Sista veckan på lovet är här,det är ny vecka och jag har gjort årets första gymträning nu. Har aldrig någonsin haft sämre kondition än vad jag har just nu,bara att gå från bussen till gymmet gjorde mig helt slut (helt sjuukt). Min kropp är inte hundra just nu eftersom jag känt av min panikångest mer än vanligt har lett till att jag har haft svårt att äta,fått i mig mat och tillräckligt. Har gått ner en del i vikt (inte sjukligt) för jag går alltid ner under vinterperioden sen på sommaren går jag upp igen. Började en kvart på gåbandet,fem minuter på cykel och körde lite ben. Efter det lilla som sammanlagt är 25 minuter då börjar jag må illa,det surrar i öronen i mitt huvud,stjärnor framför ögonen svimfärdig. Då insåg jag verkligen hur mycket kroppen tagit stryk,kände mig fruktansvärt patetisk och rädd. Gick fort till närmaste soffan för att lägga mig ner,hade panik av rädslan så satte i hörlurarna igen och försökte andas normalt. Det gick över efter fem,tio minuter sen började jag känna mig som mig själv igen. Ska jag våga fortsätta träna? Jag mår bra nu men vågar jag testa? Jag gick tebax men körde självklart mjukt,försiktigt och hälften av tiden än vad jag brukar. Det gick jätte bra och jag kunde känna en gnutta av stolthet ändå. Jag tog mig till gymmet,jag var där och gjorde mitt bästa i min egen takt men det är så här jag får börja. Dom dagar jag inte gymma får det bli korta promenader och träna hemma. När jag börjat kunna äta som vanligt igen,fått tillbaka min styrka och energi då kan jag köra på som vanligt,det är mitt mål att hitta tillbaka till mig själv :) <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar julen. Allt som har med julen att göra. Julmusik, julfilmer,  julpyssla, julpynta här hemma, stämningen av julmys❤. Det här är första året första gången i mitt liv som julkänslan inte är där vilket beror på många olika faktore...

Sista månaden på det här året,vilket år det varit. Det kan ni nog  alla hålla med om. När man tänker tillbaka till den här dagen fast förra året kunde man aldrig föreställa sig vad vi hade att vänta på men lika bra var väl det. Mina förhoppning...

Kan man komma över ett trauma som man varit med om sen ung ålder? Det är en fråga jag ställer till mig själv varje dag,ibland flera gånger och blir samma svar varje gång - jag vet inte. Det kanske handlar om hur du är som människa,hur du hanter...

Varför glömmer vi alltid hur bra man har det? Särskilt vi som bor i sverige. Det är hemskt hur andra länder är fattiga,där det ständigt är krig,alla dom här flyktinglägren. Dom är många. Många länder som skulle byta mot vårt liv in a heartbeat....

Jag har väl en slags hat-kärlek till livet lika mycket i jämföring som att allt går både upp och ner. Livet består av många aspekter i livet vi alla ska gå igenom på gott och ont. Man ska vara barn,kanske gå igenom en skilsmässa där vi ska best...