Inlägg publicerade under kategorin Stress
I nästan 18år har jag lidit av panikångest som kom tillsammans med ett trauma
när jag var 12år. Det har vart en evig kamp, det är som att leva med en demon
som vägrar att du ska bli lycklig. Jag bestämde mig tidigt att den här jäveln ska
inte vinna över mig,det är bara hjärnspöken. Idag är jag 30 och känner knappt
av längre,det kan komma en liten attack någon gång i halvåret men då blir jag
inte rädd längre. Dom senaste fyra åren har det nästan vart som att leva totalt
normalt utan den där stämpeln i pannan "hon med panikångest" vilket man har
förknippats med många gånger många år av sina vänner som inte förstått hur
illa det vart. Men jag gav aldrig upp för min egen skull,banne mig att en dag då
ska jag leva ett normalt liv och till slut gick det. Men nu är den tillbaka men jag
förstår inte varför eller hur det gick till. Det finns ingenting i mitt liv som hänt på
sistonde eller som känns jobbigt nu. Livspusslet med alla bitar har börjat sakta
men säkert falla på sina plats. Det började förra torsdagen bara sådär och har
fortsatt,det blir värre för varje dag som går och attackarena blir större. Jag blir
livrädd,det var många år sen sist jag kände av så här mycket då glömmer man
hur det känns därför blir man rädd nu istället. Den här veckan har inte vart kul.
Det lustiga med det här är att jag känner min panikångest som om den är en
person,jag vet nästan jämt och precis när en attack ska komma. Om jag gör
det här,eller åker ditt eller ska umgås med den där personen då kommer jag
känna av på det här sättet eller det här sättet. Då kan jag förbereda mig hur
min dag eller dom timmarna antagligen kommer bli. Men nu är det helt annat.
Nu kommer attackerna när jag som minst anar det,på ställen där jag känner
mig helt trygg med personer som står mig nära och saker jag gör som är kul
men ändå slår den till stort som en smäll från ingenstans. Precis när jag höll
på att kliva ut från jobbet fick jag som ett tryck över bröstet,det gick inte att få
luft. Då började paniken komma,hjärtat rusa och benen skakade. Jag försökte
bli av med rädslan själv men det gick inte,fick ringa upp mamma när jag stod
vid busshållplatsen med folk som stod där. Gick en bit bort,man känner sig ju
totalt galen och vill inte att andra ska kolla på en som om man är det. Benen
skakade så pass mycket att jag fick sätta mig på huk,gråten kom och frågade
om dom kunde hämta mig men dom hade ingen bil. Det började snurra,kunde
jag ta bussen hem nej det går inte övertalade jag mig själv. Fyra person kolla
på mig,det gjorde inte direkt saken bättre. Men jag satte mig på bussen med
mamma i luren och några minuter senare försvann det. Jag ger inte upp nu
heller men känns inge roligt att det påverkar min vardag igen när allt precis
har börjat kännas lugnt i mitt liv. Det kommer gå över det vet jag men exakt
när vet jag inte men jag vet att kommer inte ge upp för det här är mitt liv!
Skämtar ni med mig!!?? Har inte haft så här mycket plugg sen jag gick andra året på gymnasiet vilket var
6 år sen och det tuffaste året i skolan. I svenskan har vi en hemtenta där jag ska läsa TVÅ böcker till den
tioende december plus uppgiften som ska vara på tio till tjugo sidor. I historian ska vi göra en hemtenta
där vi själva får välja en historisk händelse i då eller nutid och i andra hemtentan ska vi kolla på en film
och läsa en historisk roman som är på cirka fem till sexhundra sidor. Som om inte det skulle räcka tycker
man men nej för har också matte och natur. Då är min fråga, HUR TUSAN SKA JAG LÄGGA UPP ALLTING?
Vilka ämnen ska jag ta när, vilket ska jag börja med och att läsa två böcker på samma gång kommer att
förvirra mig! Det är bara onsdag än och jag är redan helt slut för på det här har vi hårdträning på dansen
nu när vi snart har uppvisning. Jag känner stress, press, ångest och hur mitt självförtroende sjunker ner
för jag vet inte hur jag ska klara det här? I skolan kan jag inte koncentrera mig när vi ska jobba själva
för alla i mina klasser är världens pluggisar och lär sig på en gång. Jag måste ta tid på mig, ser hur alla
skriver så pennan glöder och det blir inte bättre för mig. Hemma kan jag iallafall koncentrera mig MEN
om jag fastnar på någon uppgift har jag ingen som kan hjälpa mig för mamma kan inte heller eftersom
det var hundra år sen hon gick i skolan, där kommer paniken krypande igen! Men jag behöver verkligen
ett slutbetyg och kommer göra allt för att det ska bli av men jäklar vad jag längtar tills jag har ett jobb
med bra arbetskamrater, hittat min trygghet och tjänar mina egna pengar för det skulle inte sitta fel :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|