Godmorgon fredag,som vi har längtat efter dig hela veckan :) Klev upp nio imorse,kände att jag

ville ta vara på dagen. För mig är det här inte vilken fredag som helst. Mitt första möte hos min

psykolog är idag. Det är med blandade känslor. Nervös. Glad. Arg. Som sagt känner mig blandad

av känslor men mest förväntansfull. Det här kan vara min chans att vända på livet,har sett fram

emot den här dagen i flera månader,nu är den äntligen här. Det blev ändrade planer,skulle börja

hos en kvinna som bor i Arboga men jobbade i västerås också. Helt plötsligt hade hon inga tider

här,då skulle jag vara tvungen att åka till arboga två gånger i veckan halv fem på kvällen vilket

innebär att jag skulle vara hemma runt åtta på kvällen. Kändes inte värt varken pengar eller tid.

Nu har jag hittat en tjej som verkar top of the hill,många har rekommenderat henne,hon erbjöd

mig en gratis gång nu första gången där hon vill lyssna på mig,höra min historia och kolla vad är

det hon kan hjälpa mig med och vad är bästa tekniken att köra. Har en bra känsla för det här,nu

måste jag bara tänka positivt och framåt. Det ska bli skönt att prata med en främmande person

som ligger på professionell nivå,som vet vad hon pratar om,som vet vad hon gör. Det här känns

som min sista chans till att få tillbaka mitt liv. Som det är just nu lever inte jag. Kroppen den är

slut. Känner mig som en utsliten 80 -åring. Det är som att någon håller min kropp under vattnet,

jag kämpar och kämpar för att ta mig upp till ytan bara för att kunna få lite luft för att orka att

kämpa på lite mera. Det gör ont i alla organ, vattnet dränker mig och ibland vill jag bara släppa

taget för att slippa lida men jag tänker inte låta livet ta ifrån mig min lycka,jag skaa övervinna

mina rädslor, utmaningar & fighter. Det här är mitt liv, ingen går i mina skor och har rätten att

säga hur jag ska leva mitt liv. Jag bestämmer över mitt liv,ingen annan. Det är dags nu,behöver

en förändring i mitt liv på många plan & det är bara jag själv med hjälp på vägen att komma på

rätt bana igen. Peppad det är vad jag är,nu är det min tur att börja leva mitt liv en gång för alla :)

Den dagen jag får veta hur man lever som lycklig,då blir jag fri<3

Jaha då var helgen över,tycker min helg har vart skapligt bra för att varit så pass lugn som 

den har vart. I fredags var det myskläder och slappa all day and all night long,det var precis

vad jag behövde. Fångarna på fortet har börjat igen, måste säga att det programmet var så

mycket bättre i början när det kom för nu har dom gjort om med vissa saker. Tänkte iallafall

ge det en chans nu,det var familjen Montazami mot familjen Bagge. Eftersom jag gillar Maria

hon är hur kul som helst och gullig på alla sätt vilket gjorde att jag hejade mer på den familjen

trodde däremot att det inte skulle gå bra för dom,men dom var GRYMA hon och hennes döttrar.

Dom var ganska överlägsna från start,jag vart impad faktiskt. All ära till dom. Laila bagges lilla

son Liam,vilken sötnos. Det var jätte roligt när Liam blev stressad då svär han tydligen utan att

han inte kan rå för det och då sa Laila *sluta att svära* var ganska roligt att se barnuppfostran i

tv hon körde med,man fick sig några goda skratt. Det låter inte lika kul när jag skriver det men

det var roligt på teven. I lördags mådde jag bättre än någonsin,jag kände inte av min ångest på

hela morgonen/dagen/kvällen och natten. Njöt,njöt,NJÖT var vad jag gjorde. Satt,gick,stod med

ett leende på läpparna för att jag mådde bra och kunde känna av mitt "vanliga" liv för en dag,det

var helt underbart. Jag älskade den här dagen,jag njöt till fullo och ville aldrig att dagen skulle ta

ta slut. Efter i lördags fick jag lite mer hopp att det kanske kan vända,positiva tankar,positivitet.

SÖNDAG:

Hade inga som helst planer på att gå ut,hade bestämmt mig i torsdags att jag ska vara inne hela

helgen,tänker inte sätta min fot utanför dörren. Gick upp i skaplig tid,åt frukost i vardagsrummet

vilket inte är vanligt. Pling hör jag från mobilen,då är det min tjejkompis Elin som jag gått i skolan

med på högstadiet som jag börjat umgåtts med igen men inte träffat sen i somras. Hon undrade om

jag ville med ut på en promenad nere vid hamnen. Det tog emot,jag ville ut för solen lyste och det såg

skönt ut men samtidigt satt jag bra där jag var i värmen under filten till ett bra program men det var

ett tag sen jag umgicks med någon och tog min chans. Lager på lager av kläder klädde jag på mig,tog

bussen ner till stationen och mötte upp henne vid elba båten. Till en början var det inte speciellt kallt,

vi gick runt lillåudden,ut på bron och sen ut på isen. Har inte vart ute och gått på isen sen jag var liten

med mormor och morfar. Kan tycka det är lite små läskigt,till en början sa jag nej men utmanade mig

och gjorde det. Fok åkte skriskor,kälke,solen lyste över mälaren,det var vackert. När vi gått kanske en

