Dåå var den här julen över i år,tycker nästan jämt det är lite

skönt när det väl är över och man bara kan vara. Hoppas ni

hade en bra jul iallafall med era nära och kära. Första julen

utan morfar var tom,det jag saknade mest var att höra hans

röst bland alla andra. Det blev inte samma sak utan honom.

Men vi hade iallafall varandra vi i familjen och jag tror på att

kärleken övervinner allt. Dagen var lite seg,faktiskt. Vi skulle

ses vid två hos min moster där vi vänta på mina kusiner som

var hos sin pappa. Halv sju kom dom,vi satt där vrålhungriga

och kände äääntligen haha. Det var en bra jul men också en

av dom konstigaste för något i luften utan morfar den kändes

i hela rummet. När jag och pojkvännen kom hem gav vi våra

julklappar till varandra,kolla på film men bara en kvart senare

däckade jag under resten av filmen vilket brukar nästan alltid

vara tvärtom haha. Sov som en prinsessa under heela natten.

God Jul på er och ha en fortsatt bra juldag och sköt om er   

Jag och min underbara pojkvän <3

Vi kusiner,den bästa sorten av kusinkärlek <3

Solnedång nu ikväll <3

Tänk att det redan är 4:e advent och en dag från julafton.

Det är till och med vit ute, ja gott folk vi får en vit jul detta

år vad magiskt :D Hoppas ni var ute i god tid att köpa alla

julklappar, jag skulle aldrig få för mig att springa runt sista

dagen som min pojkvän alltid gör. Följde faktiskt med han

idag på erikslund,vart rätt förvånad över hur många det är

som kör på sista dagen eller inte är klara förrän idag? Nej

för mig är det ingen grej att köra på. Vill mer än gärna vara

ute i god tid för att slippa stressen,det är stressigt nog som

det är inför julen med allt. Jag blir upphämtad imorgon utav

 familjen sen åker vi hem till min moster lagom till Kalle. Det

är något jag aldrig tycker man blir för gammal för eller vill ni

skapa nya traditioner? Hur gammal jag än blir vill jag faktiskt

att julen aldrig ska förändras,den ska vara precis som när vi

små för vad var det för fel på den? Alla vet att åldern bara är

en siffra men vi alla kommer vara yngre än vad siffran säger.

Varför behöva komplicera det och göra julen till en vuxen stel

konstig sak bara för att vi alla är "vuxna" nu? Trams säger jag

bara,julen är helig en mysig dag med dom vi älskar och därför

behöver ingenting förändras för vi är dom vi alltid varit,bara lite

längre och äldre :) Ikväll om faktiskt tio minuter börjar självaste

uppesittarkväll med bingolotto som jag och killen alltid gör varje

år,man kan alltid hoppas på att vinna 1miljon varför inte liksom <3

Hej alla där ute,nu har det gått länge igen sen jag var här inne sist, jag var nog inte redo ändå att

öppna mig hur mycket jag än ville. Det finns perioder i livet man inte är tillgänglig för vissa saker

men nu känns det lättare i hjärtat och jag saknar verkligen att skriva. Att nästan dygnet runt jämt

tänka men aldrig bli av med det man tänker på då hjälper det att skriva,det är nästan som att ha 

en påse över huvudet och när du kan ta av dig den då kan du andas ordentligt igen. Kanske inte

bästa jämförelsen men där är väl lite på det sättet. Kan ni förstå att det är jul om en dag (klockan

är 00:00 snart) och här sitter jag mitt i natten för att blogga. Förra året vid den här tiden var allting

annorlunda,morfar åkte in på akuten (för säkert tusende gången) men den här gången skulle han

aldrig få åka hem igen. Både mormor och morfar spendera julen på sjukhuset i ett litet rum när vi

resten av familjen sitter hemma hos min mamma och tvingar oss själva att försöka vara glada hur

vi nu tog oss igenom det? Det har nu gått ett år,morfar är borta sen jan.... & nu är det snart jul igen

som jag längtat efter sen förra året för nu skulle allt vara lättare,eller hur? Vi har sett mormor stark

och ledsen men ändå tagit sig framåt. Men det är inte fallet längre,sen hon kom in till stan sen hon

sålde deras hus som hon själv tyckte kändes skönt att slippa bo i kom sorgen nu istället till jul som

