My heart is in your hands, now it´s up to you!

Jag har kommit till den där punkten nu att jag inte orkar mer. Det finns massor utav ilska

och saknad inom mig som jag bara vill göra mig av med. I början förstår alla men sen så

är det som om ingen förstår längre. Man börjar bygga upp en mur, döljer ilskan låångt in i

hjärtat och själen. Man tränar nästan på att lee för det som alltid var kul förrut är inte roligt

längre för jag har glömt hur det känns att skratta på riktigt och hur det är att vara lycklig på

riktigt. Det är som en ständig kamp i min kropp dygnet runt, det drar i magen hela tiden &

jag har svårt att andas. Vet inte vart jag ska ta vägen med mina tankar, det är som att dom

hemsöker mig hela tiden och aldrig låter mig vara. Jag vaknar en gång i timmen på nätterna,

drömmer marddrömmar nästan varann natt och är alltid helt slut. Alla säger att jag jämt är så

stark, det må jag vara som person men nu känner jag för förssta gången på riktigt att kroppen

säger stop, nej du måste få lugn och ro nu för annars kommer du ramla ihop. Jag är exakt där

jag var förra året med mitt ex vilket jag aldrig trodde att jag skulle behöva vara igen men oj så

fel jag hade. Jag orkar inte ta mig upp den här gången, känner mig alldeles för svag och jag

vet inte ens hur jag ska lyckas dra mig upp mig igen? Jag tycker inte synd om mig själv, jag

är aldrig så här negativ men just nu är jag trött på livet. Mina händer och ben skakar för att

kraften i kroppen inte finns kvar, vet inte hur jag ska klara det här själv :´( =´/