Jag har ääääntligen kunnat sova en hel natt och inte störts av några jobbgubbar utanför fönstret eftersom

det är lördag och dom flesta är lediga. Sov till halv elva men fick panik direkt jag vaknade,solen lyste rakt

in i hela rummet och det är vårväder ute men jag har inte ens balkong! Jag gjorde min iordning,åt frukost

och klädde på mig sen gick jag ner till stan för att göra lite ärenden. Jag tänker alldeles för mycket vanligt

viss men sen vi hamnade i den här lägenheten så blir det mycket ensam tid som resulterar i ännu mer tänk

och det mår jag verkligen inte bra av,därför gick jag till korthuset och köpte mig ett fint block där jag sen

kan skriva ner mina tankar som är väldigt djupa. Hittade även en jätte fin ram som jag kollat på men inte

köpt på grund av lite pengar men nu hade jag råd,kände väl även i hjärtat att ja förtjänade mig något fint.

Sist men inte minst om om inte viktigast för mig,en ny mascara för min är helt slut så det var ett MÅÅSTE!

Från att bott i hus med en stor ute altan,dessutom en nygjord altan också som jag längtat efter hela långa

vintern att använda när sommaren kommer till att hamna i en lägenheten utan ens någon balkong. Det var

flera år sen jag hade en bra sommar,den här vintern har bara vart motgångar och de här skulle bli absolut

den bästa sommaren men den är redan förstörd! Hemma kan jag gå i spåret och jag har mina olika rundor

att gå men här mitt inne i stan,okej man kan gå ner till hamnen som är hundra gånger finare än där vi bor

hemma är hemma,det är min trygghet & det är där ja känner mig bekväm. Jag har en otrolig hemlängtan<3

Nere på stan :)

För mig är det viktigt med ett fint block där jag skriver ner mina tankar och känslor <3

Måste fixa våran skrivare sen så jag kan sätta i fina kort,blir svårt att välja sen bara :)

Bästa mascaran som finns :)  

Dagen kan vi hoppa över för den bestod bara av panikångesten så det vill jag helst glömma. Att ha en minut till bion istället för en halvtimme är riktigt skönt måste jag säga. Mötte upp Martin vid bion klockan fem, vi såg Jack and the giant slayer i 3D. Filmen var riktigt bra men är väldigt besviken på 3D:n för det var två saker sen var det som en helt vanlig film utan det. Vi var bara fem stycken i salongen haha men det var nog för att vi gick den tidiga tiden. Vi skulle vidare hem till martin och kolla på en film som börja vid nio men bion sluta halv åtta så vi tog oss en biltur i martins nya bil. Vi åkte runt lite överallt i en och en halvtimme. Åka bil, lyssna på musik och höra regnet mot fönstrena, det tycker jag är hel mysigt :-) Vid nio tittade vi på Underworld 4, helt okej men inte lika bra som dom andra. Har haft en jätte bra fredag, har vart skönt att kunna andas lite och tänka på annat. En lyckad fredag = ) <3

Det känns som om jag har hamnat i någon depression, denna motgång var den hårdaste sparken i magen. Tycker ingenting är roligt längre, jag har slutat lyssna på musik och vill bara vara för mig själv. Jag känner inte ens igen mig själv längre och det skrämmer mig. Jag känner av min panikångest nästan hela tiden och det tar hårt på kroppen. Jag ser inget ljus i tunneln längre, det går aldrig bra för mig när det gäller allt och det får mig att känna mig riktigt värdelös. Jag vill bara gråta hela tiden och göra slut på den här smärtan som får mig att lida. Alla säger att "tiden läker alla sår", "allt ordnar sig till slut" men det är skitsnack. Hur ska jag kunna vara positiv när oturen förföljer mig vart jag än är, vad jag än gör och hur mycket skit jag än vart med om. Orken är urladdat som ett batteri, livet är inte roligt längre och jag ser ingen utväg för jag har kraschat :'( :'( faan

