Vilken underbar känsla det var att inte behöva vakna av alarmet imorse, jag sov ända till tio helt underbart skönt. Min fredag började med att åka ner till stan vid halv ett, åkte med en helt ny buss som hade mycket mindre plats, hårda sätten och nu kan man ju inte gömma sig längst bak, alla ser en jätte bra nu vart man än sitter och de tycker jag är jobbigt. När jag skulle möta upp Anna träffade jag på Marcus, Clara & Niklas som satt på Chantals och fika. När jag mött upp Anna gjorde vi dom sällskap, pratade och umgicks vilket var väldigt trevligt. Det blev en väldigt bra början på denna fredag, nu sitter jag och väntar på Skärgårdsdoktorn som börjar klockan åtta,bra fredag :) <3

JAG GJORDE DET,imorse tog jag min sista slurp av äckel medicinen och nu är det slut med det!

Veckan har tack och lov gått fort , men har fått alldeles för lite sömn och mått dåligt som aldrig

för men imorgon IMORGON får jag äntligen sova till jag själv vaknar,som jag har längtat till den

här dagen i över en vecka. Jag är stolt över mig själv,jag tycker inte om att ta någon medicin av

något slag och tycker alltid det är jobbigt men nu är det gjoort and i did it :D Med det förtjänade

jag en dag vid stranden, sola och bara koppla av. Jag och mamma tog en cykeltur till Joberg,det

var en skön cykeltur med super varma vindar. Blev inget av att bada, det var alldeles för sköönt

där jag låg och solade i värmen. Hade en jätte mysig dag med mamma,nästa gång blir det att åka

med Elba båten över till Östra Holmen för där har jag konstigt nog aldrig vart men allid velat åka

till så det ser jag fram emot. Torsdagar,det är min tv dag det då jag kollar på Carrie Daires och So

You Think You Can Dance. Det här blev en bra dag, dagarna får gärna forsätta vara så här också :)

I en hel vecka har jag gått med en klump i magen inför idag, hade tid imorse hos tandläkaren klockan

10 och nej jag har inte tandläkarskräck men på grund av min panikångest som satt sig i halsen så har

det dom senaste åren blivit jobbigt när tandläkarna ska gräva i min mun med sina fingrar och grejer!!

Men dom gjorde bara en vanlig rutinkoll sen inflammationen vilket jag inte tycker ärjobbigt, så precis

som vanligt har jag oroat mig i onödan hela veckan och särskilt dom senaste två dagarna, typiskt mig.

Mamma,ja vill säga ett jätte stort TACK för att du fanns där för mig idag och alltid finns vid min sida.

Kom hem vid elva tiden,kände att jag vill vara hemifrån,ut och göra något kul men vad och med vem ?

Där och då fick jag ett sms från min barndomsvän Daniella som undrade vad jag skulle göra idag, helt

perfekt tajming,tajmning whatever ni förstår vad jag menar haha jag & ord ibland går inte ihop haha.

Tog bussen ner till stan vid halv två,gick runt en liten stund på stan sen tog vi bilen till Daniellas killes

jobb där han fixade hennes bilradio sen kunde vi åka därifrån med musik och två sjungandes bruttor i

bilen tillbaka till stan. Det har verkligen vart en svettdag, va man än har på sig svettades man som en

tok men fan jag tänker inte klaga nu när sommaren och värmen är här. Det är fortfarande vaaarmt ute

men en hel del gråa moln och för mig får det gärna regna ikväll,skulle vara ganska skönt kan ja tycka :)

Dagens outfit :) 

Dagens inköp,har verkligen fastnat för vinrött och tröjan var mysig :)

Tänk att vi känt varandra sen små och fortfarande umgås, sånt ska man hålla hårt i <3

Två dagar kvar, bara TVÅ FJUTIGA dagar kvar med att äta den äckligaste medicinen som finns!

Sen, seeen nästa vecka kommer jag bli mig själv igen och då got damn it blir det att gymma igen

efter inga bussar inne i stan på grund av cityfestivalen och power meet, jag har känt mig hängig

fram och tillbaka sen det här. Jag saknar träningen något galet mycket,att jag inte har kunnat &

fått träna har både känts i kroppen och märkts på humöret. Sen är det bara fem veckor kvar till

dansen börjar igen,kan inte beskriva hur mycket jag saknar min dans och alla mina dansvänner

men det är MYCKET<3 På grund av den här medicinen som jag måste ta tre gånger varje dag så

måste jag ställa klockan på 7, sova till 9 för att sen äta frukost, ta andra dosen vid elva , äta mat

vid 12 och ta sista dosen vid 4. Den här medicin veckan har tagit kål på mig, har aldrig känt mig

så trött någonsin,går runt som en zombie hemma,får inte i mig speciellt mycket mat,jag mår illa

hela tiden åh tack och lov att det snart är torsdag och slippa skiten, kan knappt vänta :D Annars

då? Livet är väl inte det bästa meen jag gör det bästa utav situationen,ensamheten är det värsta

men jag har vant mig för ett bra tag sen & hoppet om en vändning,den finns men är väldigt liten.

