För tre veckor sen ville min psykolog att jag skulle göra en tidlinje om mitt liv. Det är många

händelser som hänt i mitt liv,det är många namn och personer i mitt liv,det är olika trauman

och upplevelser som skapat mig som gjort mig till den jag är idag. Mamma och jag gjorde den

här tidslinjen tillsammans,hon har vart med hela vägen och är en stor del av mitt liv. Det vart

mycket mer påtagligt,det var rent av sagt riktigt jobbigt att göra den här uppgiften vilket jag

inte trodde. Sen den dagen för två veckor sen nu har det mesta börjat kännas jobbigt igen,har

börjat fått flashbacks som små snuttar av filmer framför ögonen,personer som sagt elaka saker

flyger framför mitt ansikte, gamla minnen jag inte tänkt på under flera år har börjat dyka upp.

Det är en process jag måste gå igenom för att bli av med, för att kunna börja lägga det bakom

mig jag vet men dom här minnena bilderna framför mina ögon som blixtrar ger mig sån ångest,

dom gör mig rädd, det är som att dom vill dra in mig i mörkret med sina hånleenden och viljan

att bryta ner mig. Min hjärna kokar, den är överhettad av allt jobb som sker i mina tankar, hur

länge kommer det här förfölja mig?De känns som mitt förflutna springer bakom mig,ropar mitt

namn och vill att jag ska vända mig om och bli tagen av mörkret. Det är svårt att beskriva sina

känslor i ord men det är i stort sett så jag känner.

Att se den här tidslinljen av sitt liv på ett papper på svart och vitt det är läskigt,läskigt hur mkt

man gått igenom och hur man fortfarande står på båda benen med båda fötterna stadigt på den

här jorden är ett mirakel,hur fan har jag orkat? Hur klarade jag mig igenom det här? Det är nog

en fråga man aldrig kommer förstå sig på men antar att vissa saker här i livet ska vi inte förstå..

Det är många andra här i världen som också vart med om tuffa saker i många år och dom verkar

leva loppan och gått framåt i livet som om det inte berör dom längre. Jag är ingen svag person

så varför har just jag svårt att bara lägga det åt sidan,get over it och leva på? Jag förstår inte ??

Många frågor,många funderingar,många frågetecken,ibland känner man sig bara galen i huvudet.

Som min psykolog sa till mig -du kan inte alltid vara glad,ditt liv kommer inte alltid vara på topp,

saker händer ibland som inte är rättvisa oavsett om du vill eller inte. Jag tror det är kruxet här i

livet,att det är det man måste acceptera att livet är en berg och dalbana,för alla. Alla går igenom

någonting i sitt liv och därav måste vi göra det bästa av situationen,vi måste göra det bästa utav det

det vi har annars kraschar vi,störtar ner i djupet av oss själva om vi inte accepterar hur livet fungerar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar julen. Allt som har med julen att göra. Julmusik, julfilmer,  julpyssla, julpynta här hemma, stämningen av julmys❤. Det här är första året första gången i mitt liv som julkänslan inte är där vilket beror på många olika faktore...

Sista månaden på det här året,vilket år det varit. Det kan ni nog  alla hålla med om. När man tänker tillbaka till den här dagen fast förra året kunde man aldrig föreställa sig vad vi hade att vänta på men lika bra var väl det. Mina förhoppning...

Kan man komma över ett trauma som man varit med om sen ung ålder? Det är en fråga jag ställer till mig själv varje dag,ibland flera gånger och blir samma svar varje gång - jag vet inte. Det kanske handlar om hur du är som människa,hur du hanter...

Varför glömmer vi alltid hur bra man har det? Särskilt vi som bor i sverige. Det är hemskt hur andra länder är fattiga,där det ständigt är krig,alla dom här flyktinglägren. Dom är många. Många länder som skulle byta mot vårt liv in a heartbeat....

Jag har väl en slags hat-kärlek till livet lika mycket i jämföring som att allt går både upp och ner. Livet består av många aspekter i livet vi alla ska gå igenom på gott och ont. Man ska vara barn,kanske gå igenom en skilsmässa där vi ska best...