På fredag har vi bott i den här lägenheten i en vecka, varje morgon när jag vaknar önskar jag allt kunde vara en dröm mem istället måste jag påminnas om det som hänt. Vi åkte hem för att hämta posten och jag gick in för att se hur det såg ut, det var ingen rolig syn. Jag gick ut därifrån ganska direkt, det vart för jobbigt :-(

Runt halv sju tiden fick jag ett samtal av min bästa vän Martin som sa att han kommer och hämtar mig om fem minuter för han hade något roligt att visa mig som han sa. Aha okej så det var bara att klä på sig och möta han vid glashuset. Det första han säger är, ser du något? Ehm hm nej som vadå? Då hör jag *klick klick* han har köpt en vrålsnygg ny bil som vi åkte runt med i över en timme. Nu när jag inte direkt mår som bäst är jag oerhört lyckligt lottad som har min bästa vän jag kan prata ut mina känslor med och gråta inför honom är inga problem för han känner mig rakt igenom. Genom mina tårar lyckas han alltid få mig att kunna skratta samtidigt & det är sällsynt <3

Efter en grymt härlig åktur i Västerås snyggaste bil drog jag till dansen och det vart en riktigt rolig träning. Sara min söta vän undrade vart jag hade vart förra veckan för hon visste inte vad som hade hänt men något ännu gulligare är att hennes mamma hade sagt: men vart är madde, varför är inte hon är, vad tråkigt. Ni är för söta :' )<3

Idag har livet nästan känts helt som vanligt men ändå inte. Gick till jobb-
coachen, träffa på min fina vän Ida
& nu har jag precis kommit till min
älskade dansträning :')?

Men på grund av allt som hänt dom
senaste åren och sen det här har nu
gjort att ja ramlat hårdare än vanligt
ner på botten & tappa hoppet helt "/

Alla våra saker som blev förstörda kom grabbarna och slängde idag. Det blev två stora flyttbilar, då kan ni tänka er hur mycket som förstördes. Nej inte kul men tur vi får pengar sen för att kunna köpa nya möbler. Sen i söndags har vi fått gå i samma kläder och inte kunnat duscha. Vi har 100 flyttlåder med våra saker plus påsar med kläder som vi äntligen kunde få tag på och bytta kläder och ta en dusch. Man har inte riktigt fattat än vad som hänt oss :'/

I söndags natt halv fyra vaknade jag med ett ryck att något konstigt, högt och annorlunda ljud lät i hela huset. Jag gick upp för att kolla, i hallen så känner jag iskallt vatten under mina fötter, det var som en stor vattenpöl i hela köket och hallen. Skriker efter mamma, hon och hennes kille rusar upp från sängen. Ett rör i vår skrubb har gått sönder, min plastpappa fick ta en stor tavla framför ansiktet för att kunna komma fram.

Vi går som tre yra höns hemma och visste inte vart vi skulle ringa men det blev 112 och bara någon minut efter kryllar det av brandmän i hela huset. Vilken marddröm, vilket kaos. Alla golv, väggar, tapeter, köket/badrummet måste rivas och göras om. Vi packa ur huset från 05:00 till 20:00 igår. De var den längsta, jobbigaste och tuffaste dagen i mitt liv. Men det värsta är att vi har hela vårat liv i flyttkartonger men ingenstans att bo :'/ Igårkväll kunde vi iallafall sova hos mormor & morfar.

Vet inte hur många gånger jag grät igår, imorse när jag vaknade ville jag bara att det skulle vara en dröm, det är bara något man ser andra hända på tv och att det aldrig kan hända en själv men nu står vi här utan hem och hjälp. Vi får inte komma hem förrän efter sommaren, jag som trodde det här skulle bli den bästa men nu lever vi i helvetet och jag har aldrig vart så rädd som jag är nu, snälla väck mig :'(