inte är konstigt. Men att se på mormor som alltid vart min största förebild blivit till någon hon inte är,

som kan få utbrott på oss vilket aldrig hänt förrut då blir julafton inte rolig i år heller. Då pratar jag ju

inte om mig själv utan mer att få kolla på hur ens mormor förändras som knappt vill umgås med oss

vilket alltid varit det hon tyckt om mest det gör ont ända in i varenda skelett del i en. Även fast våran

morfar inte var med förra julen levde han men nu ska vi vara utan han i livet. Men av erfarenhet vet

jag själv att alla dom där första gången utan oavsett om det är att du blivit singel eller förlorat någon

till döden är dom alltid jobbigast. Vi alla måste få sörja,jag har kommit på mig själv att jag har faktiskt

inte sörjt morfar som jag velat för man vill vara stark för sin familj. Men jag måste nog också sörja för

att kunna gå vidare,om önskningar går i uppfyllelse önskar jag mest i världen att se mormor glad igen.

Nu måste jag gå in med inställningen på julafton att inte ha några förväntningar,det kommer säkerligen

inte bli som jag hoppas men nästa år när vi fått sörja igenom ordentligt då blir julen som vanligt igen <3

Aldrig kunde jag tro eller ens föreställa mig att jag skulle börja tycka om ananas prylar men 

det är så snyggt! Är själv allergisk mot frukten ananas där av aldrig känt en koppling just till

ananas. Vet inte vart intresset började men det är nog genom några tjejkompisar när man gått

på stan och dom har sett en ananas burk och sagt "det är så snyggt med ananaser i prylar" då

kan ni tänka er hur jag böjde på ögonbrynen uppåt och tänkte "really?nej ". Men efter några

rundor på stan har jag nu själv börjat gå fram i hyllorna,kollar på ananas grejer och börjat att

nu tycka dom är väldigt snygga,dom har stil. När jag fyllde 29 i september förra året fick jag

en vit ananas lampa,har aldrig ens nämt för någon i min familj att jag tycker det är snyggt så

blev lite paff men moster och jag behöver knappt kommunicera,vi vet vad vi gillar vilket är

samma saker. Blev kär i min ananas lampa på en gång och kan kolla på den från soffan och

bara tycka den är så fin. Berättade för mamma också senare hur jag börjat tycka om ananas

prylar,mamma som har allt hade två prydnads ananaser i silver en liten och en mellan. Dom

fick flytta hem till mig. Känner på mig att min lägenhet kommer få se mer av olika ananaser

här hemma,guld är inte min grej men kanske blir någon annars blir det silver och vit hemma.

Vilken färg är du? 

Asså,hur snygg?? <3

För varje år ändras modet till alla årstider,sommaren 2018 kommer bli blommigt. 

Jag har aldrig vart mycket för blommiga kläder,det är något jag bara gått förbi på

klädaffären och inte ens haft en tanke på att prova. Nu är man ett år äldre,mera

klok och mer smak för stil. Sen är man olika hur man vill köpa sina kläder,nätet

eller på affären. Klädaffärer är något jag föredrar mycket mer men en kväll när

jag hade tråkigt,gick in på nätet via telefonen och hittade så mycket blommiga

kläder. Ni kan gissa hur bra mycket det kliade i mina fingrar att beställa klicka

och vänta. Men ska hålla mig ett tag till. Vet inte vad som hänt på ett år men 

jag älskar blommiga kläder,särskilt klänningar,tröjor och heldräkter. Gick runt

på stan igår,vilken klädbutik man än gick in på var det blommigt överallt vilket

resulterade i mycket klädprovning. Om ni bor i västerås eller åker ditt i sommar

rekommenderar jag affären Miss Me i punkt. Wow säger jag bara,blir som ett litet

barn när man är där inne för dom har så otroligt fina kläder så man smäller av ju.

Jag köpte en vit skjort/kavaj i blommigt,den kommer användas mycket i sommar.