45 minuter börjar jag verkligen frysa,tappade känseln i fingrarna (hade dubbla vinter vantar) mina tår

försvann nästan (hade både strumbyxor,strumpor och sockor). Näsan,läpparna,tungan försvann nästan

av kylan. Har aldrig aldrig ALDRIG någonsin frysit så mycket i heeela mitt liv. Vi var långt långt bort,på

vägen tillbaka till bussen,haha trodde aldrig att jag skulle få komma hem. Tog en kokhet dusch,kan säga

att det gjorde ont i fötter,händer och ansikte,ni vet hur det sticker när man är kall för att försöka sen bli

varm? Efter en halvtimme frös jag i duschen fast jag hade kokhet vatten på,det tog ett bra tag innan jag

verkligen blev mig själv igen. Trots den hemska kylan var promenaden jätte mysig,vi hade mycket snack

om allt möjligt och det kändes som om vi kom varandra närmare. Resten av kvällen satt jag med två filtar

och ett täcke över mig,haha. Jag är väldigt nöjd över min helg,den var ganska blandad av lugn och annat<3

<3

Freeedag är här, nu kan man släppa alla måsten och bara vara. Jag har frysit till is heela veckan 

lång,imorse när jag vaknade och visste att det är skola idag kände jag bara hell noo jag stannar

här under mitt varma täcke. Det var precis vad jag gjorde också,sov en timme till och fick inget

dåligt samvete över att vara hemma för en gångs skull. Har fryst tillräckligt i veckan,i helgen då

tänker jag stanna inne för jag bokstavligen hatar kyla (den är hemsk haha). Min fredag nu så här

över dagen har jag städat bort inte hela men nästan allt juligt här hemma,har vart lite sisådär att

inte vilja ta bort det än men antar att jag är den ända som fortfarande har julsaker uppe,eller är

ni fler som vill hålla julen i liv så länge som möjligt? Men idag fick det åka ut och in fick vårsaker

komma istället. Tror jag har hållt på i tre timmar,från tolv till tre. Har även dammat i hallen och

vardagsrummet,kände direkt i näsa och ögon att det klia och sved så då är det dags. Blev huuur

nöjd som helst faktiskt med min vårstädning,blev jätte fint här hemma men det är mest i hallen

och vardagsrummet som våren kommit upp. Köket och sovrummet det tar jag tag i nästa vecka.

Detr är fredag people,jag ska fortsätta av den här tysta sköna helgen som börjat väldigt bra och

ikväll ska jag kolla på Fångarna på fortet som börjar igen klockan åtta på fyran och bara mysa :)

Snart är första riktiga veckan på nya året slut,det ska bli skönt med helg. Tänker inte

ta ett kliv utanför dörren på hela helgen,brrr det är inte min temperatur ute hur jäkla

mycket kläder jag än har på mig fryser jag arslet av mig. Frysa är något av det värsta

jag vet man kan göra,hemskt.Trots att det ska bli skönt med helg kan jag inte längta

mer till nästa vecka när jag äntligen ska få börja gå till en psykolog. Den hära dumma

panikångesten drar ner mig,jag kan verkligen inte njuta av mina dagar,den ligger där

och lurkar inne i kroppen. Jag orkar inte gråta av känslan utav rädsla längre,det bara

går inte mer. Samtidigt vet jag att det här är ingenting jag kan rå för,det här är nått

som jag fått av min trauma. Det jobbigast med att leva med det här är omgivningen,

man känner sig som en börda för sina vänner,sin familj, sin lärare, alla som står nära.

Varje gång man ska göra något eller åka någonstans är man alltid rädd för att den ska

komma fram,man vill inte spojla eller förstöra. Det känns som dom andra tänker,jaha

Madde känner av sin panikångest,hon måste åka hem eller hon kunde inte hänga med

på det vi skulle göra. Jag säger inte att det är dom tankarna dom tänker men för mig

känns det som att alla tänker så för att jag känner mig som en börda till alla på grund

av min dumma panikångest som jag inte självmant valt att ha. Alla dom som är nära

mig vänner som familj som andra tar mig väldigt mycket för den jag är men klart att

man känner sig som en joykiller när jag nästan alltid känner av. Jag känner mig dum.

