Direktlänk till inlägg 22 december 2015
Det här är inte jag,det här är inte vem jag är. Den här arga,ledsna,förvirrade person det är inte jag.
Jag erkänner,livets törnar har förändrat mig. Livet tar på en. Jag är aldrig glad längre,lycklig det vet
jag inte ens hur det känns att vara. Glad det har jag vart,det vet jag hur det känns men kommer inte
ihåg hur det känns längre att vara glad. Något som iallafall känns bra är att man har kommit fram till
att börja på till en psykolog,det är inte min första men det är ingen som förstått mig vem är jag,vad
jag behöver för slags hjälp och faktiskt någon som vill hjälpa mig från djupet av sitt hjärta. Har inte
haft någon sån typ av psykolog,hon vi pratat med verkar iallafall vettig. Ska börja gå hos henne efter
nyår när alla högtider är över, längtar till det för just nu har jag aldrig vart mer trött på mitt liv. Man
går ständigt runt och känner sig misslyckad med vad man än gör,även om jag gör små pytte steg utav
något är det inte tillräckligt bra enligt mig själv. Jag är mycket väl medveten om att jag är min värsta
fiende,att trycka ner mig själv är det jag är bäst på. Men den personen jag är nu,det är inte jag,det är
som att vara i ett fängelse i sin egen kropp och hur man än försöker går det inte att komma ut. Om ett
år hoppas jag att se ett ljus,att jag kan andas och bli mig själv. Kunna njuta av livet,av mitt liv,kunna
göra det jag alltid velat göra. Förhoppningar är egentligen något jag är rädd för men den här gången så
tänker jag ha det,jag vill bara kasta ut mitt gamla liv från balkongen och när jag stänger dörren då har
jag mitt liv tillbaka. Vill hitta den där gnistan igen,att alla ska kunna se det i mina ögon. För att kunna
få en förändring är det upp till oss själva för ingen annan kan förändra dig. Det är ditt val, dina beslut,
ditt liv hur du vill att det ska vara. Jag vet vad jag vill i mitt liv,hur jag vill må,vad jag behöver,vad jag
vill göra och den makten SKA jag få tillbaka om det så är det sista jag gör.
Har ni någon gång sovit dåligt en dag,inte ätit tillräckligt mycket då ni är hungriga rätt mycket av dagen
och orken är helt borta. Ni tittar er själv i spegeln,ni ser ut som en trött 80-åring som inte rört på sig &
inte fått i sig tillräckligt med mat på många år och allt ni vill är att ligga ner eller sitta ner. Det är exakt
så jag känner varje dag,mår varje dag and im tired of it ! Jag är 27 år ung men är aldrig glad,kroppen är
slutkörd och framtiden känns hopplös varför ens tänka på den. Om det finns mirakel då hoppas jag på den
här förändringen,jag ska väl inte behöva leva i ett mörker hela mitt liv på grund av ett trauma som hände
när jag var 12 år som jag inte har någonting med att göra. Livet är inte rättvisst,mycket medveten om det
men ingen förtjänar att leva olycklig hela sitt liv. Jag är rädd,jag är exalterad men rädd men jag hoppas <3
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 | ||||||
|