Igår var jag med en vän jag inte träffat på två år ungefär eller kanske lite mer. Hon berättade

hur snett allting gick för hon när hennes mamma dog i cancer, men hur hon tagit tag i sitt liv

och mår bättre än någonsin idag, med både sig själv och med livet. Hennes berättelse gjorde

något med mig inombords. Jag berättade hur dåligt jag mår, hur illa jag tycker om mig själv,

att jag tappat hoppet om kärleken och vilken panik jag har inom mig av att ingenting händer.

Efter vårat samtal blev och kände jag mig genast lugnare på något sätt,livet kan väl inte alltid

stå stilla, vara ensamt och jobbigt? Det här med att jag alltid måste göra något och träffa mina

vänner annars känns det som om jag är den ända på jorden som går hemma, där har ja kunnat

tänka man kan inte alltid ha något att göra varje dag och det är ingen fara. Det är inte alltid det

finns något att göra,ibland har vännerna mycket att göra men världen går inte under på grund

av det. Har gått hemma hela dagen idag,till en början imorse när jag inte fick tag på någon blev

det kaos inom mig direkt,ingen vill vara med mig och ingen pojkvän hittar man inte heller,men

det där slog jag bort fort och undrade vad jag själv höll på med. Min vän sa till mig igår, nått du

måste lära dig är att njuta av dagar med dig själv. Man behöver inte en pojkvän och sina vänner

för att kunna njuta av en, ibland flera dagar med dig själv. När du blivit bekväm med det då blir

det lättare för dig att även börja tycka om dig själv & hon har faktiskt HELT RÄTT i de hon säger.

Det här med kärlek och pojkvän,va fasiken det kommer när det kommer, det kommer när vi alla

som minst anar det,oavsett hur lång tid det än tar så är det värt varenda sekund av väääntan på

den rätta :) Har man ingen positiv inställning till livet blir livet bara till en stor negativitet,då tar

allting bara ännu längre. Det ända jag har svårt för är att tycka om mig själv,självförtroende har

jag till NOLL,jag tycker inte om mig själv på grund av olika sätt jag blivit behandlad av personer

i mitt liv så hur ska jag göra,vad ska jag göra och vart ska jag börja? Jag vågar inte komma in på

andras liv,ja är rädd för att bli sårad. Den där muren jag haft är högre och starkare än någonsin,

jag varken vågar eller kan inte lita på andra människor,jag är för rädd att bli sårad igen. Jag vet

själv att man måste börja chansa lite för att kunna vinna,ja måste börja riva ner min mur bit för

bit i min egen takt & faktiskt börja njuta av livet för vi lever bara en gång,det vill jag ta vara på :)

 

Mikaela

8 augusti 2013 14:56

Hej igen!
Jag blev lite nyfiken på dig när du hade kommenterat, så jag gick in och kikade lite på din blogg!
Jag läste i ett blogginlägg högre upp att du hade blivit utsatt för mobbning och precis som du säger, "mobbarna" har inte en aning om hur mycket dom faktiskt skadar den utsatte.
Jag blev själv mobbad i flera år.
Men inte alls så som du blev, jag blev inte fysiskt mobbad, endast psykiskt, det har satt spår som sitter än idag, men jag blev starkare av mobbningen, jag byggde, precis som du, upp en mur av ren betong, ingen skulle få komma mig nära.

Jag blev elak för att ingen skulle kunna komma mig nära och såra mig, det har haft sina nackdelar under åren. Jag kände igen mig i vad du skrev också.
Det jag läst av din blogg så verkar du vara en av få vettiga tjejer där ute.
Och dom som har bett om ursäkt vet inte alls hur dom skadat dig. Jag vet inte alls varför du blev mobbad, ingen ska behöva vara med om det. Bara för att dom själva kanske var osäkra så är det ingen ursäkt för vad dom utsatte dig för. Mobbning borde utplånas. Alla är lika mycket värda oavsett person. Jag hoppas du fortsätter kämpa som du har gjort, du gjorde min dag och det är värt mycket! :)
/ Mikaela

http://mikaelahellstrom.bloggplatsen.se

Madde

8 augusti 2013 15:08

Hej Mikaela, vad glad jag blir att du skrev :D
Kul att du tittade in på min blogg. Du verkar
också väldigt vettig för eller jag vet inte hur gammal du är men yngre än mig är du nog
och det är inte vanligt med kloka i din ålder.
Jag är ganska säker på att vi som vart med om
saker här i livet blir snabbare vuxna, vilket är både negativt och positivt men tror också att det gör oss till starkare och bättre personer än många andra. Dom som mobbar brukar det oftast gå ut för så vi vinner i längden och i slutet. Det är som du skrev, man blir starkare av alla sina motgångar, jag har alltid sagt att jag är glad att allt det här har hänt mig för det har gjort mig till den jag är idag, en stark och bra person, jag skulle inte vilja vara någon annan än den jag är idag tack vare alla motgångar. Åh vad kul att höra, det värmer verkligen :) Jag hoppas du också kämpar på och skulle det vara något så tveka inte att fråga :) / Madde

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar julen. Allt som har med julen att göra. Julmusik, julfilmer,  julpyssla, julpynta här hemma, stämningen av julmys❤. Det här är första året första gången i mitt liv som julkänslan inte är där vilket beror på många olika faktore...

Sista månaden på det här året,vilket år det varit. Det kan ni nog  alla hålla med om. När man tänker tillbaka till den här dagen fast förra året kunde man aldrig föreställa sig vad vi hade att vänta på men lika bra var väl det. Mina förhoppning...

Kan man komma över ett trauma som man varit med om sen ung ålder? Det är en fråga jag ställer till mig själv varje dag,ibland flera gånger och blir samma svar varje gång - jag vet inte. Det kanske handlar om hur du är som människa,hur du hanter...

Varför glömmer vi alltid hur bra man har det? Särskilt vi som bor i sverige. Det är hemskt hur andra länder är fattiga,där det ständigt är krig,alla dom här flyktinglägren. Dom är många. Många länder som skulle byta mot vårt liv in a heartbeat....

Jag har väl en slags hat-kärlek till livet lika mycket i jämföring som att allt går både upp och ner. Livet består av många aspekter i livet vi alla ska gå igenom på gott och ont. Man ska vara barn,kanske gå igenom en skilsmässa där vi ska best...