Jag hoppas innerligt av hela mitt hjärta att den här psykologen kan få bort min ångest,

min panik hela panikångesten EN GÅNG FÖR ALLA för jag klarar inte av det längre. Är

slut som människa nu,jag är trött hela tiden och vill bara vara hemma för att man bara

känner sig ledsen över *det här är mitt liv* varje dag. Det är inte roligt. Det är inte en

kul känsla att känna. Jag vill ha tillbaka mitt liv,ska göra allt i min makt för att kunna

göra det. Allt har sin tid, det kommer inte bli en dans på rosor eller en lätt match men

oavsett vilken tid det tar kommer det vara värt alla pengar här i världen. Tänk & bara

kunna ligga ner och njuta av en film eller gå på bio där jag kan vara helt med i filmen

eller göra någon rolig tripp med vänner där jag kan är glad och får vara mig själv. Alla

dom sakerna skulle vara guldvärda för mig,att bara kunna andas och få känna att man

lever ett värdigt liv. Man känner verkligen att man lever nu också men på ett sätt som

gör ont,man lider och vill bara gräva ner sig. Det är inte ett värdigt liv,särskilt inte nu

i den här åldern 27 år bara och jag lever inte. Alla ser mig leva på varje dag men inne

i mig,inombords är jag död. Det här är inte jag,det är en maskin som måste jobba på

utan något val. Men nu ska jag ta min power,mitt jävlaranama för att bli mitt gammla

men nya jag i bättre dar. En uppgradering av den bästa sorten i vuxet format,vi växer

och utvecklas varje dag. Vi behöver bara verktyg,rätt guidning så ska allt ordna sig :)

Hope <3

Power <3

Igår på fyran klockan åtta var det nej till cancer, någon annan som kollade och bölade lika

mycket som mig ? Jag hatar cancer. Bara ordet får mig att rysa. Att lyssna när alla familjer

och personer berättar sina personliga historier deras resa genom helvetet, det är förjävligt.

Har själv mist familjemedlemmar i den här fruktansvärda äckliga cancern. Min famor,det är

nu nio år sen i juli sen hon gick bort i en väldigt ovanlig blodcancer som dom inte upptäckte

förrän i nästan slutet. Vi alla visste att hon var dålig men jag trodde aldrig för en sekund i

hela världen att hon skulle dö. Hon hade bara ont i nacken sen axeln men sen bara vart hon

som ett lik. Det var riktigt jobbigt att se på hur otroligt fort det gick. Jag saknar henne hela

tiden,varje sekund på dygnen. Min mormors bästa vän som även jag stod nära gick bort för

åtta år sen av lungcancer,hon hade rökt som en borstspindel så det var inte till en jätte stor

överraskning samtidigt som man inte tror det ska hända ens nära och kära oavsett. Att titta

på min mormor hur hon miste sin bästa vän 65 år gammla precis som min farmor. Dom hade

vart bästa vänner sen barnsben,det var inte roligt att se smärtan i hennes ögon,det var som

att något dog inne i henne. Min plastfarmor dog av någon cancer men minns inte riktigt vad

det var för en. Hon var den gladaste damen,en riktig pratmaskin och hade precis hittat sin

stora kärlek i 60-års åldern. Dom fick två eller tre år ihop,sen en dag var hon bara borta så

där. Sen min fina vän Lisa som redan hade över tio om inte tjugo olika sjukdomar i hennes

lilla kropp men en dag hittade dom något som gjorde att hon funkade för första gången på

många många år,hon hade börjat på gymnasiet för första gången,börjat dejtat killar också

för första gången och hon behövde inte ligga hemma eller på sjukhuset i sängen. Tyvärr var

det inte länge hon fick njuta,ett halvår ett år senare blev hon sämre och gick bort 23 år bara.

Det här gör mig ARG,oavsett ålder är det åt helvete sjukt att man ska behöva drabbas utav

cancer. Men när unga personer går bort plötsligt som inte ens hunnit startat sitt liv än eller

precis har gjort det nej det är inte rättvisst,jag förstår inte. Varför ska vissa drabbas men

andra inte? Varför? Jag fattar verkligen inte???? Jag är själv liiivräääd att få cancer,behöva

lida och lämna allt och alla i alldeles för tidig ålder även om jag skulle vara 50. Det måååste

komma något botemedel nu snarast för det här får inte fortsätta. Ingen ska varken behöva

få cancer eller få vara den som mister någon i cancer. Dom sa igår att 22000 personer dör

varje år,VARJE år i cancer. TjugotvåTUSEN personer,galen siffra. Trodde inte mina öron då

dom sa det. Det är hur många människor som helst,alla ska få leva ett långt och lyckligt liv

där ingenting kommer emellan. Jag hoppas att vi kan slå den här sjukdomen,skratta den så

hårt i ansiktet och leva som aldrig förr. Det är vad jag hoppas för alla människor på jorden<3

Fuck you cancer!

