Ibland märker jag hur min osäkerherhet bara lyser med sin närvaro och tar över,det är som att den tar

kontroll över både ens känslor och tankar. Här om dagen hälsade jag på min tjejkompis som födde en

liten pojke för tre veckor sen,det här var första gången jag skulle få träffa honom. Barn är något utav

det bästa jag vet,har ända sen jag var en liten flicka längtat till den dagen jag ska bli mamma,det har

vart en lång väntan och den känns långt borta ännu. Den där pojken var det sötaste jag sett på länge,

hans fötter och händer var pytte pytte små,jag kunde inte sluta kolla på honom. Kände mig närvarande,

kärleksfull och varm den stunden jag var där hos min vän. Men direkt jag gick därifrån,gick till bussen

och på en gång kom klumpen i magen full av rädsla och osäkerhet. Tänk om jag aldrig kommer att bli

en mamma?? Jag kanske inte kan bli med barn?? Varför i hela världen skulle någon ens vilja skaffa barn

med mig? Jag är ingenting att ha? VARFÖR är det så otroligt svårt att tro på sig själv,känns omöjligt.

Varför är man så dum mot sig själv genom att plåga sig själv,men det är verkligen osäkerheten som

kickar in och det går inte att få stopp på känslorna. Man vet inte vart man ska ta vägen,vad ska jag

göra mig av med mina känslor,hur ska jag kunna lugna ner mig. För att kunna få barn måste man ha

en kille,det har jag,problemet löst. Han är den mest underbara fantastiskaste killen jag någonsin har

träffat,han hatar att se mig lida av dom här känslorna och tankarna. Han säger hela tiden att han inte

ska någonstans,varför kan jag inte bara tro på honom? Mitt förlutna har jag lagt bakom mig men det

betyder inte att det man gått igenom som liten inte finns kvar inom en. Det är inte lika mycket, inte

lika ofta min osäkerhet kommer fram som tidigare men när det väl gör det,fan vad jobbigt det här är

att känna. Man ser alla andra runt omkring sig skaffa barn,bilda familj och ett liv tillsammans med sin

partner medans jag (känns det som) är den ända som inte gör det. Min kille älskar barn,han vill bilda

familj och hela paketet men han vill inte stressa fram något,han vill vänta några år till det verkligen

är rätt tid. Det kan ändras om ett år,eller två år vem vet. Det kanske handlar om att jag först måste

uppskatta allt jag har NU i mitt liv och njuta av det som är här och nu. När jag lärt mig att göra dom

två sakerna kanske det är rätt tid,för jag har väldigt svårt att njuta av nuet men det är en sak som

jag vill verkligen vill annars missar man dom där speciella ögonblicken. Meen vad jag längtar till att

bli mamma brukar tänka ibland undra hur det känns att vara mamma,hur den där kopplingen mellan

mamma och barnet är som alla pratar om. Jag antar att jag får veta när det är rätt tid för mig, men

till dess ska jag försöka njuta av det som händer nu för att kunna uppskatta tiden som mamma sen :)

Det känn som en evighets evighet men det kanske sker snabbare än vad man tror,

det kanske handlar om att tro på sig själv som gör att livet öppnar sig en för en<3

 

Sara

7 september 2015 19:05

Jag förstår din känsla totalt.
Du vet ju vad som hänt mig. Att gå från att längta ihjäl sig efter barn, att känna sig så jävla redo, till att faktiskt bli gravid för att sedan glädjen ska ryckas ifrån en 3 veckor senare. Det har tagit hårt på mig och mitt förhållande. Efter missfallet har jag inte hittat tillbaka till saknaden efter barn. Jag vill, men är livrädd för bara tanken. En vän sa till mig nyligen "tänk vad skönt att du får all tid i världen att ta hand om ditt förhållande innan det blir barn". Det har hon ju faktiskt rätt i. Även om nu jag och D har det svårt så har vi all tid i världen att rädda oss.
Sen vet jag, att hade vi fått barn nu, så är jag nästan 100% säker på att jag hade hamnat i en förlossnings depression eller dylikt så det finns alltid en anledning till varför sorgliga saker händer.
Men gör så, lägg ner din energi på att ta hand om din pojkvän och era förhållande istället för att stressa fram ett barn. Vad som helst kan hända och det viktigaste är att ni två är starka till tusen procent innan ni har barn ❤

http://SaraEss.blogg.se

Madde

7 september 2015 21:16

Världens bästa svar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar julen. Allt som har med julen att göra. Julmusik, julfilmer,  julpyssla, julpynta här hemma, stämningen av julmys❤. Det här är första året första gången i mitt liv som julkänslan inte är där vilket beror på många olika faktore...

Sista månaden på det här året,vilket år det varit. Det kan ni nog  alla hålla med om. När man tänker tillbaka till den här dagen fast förra året kunde man aldrig föreställa sig vad vi hade att vänta på men lika bra var väl det. Mina förhoppning...

Kan man komma över ett trauma som man varit med om sen ung ålder? Det är en fråga jag ställer till mig själv varje dag,ibland flera gånger och blir samma svar varje gång - jag vet inte. Det kanske handlar om hur du är som människa,hur du hanter...

Varför glömmer vi alltid hur bra man har det? Särskilt vi som bor i sverige. Det är hemskt hur andra länder är fattiga,där det ständigt är krig,alla dom här flyktinglägren. Dom är många. Många länder som skulle byta mot vårt liv in a heartbeat....

Jag har väl en slags hat-kärlek till livet lika mycket i jämföring som att allt går både upp och ner. Livet består av många aspekter i livet vi alla ska gå igenom på gott och ont. Man ska vara barn,kanske gå igenom en skilsmässa där vi ska best...