Som ni flesta säkert vet eller hört om Lisa Holm den 17-åriga tjejen som försvann i söndags efter

att hon slutat jobbet är något som berört alla. Det är konstigt hur någon man inte ens känner men

man blir ändå berörd på ett sätt som inte går att beskriva. Man läser nästan var och varannan dag

känns det som att personer försvunnit hit och ditt men när jag fick höra om det här fallet berörde

det mig mer än vad man gjort förrut. Alla fall där personer försvinner är det mest tragiska i denna

värld som finns men när en ung,helt oskyldig liten tonårstjej får sitt liv bortryckt bara så där,usch.

Jag har följt allt i media om den här tjejen,hoppas innerligt att den här gången skulle dom hitta en

person levande för en gångs skull men så var inte fallet.

Var på affären idag runt lunch tid,hade hittat det mesta jag skulle köpa,medans jag stod vid krämer

för solskydd hörde jag på radion som var på inne i affären där dom började pratade om 17-åringen.

Kom igen nu,säg att dom hittat henne och att hon är i liv. Jag stod blixtstilla i affären,lyssnade och

dom hade hittat henne,dom hade hittat hennes kropp,hon var död. Jag fick en klump i magen,ville

bara skrika och gråta,tragiskt. Plötsligt kunde jag inte läsa för någon sekund vad jag hade skrivit

på min matlista,visste inte vad jag skulle handla,VEM har rätten till att ta någon annans liv? ingen!

Jag började tänka på att man inte ens kan föreställa sig hur hennes föräldrar mår nu efter besked.

Man blir alltid berörd när någon blivit kidnappad,mördad,ung som äldre. Jag blir även berörd för att

det där är allas värsta mardröm,att få sitt liv taget. Men också för att jag är livrädd för döden, allt

som har med döden att göra,direkt jag hörde att Lisa försvunnit fick jag dödsångest direkt,jag blir

mörkrädd och vill bara vara där inget kan hända mig. Att dö ung,få livet taget ifrån en är nog min

största mörkaste rädsla och det är ganska jobbigt att leva med den rädslan. Tankarna går allt ifrån

att tänk vad ont det måste göra att bli skjuten,eller bli knivhuggen,hur man inte får luft utifall man

blir strypen eller kvävd (får svårt att andas bara jag tänker dom här tankarna) blir livrädd över dom

här tankarna,jag tänker inte på dom jätte ofta men just när fall som Lisa händer då dyker dom upp.

Världen är en ganska eller väldigt grym,orättviss,läskig plats många gånger och vi som faktiskt lever

ska vara tacksamma varje morgon vi vaknar att vi får leva vidare medans andra inte fick bestämma

det själva. Man ska tänka på alla fina människor man har i sitt liv, att man har sin sport eller hobby

som man brinner för,alla äventyr och resor vi får vara med om och uppleva,att man hittat sin stora

kärlek som man ser fram emot att leva sitt liv med. Det finns mycket att leva för,mera än vad man

tror faktiskt,man måste bara tänka en extra gång. Den här tjejen kommer finnas i mina tankar nu

i några dagar,sen kommer jag känna mig tacksam över att jag lever och får vara med om allt som

jag vill vara med om,vill göra,uppleva. Livet är till för att levas,man ska leva livet fullt ut,slösa på

känslor och kärlek,ta risker,ta semester,lev livet. Jag är tacksam över mitt liv,att jag får leva :)<3