
och med nu köper icas eller något annat märke som oftast
är hälften så billigare men lika gott,då går ni från affären
med got mat och mer pengar över,det gör mycket i längden.
5. Det är lätt att göra sig av med pengar,vips är dom borta.
Sluta med alla små inköp,du behöver inte ett till par tröjor,en
till inrednings pryl till ditt hem. Det där är livsfarligt,sluta bums
nu på en gång med det. När du har din budget, sparade pengar
och verkligen förtjänar att köpa något till dig själv. DET är en
sån bättre känsla, då kan man åka hem utan sina skuldkänslor.
Det här är 5 saker jag gör varje månad,jag är min egen ekonom (heter det så?) och jag behöver
aldrig oroa mig över min ekonomi,att pengarna inte kommer räcka till slutet av månaden,skuld
över att jag köpte den där tröjan man egentligen inte behövde och att maten blev dyr på kvittot.
Är faktiskt enormt stolt över mig själv som 27-åring och faktiskt vara så här pass duktig när det
kommer till pengar. Den här listan av 5 saker minskar både min stress och oro,otroligt skönt :)<3
Den här anti-stress och målarböckerna för vuxna har verkligen blivit populärt nu. Har själv suttit flera
dagar i timmar,det är huuur KUL som helst. När man väl satt sig och börjat måla,då kan man inte sluta.
Det är verkligen beroendeframkallande haha,har svårt att sluta om bilden inte är klar oavsett vad tiden
på dygnet men även för att det är så himla roligt. Det BÄSTA med böckerna är att man stänger av exakt
alla tankar man har i huvudet. Det ända man tänker på är två saker 1.Färgerna 2 Måla inte utanför (lite
i sin egen värld blir man) väldigt skönt. Man glömmer bort både tid och rum. Till en början köpte jag en
liten bok, men färgen från tuschen gick igenom två sidor då blir det inte lika kul att måla när sidor bara
förstörs och eftersom boken är liten måste man hålla i den andra sidan vilket bara blir segt och krångel.
DÄRFÖR tog jag mig ner på stan idag,gick till panduro och köpte en stor bok (finns ungefär 7-8 stycken)
olika att välja mellan. Det fanns två tre stycken jag fastnade för. Har sett många bekanta som visat sin
bild från sina böcker där dom målat klart en bild,det bara spratt inom mig av bilderna. Jag måååste ha
en av dom böckerna på stört. Mina fingrar har kliat i flera dagar och nu kunde jag inte hålla mig längre.
Köpte även färpennor som inte är tusch,har fått tips av många att dom är bäst till dom här böckerna,jag
håller nog med. Kruxet är att pennorna tusch och vanliga är dubbelt så dyrt än böckerna. Böckerna ligger
89 upp till 149 medans pennorna kostar från 199 till 299. Dyrt som attan men för mig helt värt det,huur
roligt som helst är det. Kan även säga att direkt jag känner av min panikångest,eller känner att den är
på väg sätter jag mig och målar,efter 5 minuter glömmer jag bort det totalt. Då kan jag suttit i tre till
fyra timmar och bara vart kreativ. Att dom kallas anti-stress målarböcker gör dom för syftet att det är
verkligen stressfritt när man målar i dessa böcker,fantastisk känsla. Tycker ni ska testa det här,så kul.
Den här boken fastnade jag mest för :)
En av bilderna ur boken ^^
En till bild ur boken ^^
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|