Direktlänk till inlägg 20 juli 2015
Ingen här i världen är perfekt,ingen gör allting rätt jämt,inte ens kungen eller högsta chefen på
polisen. Det är lätt att jämföra sig med andra, att bry sig vad andra tycker och tänker om oss
själva. Det är helt normalt,det är inte mer än mänskligt. Får ofta höra -men varför bryr du dig
om vad dom tycker? Varje gång den frågan ställs poppar det alltid upp i mitt huvud,jag vet inte.
Den senaste tiden den har vart krånglig,upp och ner med det mesta. Efter ett tag insåg jag att
mycket på grund av hur jag känt, hur jag mått, hur jag ställer mig till saker, hur jag har tryckt
ner mig själv har i det stora hela berott på mig själv. Inte att jag är själva problemet men hur
jag har tillåtit mig själv bli sårad,bli besviken, att inte tro på mig själv när det kommer till en
del saker. Jag behöver en paus knapp,det var exakt den känslan jag fick. Stopp och belägg,nu
måste det ske en förändring. Det gick trögt,sakta och mycket förvirring i början. Den där paus
knappen var rätt för mig. Har inte tryckt köra på än heller,det kommer,men inte än,inte förrän
jag är helt redo.
Vi alla går vilse ibland,hur ska jag ta mig ur det här ekorrhjulet som aldrig slutar snurra åt ett
annat håll? Det gäller att vara hård mot sig själv,inte för hård,hård men rättviss. Några veckor
inpå min paus började mina tankar make sense, jag började förstå saker och kunde förstå det
hela stora hur det egentligen ligger till. Det finns dom som sårat mig i åratal,jag har tagit det
år efter år, snäll som man är och vill alltid fixa allting till det bästa. Har insett nu att man kan
inte alltid fixa något som är sönder för att göra det helt igen. Det funkar inte så. Särskilt när
det har gått alla dessa år, det går inte. Först ville jag inte inse sanningen,var arg på alla som
bara ville mitt bästa, jag tyckte dom var elaka och dom fick mig bara att gråta. Dom hade ju
faktiskt rätt hela tiden,jag ville bara inte face det. Nu har jag gjort det,jag har sett det, jag
förstår det,jag märker det. Det finns människor i mitt liv som jag inte behöver,dom har inte
vart där på många år heller, jag ville ändra på det med alla medel, det spelade ingenr roll hur
lång tid det än tog eller om jag var den som skulle bli sårad,allt skulle bli bra till slut. Det var
vad jag trodde,men det är endast en dröm och det inser jag nu,hur ont det än gör inombords.
Det gör inte ont längre,det smärtar inte längre,jag lider inte av det längre,dom här personerna
SKA inte kontrollera över mitt liv. Jag behöver dom inte,vill dom vara en del av mitt liv någon
gång i framtiden,välkommen. För mig är det stopp nu,det är inte värt kämpandet längre,det är
inte värt att bli sårad längre,det är inte värt det längre för mig. Jag har en underbar familj,lite
nära vänner som jag en del inte är helt säkra på vart vi står,min pojkvän är fantastisk,har fått
nya människor i mitt liv som börjat betyda väldigt mycket för mig. Mer än dom är ingenting jag
behöver,dom är mitt ljus i mörkret,dom är min glädje i sorgen,dom är stjärnorna på min himel.
Utan dom här människorna skulle livet vara tuffare än tuffast,det är ni som hjälpt mig upp när
jag ramlat ner och glömt hur det är att gå. Ibland måste man bli vilse för att hitta tillbaka :)<3
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|