Sprang på en tjejkompis idag som bor i huset brevid mig,har vetat att hon är gravid ett bra tag och visste att

hon skulle få någon gång runt november december där. Det blev en liten tjej,världens finaste var hon och så

lik sin mamma. Jag gratulerade henne,vi kramades och pratade ett tag. Det var nästan att jag väntade på att

det skulle komma. Den där frågan jag alltid får. När ska du skaffa barn då? Har vetat att du velat haft barn nu

i många år. Jag hatar den där bebis frågan. Inte på grund av att inte vilja skaffa barn,ni som följt mig länge nu

vet hur stor saknad jag har efter att få barn,få bli mamma. Det som stör mig i själva frågan är att det gör ont!

Alla ställer mig den frågan år efter år efter år men fortfarande ingen bebis. Det verkar aldrig vara min tur? Det

är nästan att jag ställt in mig på att jag kanske inte kommer bli mamma. Ingen hittills har velat det heller med

mig,min pojkvän sen tre år tillbaka är inte redo. Han tänker inte på barn. Han vill inte prata om barn. Det finns

inget jag kan göra. Det här är inte det livet jag vill leva. Trodde att vid 28 skulle jag kommit mycket längre än

vart jag är idag. Men jag vet inte heller hur jag ska komma ditt jag vill vara. Vill också bilda familj,förlova mig,

skaffa hus det där typiska svensson livet. Har aldrig inte ens en gång i mitt liv varit i närheten med någon av

dom jag vart tillsammans med kunnat fått det livet. Alla andra får exakt det livet men varför inte jag? Jag ser

lilltjejens ansikte framför mig sen jag såg henne,gissa vad kär jag blev :) När år efter år bara går men man får

inte det där livet man drömt om sen man var en liten flicka då känner man sig rätt hjälplös,vilse i sig själv när

man vet att man skulle göra precis allt allting här i världen för att få just det där livet,jag vill bli älskad så pass

mycket att någon faktiskt inte kan tänka sig att vara utan mig,vara rädd att förlora mig och vilja skaffa familj

exakt lika mycket som mig men jag antar att sånt bara finns på film,för min del iallafall. Jag kommer nog inte

någonsin sluta hoppas innerst inne men jag vågar inte hoppas på samma sätt men jag skulle göra allt för det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar julen. Allt som har med julen att göra. Julmusik, julfilmer,  julpyssla, julpynta här hemma, stämningen av julmys❤. Det här är första året första gången i mitt liv som julkänslan inte är där vilket beror på många olika faktore...

Sista månaden på det här året,vilket år det varit. Det kan ni nog  alla hålla med om. När man tänker tillbaka till den här dagen fast förra året kunde man aldrig föreställa sig vad vi hade att vänta på men lika bra var väl det. Mina förhoppning...

Kan man komma över ett trauma som man varit med om sen ung ålder? Det är en fråga jag ställer till mig själv varje dag,ibland flera gånger och blir samma svar varje gång - jag vet inte. Det kanske handlar om hur du är som människa,hur du hanter...

Varför glömmer vi alltid hur bra man har det? Särskilt vi som bor i sverige. Det är hemskt hur andra länder är fattiga,där det ständigt är krig,alla dom här flyktinglägren. Dom är många. Många länder som skulle byta mot vårt liv in a heartbeat....

Jag har väl en slags hat-kärlek till livet lika mycket i jämföring som att allt går både upp och ner. Livet består av många aspekter i livet vi alla ska gå igenom på gott och ont. Man ska vara barn,kanske gå igenom en skilsmässa där vi ska best...