Kör kör kör ... 

Vi ser det snöar,vi ser det snöar ja det vräker ner snö här verkligen,nu när jag börjar tröttna

på allt som har med vinter och kyla att göra haha typiskt. Det är bara att bita ihop,acceptera

att det är som det är för det är iallafall ingenting jag kan göra åt saken. Man vill bara stanna

hemma,krypa ner under en varm filt och kolla på en bra serie. Det var precis vad jag och min

kille gjorde igår hela dagen till sent på kvällen. Vi har nästan redan kolla på halva serien utav

vänner,är helt beroende av serien. Man kommer in i deras liv,man känner med dom som om

man nästan känner dom haha som om det där är deras riktiga liv MEN det är det som gör det

en till en bra serie när man är helt fast,man vill bara kolla mer och mer och mer. Vi ska börja

på säsong fem idag sen är det bara 5 säsonger kvar,undra vad man ska kolla på sen? Tips på

bra serier önskas alltid om ni har någon. Då var tre veckors jullov slut,julen, nyår och helgen

är över. Det är måndag, ny vecka och imorgon börjar verkligeheten för mig igen. Det ska bli

väldigt skönt faktiskt, tillbaka till vanliga rutiner då funkar livet som bäst enligt mig iallafall.

Men innan jag hoppar in i verkligheten igen kände jag att det behövdes en förändring. Därav

klippte jag mig kort (mitt hår växer tillbaka snabbare än vad jag blinkar) blev skitsnyggt,jag

blev mer nöjd än vad jag trodde att jag skulle bli faktiskt. Har hört att jag ska se mer vuxen

ut i kortare hår,får alltid höra hur jag ser jätte ung ut för min ålder vilket jag gillar självklart

men ibland vill man känna sig vuxen. Känner mig som en ny tjej som mamma sa till mig, min

nya flicka hehe typiskt mammor men det känns väldigt bra,nu är jag redo för en ny termin :)

Känner mig lättare och fri ^^

I tre veckor har jag haft jullov nu,det har hänt absolut ingenting förrutom julafton och nyår men

inte mycket där emellan och efter. Därför kände både jag och min kille att vi måste komma iväg

ut och göra någonting,tillsammans. Vi fick låna en bil utav roger (mammas kille) vi bestämde för

att ta en biltripp till Stockholm. Det har vart mycket snack om nya gallerian * Mal of scandinavia*

hur bra det är där,hur man borde åka ditt och sånt. Sen jag först hörde om gallerian och fått se

bilder blev jag ännu mer sugen att åka ditt. Vi åkte ditt idag,wow det var lika fint och bra precis

som jag hört och sett bilder därifrån. Vi åkte runt tolv tiden,kom väl fram runt två tiden. När vi

alltså jag och min kille gått på stan här hemma är det alltid suck,gäsp,tråk från hans sida vilket

inte är suprise han är en dude! Men vi var där inne i över tre timmar,det var inte gnäll inge gäsp

inge att åka hem eller ont i ryggen ingenting. Jag gick bara och väntade första timmen att snart

kommer det men näh han har vart glad hela dagen/kvällen,inte gäspat något,inte velat sätta sig

ner inget gnäll what so ever jag är i chock till min överraskning inget gnäll på hela dagen/kvällen.

Jag hade inte planerat att shoppa speciellt mycke utan kaanske en tröja och något halsband eller

något.Istället är det Pontus som säger,jeansen där dom skulle du ha en snygg rumpa i,in & prova

hahahha jag dog lite av skratt när han sa så haha han var den som hittade saker till mig, hjälpte

mig att hitta rätt storlekar. Vi har haft världens mysigaste dag där, den har vart heeelt underbar

och vi har haft kul tillsammans.Tre timmar senare så åkte vi vidare till Kista galleria där vi var ca

en timme men hittade liiite smått och gott där,vi började där bli trötta i benen och hungriga ja ni

vet efter hundra timmar i ett shopping center då blir man rätt mör i kroppen. Har shoppat alldeles

för mycket (ohoow) men hur ofta är man i Stockholm och på såna här biltrippar? Alldeles för sällan,

meen det ska såå bli ändring på det nu och jag är gaaanska säker på att min kille hade det roligare

och mysigare än vad han ens vågar erkänna ;) Jag är nu heelt slut men kan inte vara mer nöjd med

min dag, vi kom hem för två timmar sen bara det blev verkligen en hel dag som jag velat såå länge.

Det här var nyttig och väldigt behövligt för oss,att komma iväg bara vi två till en annan stad & göra

något. Jag kände en annan atmosfär & känsla mellan oss på en gång. Nu kan det bara bli bättre,jag

älskar den här lördagen,den har vart PERFEKT på precis alla sätt. Känslan inom mig är obeskrivlig :)