Direktlänk till inlägg 14 januari 2016
Snart är första riktiga veckan på nya året slut,det ska bli skönt med helg. Tänker inte
ta ett kliv utanför dörren på hela helgen,brrr det är inte min temperatur ute hur jäkla
mycket kläder jag än har på mig fryser jag arslet av mig. Frysa är något av det värsta
jag vet man kan göra,hemskt.Trots att det ska bli skönt med helg kan jag inte längta
mer till nästa vecka när jag äntligen ska få börja gå till en psykolog. Den hära dumma
panikångesten drar ner mig,jag kan verkligen inte njuta av mina dagar,den ligger där
och lurkar inne i kroppen. Jag orkar inte gråta av känslan utav rädsla längre,det bara
går inte mer. Samtidigt vet jag att det här är ingenting jag kan rå för,det här är nått
som jag fått av min trauma. Det jobbigast med att leva med det här är omgivningen,
man känner sig som en börda för sina vänner,sin familj, sin lärare, alla som står nära.
Varje gång man ska göra något eller åka någonstans är man alltid rädd för att den ska
komma fram,man vill inte spojla eller förstöra. Det känns som dom andra tänker,jaha
Madde känner av sin panikångest,hon måste åka hem eller hon kunde inte hänga med
på det vi skulle göra. Jag säger inte att det är dom tankarna dom tänker men för mig
känns det som att alla tänker så för att jag känner mig som en börda till alla på grund
av min dumma panikångest som jag inte självmant valt att ha. Alla dom som är nära
mig vänner som familj som andra tar mig väldigt mycket för den jag är men klart att
man känner sig som en joykiller när jag nästan alltid känner av. Jag känner mig dum.
Jag hoppas innerligt av hela mitt hjärta att den här psykologen kan få bort min ångest,
min panik hela panikångesten EN GÅNG FÖR ALLA för jag klarar inte av det längre. Är
slut som människa nu,jag är trött hela tiden och vill bara vara hemma för att man bara
känner sig ledsen över *det här är mitt liv* varje dag. Det är inte roligt. Det är inte en
kul känsla att känna. Jag vill ha tillbaka mitt liv,ska göra allt i min makt för att kunna
göra det. Allt har sin tid, det kommer inte bli en dans på rosor eller en lätt match men
oavsett vilken tid det tar kommer det vara värt alla pengar här i världen. Tänk & bara
kunna ligga ner och njuta av en film eller gå på bio där jag kan vara helt med i filmen
eller göra någon rolig tripp med vänner där jag kan är glad och får vara mig själv. Alla
dom sakerna skulle vara guldvärda för mig,att bara kunna andas och få känna att man
lever ett värdigt liv. Man känner verkligen att man lever nu också men på ett sätt som
gör ont,man lider och vill bara gräva ner sig. Det är inte ett värdigt liv,särskilt inte nu
i den här åldern 27 år bara och jag lever inte. Alla ser mig leva på varje dag men inne
i mig,inombords är jag död. Det här är inte jag,det är en maskin som måste jobba på
utan något val. Men nu ska jag ta min power,mitt jävlaranama för att bli mitt gammla
men nya jag i bättre dar. En uppgradering av den bästa sorten i vuxet format,vi växer
och utvecklas varje dag. Vi behöver bara verktyg,rätt guidning så ska allt ordna sig :)
Hope <3
Power <3
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
|||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 |
|||
18 | 19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|