Jag tänker så här, jag måste vara född till ett liv här på jorden av någon anledning,jag har någon

mening som är till för just mig , vad det är får tiden visa. Jag tycker inte om mitt liv just nu, men

jag är alldeles för nyfiken på livet för att inte ta reda på det, jag vill bli kär och uppleva saker : )<3

Att varje dag få höra från olika att jag borde börja dejta,hur jag ska göra och vad jag borde göra åt det gör bara att jag drar mig ifrån det ännu mer. Att få höra att min största chans att faktiskt hitta någon är på nätet, att jag sitter hemma alldeles för mycket själv och chansen att hitta någon utanför nätet är en liten chans, tack för den liksom. Men jag då? Vad jag vill och känner,är inte det viktigt? Alla som känner mig vet att sitta ensam hemma är något av det jobbigaste jag vet men det är inge som jag bestämt själv. Jag har hittat alla mina pojkvänner på nätet, det är inget jag vill göra igen. Bara för att jag är ensam medans alla har familj och jobb är jag inte desperat. Att hitta nån att dela mitt liv med är en stor önskan men jag är fan inte så desperat att jag sätter mig och letar efter en ny kille bara för att ha någon. Att folk tror så lite på mig får mig att tvivla ännu mer på mig själv än vad jag redan gör. Jag kan inte vara med någon när jag mår som dåligast,det känns som om jag håller på att drunkna bort. När ingen annan tror på en, hur ska man kunna tro då på sig själv? Det går inte ...

Att varje dag få höra från olika att jag borde börja dejta,hur jag ska göra och vad jag borde göra åt det gör bara att jag drar mig ifrån det ännu mer. Att få höra att min största chans att faktiskt hitta någon är på nätet, att jag sitter hemma alldeles för mycket själv och chansen att hitta någon utanför nätet är en liten chans, tack för den liksom. Men jag då? Vad jag vill och känner,är inte det viktigt? Alla som känner mig vet att sitta ensam hemma är något av det jobbigaste jag vet men det är inge som jag bestämt själv. Jag har hittat alla mina pojkvänner på nätet, det är inget jag vill göra igen. Bara för att jag är ensam medans alla har familj och jobb är jag inte desperat. Att hitta nån att dela mitt liv med är en stor önskan men jag är fan inte så desperat att jag sätter mig och letar efter en ny kille bara för att ha någon. Att folk tror så lite på mig får mig att tvivla ännu mer på mig själv än vad jag redan gör. Jag kan inte vara med någon när jag mår som dåligast,det känns som om jag håller på att drunkna bort. När ingen annan tror på en, hur ska man kunna tro då på sig själv? Det går inte ...

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Att varje dag få höra från olika att jag borde börja dejta,hur jag ska göra och vad jag borde göra åt det gör bara att jag drar mig ifrån det ännu mer. Att få höra att min största chans att faktiskt hitta någon är på nätet, att jag sitter hemma alldeles för mycket själv och chansen att hitta någon utanför nätet är en liten chans, tack för den liksom. Men jag då? Vad jag vill och känner,är inte det viktigt? Alla som känner mig vet att sitta ensam hemma är något av det jobbigaste jag vet men det är inge som jag bestämt själv. Jag har hittat alla mina pojkvänner på nätet, det är inget jag vill göra igen. Bara för att jag är ensam medans alla har familj och jobb är jag inte desperat. Att hitta nån att dela mitt liv med är en stor önskan men jag är fan inte så desperat att jag sätter mig och letar efter en ny kille bara för att ha någon. Att folk tror så lite på mig får mig att tvivla ännu mer på mig själv än vad jag redan gör. Jag kan inte vara med någon när jag mår som dåligast,det känns som om jag håller på att drunkna bort. När ingen annan tror på en, hur ska man kunna tro då på sig själv? Det går inte ...

[Bild]

[Bild]

[Bild]