Färger är kul,alltid gillat färg på kläder men ändå inte blivit av att använda vet inte

varför. Men nu i sommar ska det bli färg och blommigt,nu längtar man ännu mera

till sommaren värmen solen och alla dess färger. Har hittat några klänningar som

jag tänkte visa här nedanför som jag funderar på att beställa sen till i sommar <3

Hur snygg?? Den skjorta/kavaj jag köpte im in love,blir perfekt i sommar ^^

Den här klänningen i vit,jag älskar den ^^

Så himla snygg i färgen och mönstrena med blommorna <3

Kan inte bli mer somrigt än så där <3

Kolla hit tjejer,här har jag ett tips om en riktig tjej-tjejig serie som jag iallafall fastnat för.

Den handlar om en kvinna? för det är väl vad vi kallas när vi passerat 30,Liza har vart

hemma dom senaste tjugo åren som hemma mamma till sin dotter men när hon blir 18

och åker till indien för att plugga vill Liza (mamman) börja jobba igen. Hon går vill varje

företag men blir nekad på grund av att hon är 40. Hon ser ganska ung ut och kommer

på en ide att låtsas om att hon är 26,lite slingor i håret och andra kläder fick hon exakt

det jobbet hon sökt efter hela tiden. Bolder, Wiser, Sexier Younger är en rolig, faktiskt

väldigt ärlig i sig och mysig. Det händer något i varje avsnitt,man sitter på spänn utifall

hennes lögn kommer ut. En perfekt fredagsmys serie i det här kalla vinter vädret som 

nu har dragit in. Myskläder på,godis i skålen,cola i glaset och täcket över oss så är vi

som klara för fredagmys & kanske hela helgen om vädret fortsätter så här så mys på!

Jag vet aldrig hur man ska börja när man varit borta alldeles för länge härifrån,jag vet bara att det var väldigt

länge sen. Det är ett nytt år och mycket har redan hunnit hända på den lilla korta tiden som varit 2018,både

på gott och ont. Varje år i december känner jag samma känsla hur skönt det ska bli att lägga undan det som

varit och börja om ett nytt kapitel. Men den här december månaden som var visste jag att början på det som

skulle bli till något nytt blev till ett tomrum istället. Min morfar Kjell heter han,79 år fick diagnosen blodcancer

för två år sen. Samma slags cancer som min farmor fick,skillnaden var att hon fick den sämre varianten och

försvann från oss på bara ett halvår. Morfar fick chansen två till fem år. Det gjorde mig lugn. Han kanske till

och med får mer än fem år? Men så var inte fallet. Dom sista tre månaderna blev han bara sämre hela tiden

men jag tappade aldrig hoppet,inte han heller. På julafton blev morfar så pass dålig att han behövde åka till

sjukhuset,mormor satt med honom medans vi andra var hemma och firade jul som om ingenting hände vilket

var en rätt absurd känsla. Men han levde iallafall,ingen av oss såg riktigt att det var första julen utan just han

för det kanske skulle vända? Jag visste hur dålig han var mer än mina kusiner men aldrig hur illa situationen

var eller om jag förnekade,har inte kommit fram än till vad jag trodde. Efter jul och nyår gick det fort,ville väl

inte direkt acceptera läget även fast jag visste. En vanlig måndag,den dagen min dansträning hade sin start

på kursen igen som jag verkligen såg fram emot blev istället till en mörk sorgsen dag. Jag satt hemma,hade

någon konstig känsel i kroppen och då kom samtalet. Mamma ringde,nu har morfar somnat in säger hon med

gråten i halsen och jag bara skrek neej rakt ut och grät som jag inte gjort på tio år. Hur tänker man,nu lider han

iallafall inte mer nu får han frid eller varför just min morfar här och nu när jag behöver honom här? Är lättad att

han inte längre lider av smärtan från sin cancer men det gör hemskt ont att han är borta. Han gick bort den 15

januari 2018,en dag vi alla kommer minnas med sorg. Mitt år skulle börja med lycka men började med att sörja

istället. Det är aldrig rätt tid att mista någon man älskar men det blir tuffare att ta sig upp när det är början utav

ett nytt år och man mår redan dåligt. Mitt hjärta är krossat i tusen bitar. Varje gång jag hör någon nämna ordet

morfar får jag en inre panik och tårarna kommer på en gång. Det har bara gått tre veckor om några dagar men

jag vet inte hur länge det kommer göra ont.

När jag var hos min sjukgymnast veckan efter att morfar gått bort ser jag en rubrik på en tidning där dom har

intervjuat Magdalena Graf som varit med om otroligt jobbiga saker på senaste. Det var som att den tidningen

ville att jag skulle ta upp den och läsa vad dom skrivit. Som magdalena berätta här i intervjun att vi alla någon

dag kommer kunna skratta igen,vi kommer kunna se ljust på framtiden och hitta lycka igen. Det gäller bara att

vi alla ger oss en chans att sörja först. Ett steg i taget. Det stod mycket intressanta och tänkvärda meningar vi

alla ska tänka på. Men just den rubriken som Magdalena hade sagt tycker jag stämmer in helt och hållet på hur

livet funkar i allmänhet oavsett vad vi går igenom för något. Men den där rubriken på framsidan utav tidningen

det första mina ögon såg löd så här "Tiden läker inte sår,tiden lär dig att leva" Klockrent,det får bli mitt motto i

livet från och med nu,det viktiga är bara att komma ihåg orden och komma ihåg varför man inte gav upp. Nu är

det bara begravningen kvar som sker den 19februari,om du frågar mig är det en lång tid framöver att gå runt för

att vänta på men det är bara att stå ut. Jag har vart på en del begravningar men jag minns farmors tydligast,den

tuffaste men jag kan nästan slå vad om att morfars begravning kommer inte bli lätt. Jag hann aldrig säga hej då

till morfar då han låg på ett sjukhus utanför västerås. När jag var hemma hos mormor och morfar gick jag upp på

övervåningen där morfar har sitt sovrum. Jag satte mig i hans kontorstol,strök med ena handen på hans säng &

bara grät. Det var mitt personliga hej då. Efter den dagen sov jag hela natten som aldrig förrut av utmattning alla

dessa miljontals tårar man fällt i två veckor. Det kommer bli bättre med tiden,jag hoppas han nu vilar i frid

Jag med mormor och morfar för många år sen : )

Varje månad utan morfar kommer vara tufft,jag hoppas han vakar över mig < 3

Idag fyller Friskis&Svettis 20år vilket märktes på gymmet,vid halv fem kom en DJ som spelade riktigt

skön dunka musik som peppade en ännu mer. Märktes att det var jubileum för gymmet och att det är

fredag för precis alla var där,ALLA! Folk fick stå och vänta i omklädningsrummet att skåpen skulle bli

lediga, det var folk öööverallt och har aldrig sett så mycket skor där man ska ställa dom. Det var helt 

klart ett annorlunda pass på gymmet. Aldrig sett så mycket människor i just det rummet,fanns knappt

några löpband och cosstrainer lediga. Folk fick stå och vänta, man fick turas om med maskinerna det

var mycket folk. Fast det var rätt kul,jag hade glömt bort att den här dj: dagen med 20 år på friskis var

just idag så när jag stod på crosstrainern och något tog över min egen musik i hörlurarna det var precis

då jag kom på det. Kom till friskis klockan tre och var där till kvart i fem,synd att man var klar precis när

det roliga hände men bara att vara där senare än vanligt gav mig en boost av självförtroende. Det var så

jäkla roligt idag,skit kul verkligen. Körde min vanliga rutin i en timme och 40minuter på crosstrainern,har

aldrig klarat den tiden någonsin förrut men nu är det inga problem. Varje gång jag klarat en halvtimme eller

35minuter till 40 vill jag egentligen ställa mig upp,räcka upp ena handen och skrika YES! Men gör det här

inne i mitt huvud istället och när jag kommer hem hehe. Jag är riktigt stolt över mig själv som börjat träna

så mycket,så hårt och äter hälsosamt. Jag och kroppen är ett nu,jag känner min kropp bättre än någonsin.

Känns bra att göra något för mig själv,tänker på mig själv,tar mig ut bland folk och kör mitt eget race fast

jag egentligen mår rätt kasst inombords av känslor och ångest. Men jag orkat inte sitta och vänta på att

folk ska komma på hur viktig jag är för dom,tänker inte springa efter folk och be om att vara med mig för

det ska inte vara så. Därför går jag min egen väg och hoppas folk inser vilken bra person jag är eller man

kanske hittar nya personer i sitt liv som faktiskt tycker om och kan ta mig för den jag är. Från och med nu

tänker jag inte sitta och vänta på att något ska hända,nu gör jag att saker händer sen får allt falla på plats.